Det har hänt mycket på tre dagar – många roliga saker men också många mindre roliga. Vi börjar med de mindre roliga för att avsluta med de roliga.
Vaknade upp till ett vackert Askersund med fint väder och sjungande fiskmåsar utanför fönstret. Planerade att ta oss söderut längs med Vätterns östra kuststräcka för att sedan nå vårt första delmål – Astrid Lindgrens värld. Redan när vi startade på morgonen upptäckte vi att det var något knas med kylen. En ej fungerande kyl på husbilssemester kan bli rätt dyrt i längden och aningen begränsande. Nåväl, vi ska ju till en camping där vi får el så det borde lösa sig, tänkte vi.
Tuffade på i ett fint landskap där vi skymtade Vättern på vår högra sida då och då. Styrde kosan efter lite överläggande till Vadstena som skulle vara en fin stad med mycket äldre byggnader och ett fint slott i centrum. ”Som förr i tiden”, som Love brukar säga. Efter att ha följt vår GPS till centrum gällde det att hitta en bra parkering för vår stora husbil. Efter mycket letande och med otåliga och skrikande barn i bilen styrde vi in på en trång stenkullersgata där vi så klart fick möte. Gammal fina trähus ramade in gatan och jag trodde nog att vi kunde passera bilen utan problem. Men. Vad jag inte räknat med var husbilens höjd och taköverhängen på de låga husen. Ett ganska obehagligt ljud utstöttes när jag touchade i vad som måste ha varit en hängränna eller en takfot. Jag stannade inte för att kolla. Först trodde jag bara att det var något i bilen som inte var fastspänt som rasade men efter att Therese skrek – Markus, fönstret har gått sönder! Så anade jag oråd. Med fönstret så menade hon fönstret på överslafen.
Efter några väl valda ord och svordomsfraser så hittade vi en husbilsparkering bredvid slottet. Studerade skadan och kom fram till att det inte var fullt lika farligt som vi först trodde. ”Endast” det yttre solfilmsfönstret hade gått sönder men det var fortfarande tätt.
Försökte så gott vi kunde att komma över det inträffade medan vi spatserade runt i Vadstena. Otroligt vacker liten stad. Jag åkte runt på ett sightseeingtåg med killarna medan Therese gick på bolaget för att ha till senare…
Färgglada trähus, ståtliga putsade hus och sjöutsikt mötte mig och killarna medan ”reseledaren” pratade på om den historiska staden.
Pojkarna låg back på sömnen och vi kände oss lite skakis efter det inträffade så efter att ha tejpat över det trasiga fönstret begav vi oss vidare direkt mot Vimmerby och Astrid Lindgrens värld. Men inte utan att GPS-jä@&k?ln lett oss in på villovägar och bestämt sig för att vi befann oss på E4 när vi i själva verket var på en liten väg där det knappt gick att mötas. Efter byte till annan GPS kom vi fram till en större väg och slutligen till vårt mål – och en camping.
Trots byte till 220V fungerade inte kylen. Scheisse. Nåväl. På onsdag åt vi vår frukost och kastade det som var kvar i kylen och begav oss in till Emil och gänget. Star struck är väl ordet som beskriver Loves reaktion när vi äntligen fick se Emil, Ida, Alfred, Anton och de andra spela upp diverse kända scener ur böckerna. Love, förstås klädd i Emilkläder och sin mysse, hade svårt att ta in allt som utspelades. Är det verkligen den riktige Emil? Upprymd, blyg och glad försökte Love heja på Emil och de andra när teatern var färdig och vi fick komma nära och gå in i huset och skickarboa. Efter många försök fick vi alla med killarna på bild tillsammans med Emil.
Elis tittade med stora ögon men tyckte att teatern var ”lite läskig”. Men roligt hade vi och tur med vädret.
Vandrade vidare och såg diverse fantastiska sagovärldar ur Astrid Lindgrens berättelser. Små gulliga hus, sagoskogar, lekparker, Pippi och Kling och Klang.
Tryggt sov vi i vår husbil nöjda med våra upplevelser från Astrid Lindgrens värld. Som souvenir fick killarna med sig var sin Bysse.
