I går var jag och Loveliten på körsång för första gången. Det är moster Emma som har värvat oss, eller mig rättare sagt. Love fick hänga med eftersom Markus var i Åre. Men det gick hur bra som helst. Han låg på en filt på golvet och kören stod i en ring runt honom. Full uppmärksamhet med andra ord. Det var kul och energigivande att få sjunga. Det är varannan söndag, lite lagom på alla sätt. Opretantiöst och kul!
Vilka vårkänslor vi fick idag när vi var på promenad, Loveliten och jag. Flera plusgrader och strålande sol gjorde att promenaden blev lång. Vi stannade till på en loppis på Slutgatan där jag tidigare har fyndat dalahästar, men där fanns inga fynd idag. Inte på Fyndlagret heller, namnet till trots. Ett fynd för mig är bara ett fynd om det är något jag verkligen vill ha, som jag helst ska ha letat efter ett tag och som slutligen hittas i ett hörn för en billig penning. Men vi fick en härlig och lång promenad i slolen.
Love är lite besvärad av solen, han lägger händerna för ögonen och tycker inte om ljuset. Inte så konstigt, han har ju inte upplevt så mycket solljus under sina snart 6 månader i livet. Han ville kolla efter solbrillor och jag var inte sen att haka på. Vi hittade ett par svarta på Lindex. Jag tyckte att han var supercool i dem men själv tyckte han att han såg töntig ut på ett Tom-Cruise-i-80-tals-rulle-aktigt-sätt. Jakten på de perfekta solbrillorna fortsätter.
Under eftermiddgan har vi sjungit och lyssnat på ”Mosters trudelutter” som vi fick av Oskar och Olivia. En riktigt bra cd och vi har redan fått en favoritlåt. ”Titta Titta Titta”. Mamma, pappa och mormor ringde för att försäkra sig om att jag inte kände mig ensam. Det var rart. Men jag tycker om att vara ensam ibland. Det är ganska skönt, som nu, när kvällsgröten och kvällens näst sista amning är avklarad och Love har somnat, på fem sekunder. Då får man njuta av lite billigt rödvin och slösurfning ackompanjerat av Kalle Moreus i Körslaget. Endast för Markus skull (för Körslaget suger egentligen…): Heja Orsa!
Mackan är i Åre med jobbet och jag och Loveliten hade tänkt åka till mamma och pappa. Men mamma ligger i feber och därför ställer vi in vårt besök. Tråkigt, för vi har sett fram emot det, men det är bara att gilla läget och att hitta på något annat. Nu har jag fullt fokus på att lära mig viktväkteriet så det är inte helt fel att vara hemma och satsa på matlagning och motion. Vi får åka till mormor och morfar så snart de har blivit friska. Johanna kommer hit imorgon och käkar middag. Det blir trevligt.
I morse vaknade vi och såg snöflingor falla, men plusgraderna har gjort sitt så nu är det nog plus-minus-noll igen. Vi har njutit av en långpromenad med raska steg, lagat mat och lekt en massa. Love är så rolig att vara med nu. Han är kittlig och verkar älska att bli kittlad. Det är svårt att ha tråkigt med honom och det är tur eftersom det kan bli långa dagar här fram över. All respekt till alla ensamstående föräldrar, som klarar allt själva. Dag in och dag ut.
Love väger sig på BVC nån gång då och då och nu har även jag ett ställe att väga mig på – hos viktväktarna (VV). För några år sedan viktväktade jag och nådde fina resultat och nu känner jag att det är dags igen. Graviditeten och matslarv har satt sina spår. Jag behöver en omstart och något som motiverar, så i tisdags gick jag och Loveliten till VV. Lokalen var fylld av kvinnor i övre medelåldern som charmades av lille Love på solskenshumör. Mötet drog ut på tiden men Love var snäll så att jag fick väga mig, lyssna och förstå det nya systemet, ProPoints (pp). Det verkar bra och flexibelt och är anpassat för mig som ammar. Det känns skönt. Så nu räknar jag PP för hela slanten. Man får verkligen äta mycket mat, hade svårt att få i mig alla PP igår. Men å andra sidan kände jag mig aldrig sugen på något sött på hela dagen. För jag ska erkänna att jag har slarvat, främst med luncherna som ofta krockat med Loves tider. Sen har jag blivit hungrig på eftermiddagen och käkat mackor. Det är inte bra. Men nu, nya tider och nya mål. Heja Therese!
För att runda av helgen hade vi öppet hus i söndags. Vi bjöd på sopplunch, fika och gemenskap. Familj och vänner avlöste varandra och lämnade förhoppningsvis med mätta magar. När alla hade åkt pustade vi ut och degade rejält. Love som var på sitt bästa humör hela helgen somnade sött och sov mycket mer än vad han brukar hela måndagen. Han var nog lite bakistrött precis som mamma och pappa.
Nu är han döpt, Loveliten. En intensiv men rolig helg är över. Tack till alla som var där och gjorde det till den fina dag det blev! Här kommer lite blandade bilder som är tagna av Olle J, mormor & morfar, Emma & Matte och oss själva. Har du bilder från dopet som du tror att vi skulle bli glada av att få, hör av dig!
Vi stökar på och har så gjort sedan i morse. För en timme sedan kom vi hem från Kyrkans Hus där vi har dukat och lämnat maten. Lokalen är väldigt vacker. Nu är det mesta gjort, Markus står och fixar det sista i köket, Love sover och jag vilar en stund. Allt har gått enligt planerna så nu är det bara att hoppas att morgondagen blir så bra som möjligt. Med en liten bebis kan man ju aldrig veta.
Äntligen. Det smälter. Vattnet forsar längs gatorna och plusgraderna vinner långsamt kampen mot snön. Jag är inte dum, jag inser att det kommer att ta tid. Men. Det är en bra början. Trottoarerna är bara (nästan alla) och luften känns behagligt plusgradig. Det är inte vackert ute, allt ser skitigt ut, lite som jag föreställer mig att det ser ut i Ryssland – jämt. Fult men vackert.
Vi bakar och förbereder som bäst inför Lovelitens dop på lördag. Det går bra. Läget är under kontroll. Kan också meddela att Love är 70 cm lång och väger 8630 gram. Spänningen ökar inför lördagen. Kommer Love komma i sin klänning?