Fullt upp, beskriver läget för oss på ett bra sätt. På lördag flyttar vi äntligen. Love glider runt hemma mellan kartonger och allmänt kaos. Men han är som vanligt glad och nöjd. Han älskar att lyssna på skivan han fick av faster Sara, ”Mosters Truddelutter” och häromdagen när jag kom in i vardagsrummet stod han och dansade och tittade intresserat på sig själv i reflektionen från den avstängda tvn. Det är skönt att han gillar musik, det har han gjort sen han var en pyttepytt. Nu laddar vi för lördag och värmer upp med ännu mera dans och musik. Precis som Love gillar’t!
Klappa takten till Mosters Trudelutter!
Put your hands up in the air!
Vilka dancemoves jag får till. Kul att spegla sig!
Wohooo! Dags att väcka kroppen!
Mina favoriter inom räckhåll, Nalle och bondgården!
Jag skulle vilja sammanfatta den senaste veckan med ett ord; framsteg. I lördags skrev vi på kontraktet för lägenhetsförsäljningen. Det vinnande budet (1 100 000 kr) lades i torsdags så det var spända dagar som väntade innan försäljningen var klappad och klar. Otroligt skönt att släppa det! De nya ägarna ville få tillträde första januari vilket passar oss bra. Ger oss tid att komma en bra bit med renoveringen och kunna flytta i lagom takt. Det var skönt att kunna leverera lite goda nyheter om lägenheten till mormor och morfar som kom på en blixtvisit fredag till lördag. De passade på att kolla in huset och agera barnvakt medan vi skrev kontrakt.
I söndags kom så farmor på besök. Den numera pensionerade läraren har nog mer att göra nu än som förvärvsarbetare. Love fattade galoppen direkt – en lekfarmor! De har busat och lekt i två dagar nu och det har redan resulterat i framsteg – Loves första steg! I går kväll lyckades han gå 6 steg till farmor som lekte med honom på golvet. Några till steg avklarades på kvällen innan det var dags för sovning. Mycket kul tycker vi. Farmor stannar i en vecka så vi får se vart det slutar.
När vi ändå är inne på Loves framsteg så har (äntligen) en tand tittat fram. Vi har känt att det måste vara dags snart, men inte varit oroliga – morfar har lovat att betala titanskruvar om tänderna skulle utebli. Känns bra att vi slipper det… Det förklarar också Loves oroliga nattsömn de senaste veckorna.
Jag har kunnat göra några framsteg med renoveringen nu när farmor är här. Idag har jag målat alla foder och lister. Målet med denna vecka är att måla allting klart i de två vardagsrummen på nedervåningen – väggar, foder och lister. Vi försöker följa Arga Snickarens råd att göra klart ett projekt i taget så att vi inte hamnar i ett renoveringskaos. Än så länge går det bra…
I morgon blir det en sväng till babysången på förmiddagen och sedan vidare till huset för mer renovering.
Vilken späckad 1-årsdag. Först firade vi hemma med tårta, ballonger, paket och stora familjen. Sen tog vi en promenad till kyrkan där Love och jag uppträdde tillsammans med de andra semi-spädisarna. Efter det åt vi middag på biteline. Det var en mysig dag som vi alltid kommer att komma ihåg. Love har lekt med sina presenter hela veckan. Men roligast hade han nog i söndags kväll när vi kom hem. Han kom på att han kunde sitta i leksakskartongen. Det var länge sedan vi skrattade som vi gjorde då.
Yeah! Vilken underbar födelsedag jag har haft!
Wohoooo!
Undrar om man kan ge pappa en puss? Yes, det funkar!
Undrar om jag får plats…
Yes, en häst att leka med! Yiahhhhhhhhhhh!
Vilka fina saker jag har fått. Vinterkläder, stol, klossar….!
Elin är bara för go. VIlka pussar jag får!
Kom igen! Nu drar vi på biteline!
Mormor och moster skriver en bön till någon.
Ser ni mig? Jag spejar mot publiken!
Ingen scenskräck hos mig inte!
Tryggt att vara i mofars knä. Kyrkan är så stor!
Bäst att sitta rak i ryggen när jag kör min bobbycar. Tuuuuuuuuut!
Soft med en egen stol! Den är bara min!
Det har var något nytt. Vad fint allt känns. Ballonger, tårta och alla är glada!
Högtidligt värre, alla tittar på mig. Fin sång de sjunger!
Paket? Ska jag få mormor? Wohoo!
Lite pirr i magen har jag allt. Den här dagen är inte som andra dagar…
Öppna förskolan på Kyrkans Hus är verkligen toppen. Love blir alldeles till sig när vi kommer dit. Han undersöker nyfiket det mesta och fascineras över de andra barnen. Vips kommer något större barn och snor leksaken ur handen, det smäller till och någon grinar. Men han verkar gilla det. Han blir nog en bra dagis-kille, Loveliten.
Nu sover jag som en stock. Smuss-Nalle också!
Åsså lite action innan sovdags…
Hur många grejer som helst! Yes, yes, yo!
Morsan, dra upp byxorna, vill inte bli retad för mitt häng…
Loveliten stoppar allt i munnen. Sina fötter, leksaker, böcker och telefoner. Kort sagt allt som han får tag på. Hetast på hans ”vill-ha-lista”, är fjärrkontrollen, mammas och pappas hår, telefonen och mina glasögon. Det är en ständig kamp och han blir så nöjd när han får låna något som han vet att han egentligen inte borde få leka med. Gräset verkar vara grönare på andra sidan, även för en bebis.
Vi har sköna dagar och är inne i en fantastisk period. Han äter bra (men han är lättstörd när han ligger vid bröstet men jag börjar bli van) och sover bra. Han gillar att sitta och leka och gör sina försök att ta sig framåt. I onsdags på babysången satt han och kompisen Noa bredvid varandra. Noa är en riktig akrobat som redan kryper. Så när de suttit en stund och klappat varandra på kinderna blev Noa less och kröp iväg. Och Love försökte göra detsamma, vilket resulterade i plattfall framåt. Underläppen började skaka när han såg sin kompis rumpa försvinna allt längre bort. Stackars liten, men han var snabbt tillbaka på banan.
Abrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrr.
Mamma & pappa tycker att det gnisslar. Jag gillar’t!
Vad skulle jag ta mig till utan min bitring? Det kliar…
Morsan håller på och gör mat till mig. Tycker att burkarna ser roligare ut än maten.
Jag köpte en present till pappa. Han blev väldigt glad!
Här ligger jag och ser söt ut. Eller?
Ingen tåbira här inte. Smakar gött!
Man kan ju alltid käka lite på fötterna…
Vad ska vi hitta på nu då?
Han har även knäckt koden med Chico-taxin. Nu följer han efter oss som en liten svans. Ibland försvinner han in i nåt hörn och står och lurar. Efter ett tag hör man hur han hasar vidare. Idag lyckades han dessutom haka fast favoritgymmet i taxin. Det roade honom länge. Han skrattade ljudligt när han till sin stora förtjusning insåg att gymmet följde med när han rörde sig.
Bitringen gillar han skarpt. I början var han ganska ointresserad men nu gnider han den systematiskt fram och tillbaka så att det gnekar på ett obehagligt sätt. Men vad gör det när han är nöjd. Tit-ut! börjar också bli riktigt kul. Och alla former av ljud man gör när man ändrar tonläget. Han skrattar mycket och är glad nästan hela tiden. Då är det svårt att inte själv blir bli glad. Han är ett litet lyckopiller den där Love. Han gör oss lyckligast i världen.
Igår var Karolina och Bianca och hälsade på. Vi promenerade och åt lunch hemma hos oss. Trevligt, som alltid. I dag har vi varit på spädbarnsmusiken. Vi sjöng våra sånger och dansade med spädisarna. Bäst just nu är låten ”babybandet” men ”en flygande bebis” är alltid lika rolig att sjunga. Det är vi överens om Loveliten och jag. Idag var en farmor med också. Det var kul. Hoppas att vi kan få med nån farmor, farfar, mormor eller morfar någon gång.
Man blir utpumpad av alla aktiviteter. Nu vill jag bara sova!
Nä nu blir underläppen darrig. Får inte jag nån kaka? Buhhhhh
Det händer mycket här på kyrkis. Kul!
Nu vill jag att sångstunden ska börja!
Nyäten & utvilad. Dags att sjunga!
Hello Mummy!
Tur att Karolina håller ordning på mig & Bianca.
Hennes hår är så fint, kan inte motstå att lugga lite. Bara lite…
Kul att ha en kompis på besök!
Imorgon drar vi till dalarna, men först passar vi på att titta på ett hus. Det ligger i eller på Essvik, beroende på hur man ser det. Det verkar fint. Som gjort för oss. Jag har redan flyttat in. Men vi ska som sagt titta på huset innan vi köper det. Nu blir det snart en promenad till viktväktarna. Första veckan gick jag ner 2,8 kg. Snacka om kickstart. Mina förhoppningar den här gången är lite mer sansade. Några hekto ner räcker för att jag ska ha en glad påsk.
I söndags deltog vi i en familjegudstjänst. Vi sjöng några sånger inför en hängiven publik. Mysigt och en trevlig uppvärmning inför lördagens dop. Love börjar bli varm i kläderna, han verkar trivas i kyrkan. Gudstjänstprogrammet höll han dock på att äta upp.
Idag var första dagen på kyrkans spädbarnsmusik. Det började redan 9.30, en tid då vi oftast just har vaknat och ätit frukost så vi fick ställa om rutinerna lite. Det gick fint. Loveliten kvittrade som en vårfågel hela tiden. Vi sjöng och dansade och lärde oss ramsor. Väldigt kul tyckte vi båda. Love blev alldeles till sig och gjorde sina roligaste röstgrejer. Dessutom verkade han väldigt förtjust i de andra bebisarna.
Kul! Kul!
Trygg i mammas knä.
Oh, I like it!
Det var kul att träffa andra morsor och det kändes som en bra grupp. Onsdagarna kommer nog att bli roliga framöver. Vi övade också en sång som vi ska sjunga under en familjegudstjänst, så nu kommer vi att bli riktiga churchgoers. Det är dags att få lite mer valuta än den vanliga (vårt välsignade liv!) för kyrkoskatten. Nu maxar vi kyrkan: spädbarnsmusik, ett stundande dop och inom en viss framtid också bröllop. Halleluja!
