Den här veckan har jag jobbat kväll och kommit hem strax före tolv på kvällen, legat speedad och vaken i minst en timme och sen vaknat vid sjutiden med gosiga barn som saknat sin mamma. ”Mamma är du hemma nu?” hördes från Loves rum en morgon. Han är duktig på att sätta ord på sina känslor. ”Mamma jag saknar dig när du är på jobbet”. ”Tänker du på mig då mamma?” Svaret på den frågan är utan tvekan ja. Fastän tempot har varit högt med elitseriehockey, liveskickning från näringslivsgala och andra arrangemangsjobb är tankarna på den lilla familjen aldrig långt borta. När klockan slår fem och jag vet att de äter, när det närmar sig läggdags och däremellan. Den här veckan är extrem för nästa vecka är jag ledig sex dagar och då blir det andra bullar. Men Elis är ny på dagis och det kändes märkligt att låta honom vara hemma med mig på dagarna. Men om sex veckor när det är dags igen, då kan jag förhoppningsvis ha dem hemma några timmar på förmiddagen så att vi får lite tid tillsammans. Jag har varit djuriskt trött de senaste två dagarna, det blir så otroligt intensivt och svårt med sömnen när barnen vaknar tidigt. I går var jag ledig och somnade sött i soffan kring nio. Det var välbehövligt. Nu slutar jag snart dagens arbetspass och får komma hem och träffa familjen en stund. Jag längtar. ”Mamma, pappa, El-issss och Ouvve – vi är en familj” som Love brukar säga.
Etikett: Sundsvalls Tidning
I dag gör jag min sista arbetsdag på förmodligen väldigt lång tid. Har graviditetspenning från och med nästa vecka. Det ska bli skönt att få lägga om fokus och ta hand om mig själv och Lille-skrutt. Känns lite konstigt ändå, särskilt eftersom Sundsvalls Tidning byter lokaler i juni. När jag kommer tillbaka är allting nytt.
Har ägnat en ganska lugn förmiddag åt att sortera i skåp och lådor här på jobbet. Många gamla fina och roliga minnen väcktes till liv. Minnen med arbetskompisar och minnen av personer som jag mött i alla möjliga och omöjliga sammanhang. Jag har verkligen ett roligt jobb. Känns bra att avsluta sista dagen med den känslan.
Äntligen har vi tagit oss ur sjukkoman som har härjat här på Hemmanet. Först var jag sjuk en vecka och sen var det Loves tur att vara sjuk en vecka. När jag tänker på det måste Markus vara av riktigt hårt virke som stått pall utan att bli sjuk. I går var jag hemma med Love och han hade äntligen god aptit och var sitt goaste jag. Underbart att få sin pojke tillbaks!
Solen skiner och skiten syns på fönstren. Påskliljorna slog ut igår. Snön smälter långsamt och det droppar från taken. Kaffet droppar i Moccamastern. Jag har fått graviditetspenning beviljat vilket betyder att jag har fyra arbetsdagar kvar att arbeta. Känns skönt för det börjar vara tungt att jobba med allt bärande och alla snabba ryck. Arbetet tar sig nya vändningar för Markus, men det får han berätta mer om själv. Framåt helgen kommer Loves farmor och farfar hit. Det ser vi fram emot!
Äntligen, äntligen, äntligen känns livet ganska lätt igen. Dripp. Dropp.
Bråttom till jobbet idag. Halvtaskigt humör. Men väl ute kunde jag inte låta bli att bli lite glad. Trots att det är måndag morgon och klockan visade 07.22. Stan var alldeles rosa. Och jag blev lite härligt rosa på insidan.
Nu är jag igång och jobbar. Det känns bra, riktigt bra faktiskt. Har fått en rejäl start med helgjobb och allt vad det innebär. Nu ska jag iväg och göra ett mingel och sen är det snabb lämning som gäller. Hemma är förkylda Markus och Love. Det känns ovant att inte vara med Love men ändå ganska befriande att sitta och arbeta ostört. På måndag är jag ledig så då kan jag ta hand om mina pojkar.
Ibland saknar jag att jobba. Jag har verkligen världens bästa jobb. Kanske inte bäst betalda, men roligaste. Det är så variationsrikt. Varje dag är som en blank sida i en bok, på gott och ont. Man vet aldrig vart man hamnar eller vem man kommer träffa. Det är högt och lågt och snabba kast. Igår träffade jag en arbetskompis som berättade om hur hon och fotograf-Maria fick pulsa i meterhög snö för att ta sig till en olycksplats, sånt kan man gärna vara utan. Men pulsandet ledde till en bra historia och det är sådana jobb man minns.
