Idag var en bra dag. Nils feber-dipp i helgen är som bortblåst och pojkarna är på gott humör. Bestämde mig för att ta vara på det fina vädret och planerade en tripp till Norra Berget efter dagis. Lämnade av barnen på dagis och åkte hem och la Nils i vagnen. Varm choklad och smörgåsar packades ned och efter lunch så hämtade vi upp pojkarna. Nils somnade (som planerat) i sin vagn på väg upp till lekplatsen och killarna röjde loss. – Norra Berget här kommer vi! Som Elis uttryckte det.
Han är back-in-the-game. Farbrodern i huset mittemot som jag la märke till i höstas när också jag var hemma på dagarna. Ibland noterade jag honom och tänkte att han var på väg ut på promenad. Men efter ett tag såg jag att han gick fram och tillbaka längs med huset. Fram. Och tillbaka. Med sina stavar och sin ihärdiga gångstil.
Fram och tillbaka.
Vintern knäckte oss nästan.
Fram och tillbaka.
Sen kom vintern och snön och gubben syntes inte till. Men så för någon månad sedan såg jag honom igen! Drog en lättnadens suck när jag såg att han hade kvar spänsten i benen. Trodde ett tag att han gått ett annat öde till mötes. Nu kan jag åter igen le för mig själv när jag tittar ut genom fönstret. Le för att sommaren är nära. Le för att gubben lever och går och går och går.
Igår hade vi en mysig dag. Vi lunchade hos familjen Ignell och Love tyckte om att träffa Emma, Iris och Nils. Men att leka med deras leksaker var nästan ännu roligare. Deras lilla vovve Hugo imponerade på oss alla. Eller lilla och lilla, vovven som är en varghund, väger 80 kilo och är stor som en ponny. Han är läskigt stor, men Hugo verkar vara en snäll jycke. Vi åt en god lunch och gick sedan en promenad till Dyket.
Igår kväll spelade Markus innebandy och jag tog tillfället i akt och kollade på Sex and the City – the movie för hundrade gången. Väntar ivrigt på uppföljaren som har premiär i sutet av maj.
Jag – ett blåbär? Jajjamänsan!
Min nya outfit. Blåbärsmössa som mormor har gjort till mig!
Mammas mat såg spännande ut!
Men pappa, snabba på lite. Mat! Nu!
Så här glad blev jag när jag fick ett eget sparkonto! Wohoo!
Havet är öppet och vackert inramat.
Idag kom Markus hem vid fyra och vi mötte upp på stan och gick till banken för att få ordning på Loves finanser. Nu har han fått ett eget sparkonto och så småningom fixar vi nog en kapitalförsäkring. Frågan är bara hur vi ska investera. Love vill köpa brict- fonder men vi har sagt att vi måste fundera lite.
Sen åt vi middag på Tant Anci & fröken Sara. Gott, mysigt och alldeles lagom. Nu njuter vi av kaffe och kaka. Mackan sippar på lite päronkonjak, Love suger ivrigt på en tesked och själv smuttar jag på en skvätt sherry. Tantigt värre.
En blå himmel betyder mycket för snösmältningen och humöret. Under vår tidiga morgonpromenad kunde vi konstatera att de personer vi mötte, en man med hund, andra barnvagnsföräldrar och någon pensionär, log mot oss. Solen och våren gör sitt för våra mörka och frusna sinnen.
Äntligen, lyset är på!
Nu vilar Loveliten men snart är det dags att åka till badhuset och kasta oss ner i det blåa vattnet. Vilken härlig måndag!
Äntligen. Det smälter. Vattnet forsar längs gatorna och plusgraderna vinner långsamt kampen mot snön. Jag är inte dum, jag inser att det kommer att ta tid. Men. Det är en bra början. Trottoarerna är bara (nästan alla) och luften känns behagligt plusgradig. Det är inte vackert ute, allt ser skitigt ut, lite som jag föreställer mig att det ser ut i Ryssland – jämt. Fult men vackert.
Brion rullar bäst på asfalt.
A sight for sore eyes.
Naturens kraft är lika imponerande varje år.
Vi bakar och förbereder som bäst inför Lovelitens dop på lördag. Det går bra. Läget är under kontroll. Kan också meddela att Love är 70 cm lång och väger 8630 gram. Spänningen ökar inför lördagen. Kommer Love komma i sin klänning?
