Semesterlatheten har slagit in och att blogga hinns inte riktigt med. Vi har haft helt underbara dagar på Mattsson Inn i Lisselhed. Sköna dagar har rullat förbi oss med sol,värme, kärlek och allt man kan önska sig. Solen gick i moln när Loveliten fick feber och blev risig. Men ett besök hos doktorn i Orsa lugnade oss.
Vi vill tacka farmor, farfar, Sara, Fredrik, Olivia och Oscar samt övriga Mattssonfamiljen för härliga dagar tillsammans. Minnen från dessa sommarveckor kommer att värma fint i vintermörkret. Nedan listar vi ett axplock av trevligheter under Orsaveckorna.
Vi är hemma efter en mycket trevlig och intensiv helg i Stockholm. Efter 80 mil i bilen och späckade dagar och kvällar är vi trötta men glada. Love har sovit som en stock hela dagen, med korta pauser för mat och lek. Det tar på en liten med alla nya intryck. Och vilka minnesbilder han har med sig i huvudet: Sofo, promenader, shopping, uteserveringar, restaurangbesök, kändis-spotting, utställning, amning i provhytt och konferensrum, nya bekantskaper, fest, besök hos Rosan och familjelunch i Frösunda. Det är klart att Loveliten är lite bakis. Det är föräldrarna också. Vi tackar Emma & Niklas för en härlig helg!
Är det sant? Farmor, hur kom du hit? Det här gjorde min dag!
En snabbvisit i Frösunda. Oskars hoppgunga var rolig men inte bättre än chiccon…
Grillandet fortsätter…
Perfekt plats. Cilla verkar rolig, härligt att få hänga med tjejerna!
Tjejsnack är kul men tjejgrejer är ännu kuligare. Wohoo!
Den här sofo-liraren verkar intressant. Bäst att lugga honom lite…
Syskonen Melinder glassar och ser söta ut!
Rosan är bara för söt!
Nu har Emma bebis både i och på magen!
Livet kan inte alltid vara en picnick…
Picnick eller ej?
Utställningen var bra men lamporna var ännu bättre!
Konstig konst. Mamma och Nikko verkar intresserade!
Gänget på promenad.
Hjälp, intryck från alla håll. Information overload för en liten som mig…
Vilken atmosfär! Vilka dofter! Vilken stämning!
Exotiskt att låsa fast vagnen i en palm.
Yes! Det här gillar jag! Wohoo!
Kom igen Niklas, visa mig sofo by night! Nu!
Mums med lunch!
Här i sofo finns det soffor på gatan. I like!
Lite för mycket folk för min smak. Alla verkar ha så bråttom…
Stockholm är inte helt barnvänligt. Tur att morsan är kreativ med blöjbytena…
Vilket härligt väder vi har haft senaste veckan. Så härligt att man börjar bli lite kaxig. Mindre kläder och inte en tanke på att det kan börja regna. Men det gjorde det idag. Mitt i vår långpromenad. Först kom bara några droppar, tillräckligt många för att styra vagnen i riktning mot stan. Efter en stund öste det ner.
”Oh my God it’s pissing down” sa mamma och sprang som en antilop.
Ganska lättklädd sov jag som en prins medan mamma promenerade i värmen!
Vi hann njuta av vitsippor!
Sprang i full fart mot ett busstopp där jag tack och lov hittade regnskyddet under vagnen. Loveliten vaknade i all turbulens. Han verkade inte det minsta besvärad. Tvärtom. Han skrattade som aldrig förr när jag med älgkliv försökte springa mot stan. I tio minuter skrattade han. Det är lätt att vara kaxig när man ligger kruttorr och myser och tittar på sin genomblöta, flåsande mamma. Men jag skrattade jag också. När vi torkat till oss avslutade vi med lite välförtjänt shopping på stan. Nästa vecka shoppar vi kanske ett hus också…
Han är back-in-the-game. Farbrodern i huset mittemot som jag la märke till i höstas när också jag var hemma på dagarna. Ibland noterade jag honom och tänkte att han var på väg ut på promenad. Men efter ett tag såg jag att han gick fram och tillbaka längs med huset. Fram. Och tillbaka. Med sina stavar och sin ihärdiga gångstil.
Fram och tillbaka.
Vintern knäckte oss nästan.
Fram och tillbaka.
Sen kom vintern och snön och gubben syntes inte till. Men så för någon månad sedan såg jag honom igen! Drog en lättnadens suck när jag såg att han hade kvar spänsten i benen. Trodde ett tag att han gått ett annat öde till mötes. Nu kan jag åter igen le för mig själv när jag tittar ut genom fönstret. Le för att sommaren är nära. Le för att gubben lever och går och går och går.
Igår hade vi en mysig dag. Vi lunchade hos familjen Ignell och Love tyckte om att träffa Emma, Iris och Nils. Men att leka med deras leksaker var nästan ännu roligare. Deras lilla vovve Hugo imponerade på oss alla. Eller lilla och lilla, vovven som är en varghund, väger 80 kilo och är stor som en ponny. Han är läskigt stor, men Hugo verkar vara en snäll jycke. Vi åt en god lunch och gick sedan en promenad till Dyket.
Igår kväll spelade Markus innebandy och jag tog tillfället i akt och kollade på Sex and the City – the movie för hundrade gången. Väntar ivrigt på uppföljaren som har premiär i sutet av maj.
Jag – ett blåbär? Jajjamänsan!
Min nya outfit. Blåbärsmössa som mormor har gjort till mig!
Mammas mat såg spännande ut!
Men pappa, snabba på lite. Mat! Nu!
Så här glad blev jag när jag fick ett eget sparkonto! Wohoo!
Havet är öppet och vackert inramat.
Idag kom Markus hem vid fyra och vi mötte upp på stan och gick till banken för att få ordning på Loves finanser. Nu har han fått ett eget sparkonto och så småningom fixar vi nog en kapitalförsäkring. Frågan är bara hur vi ska investera. Love vill köpa brict- fonder men vi har sagt att vi måste fundera lite.
Sen åt vi middag på Tant Anci & fröken Sara. Gott, mysigt och alldeles lagom. Nu njuter vi av kaffe och kaka. Mackan sippar på lite päronkonjak, Love suger ivrigt på en tesked och själv smuttar jag på en skvätt sherry. Tantigt värre.
Vilken härlig dag vi har haft! Vaknade 07.45 av en glad men vaken bebis. Ammade och sen slog jag i gång min träningsvideo som jag gympar till på vardagsmorgnarna. Zumba kallas det och är en slags latinamerikansk aerobic. Love älskar musiken och glider runt i sin chicco medan jag gympar. Efter gympapasset var Love redo för sitt första sovpass. Han är så tacksam på alla sätt. Det är bara att lägga ner honom så somnar han. Efter en dusch, passade jag på att putsa klart fönsterna. Det blev väldigt fint, även om jag i skrivandets stund, med solen mot glasen, ser att det inte är perfekt. Men hey, good enough funkar fint för mig.
