I söndags gjorde vi helt rätt. Istället för att planlöst åka ut till Birsta för att inhandla diverse saker vi behöver, så tog vi en härlig höstpromenad till Mullemeckbyn inte långt härifrån.
Varm choklad, kaffe och smörgåsar. Love stornjöt av att få springa runt och leka. Elis var som vanligt nöjd och glad i vagnen. En toppendag!
Farmor kom hit i söndags kväll och hon har varit till stor hjälp hela veckan. Love fick vaccination i måndags och reagerade med hög feber på tisdagen. Skönt att få hjälp när man själv är halvsjuk och helgravid. Maggan och Love har så roligt tillsammans. De har tagit långa promenader (Love, den nya Marathonpojken?), sått frön, grävt i landet, lekt och busat. Han stortrivs och njuter av den stimulans han får. Trötta föräldrar är ju inte helkul.
Markus jobbar på dagarna och på kvällarna sätts han i arbete i trädgårdslandet. Maggan har uträttat stordåd där ute och gjort sånt som vi aldrig hade haft ork eller kunskap till att göra. En bättre svärmor kan man knappast ha!
Pappa och Love på promenad i snön.
I fredags var olyckan framme. Vi var i huset och Love gick som vanligt omkring i köket. Han stod framför gjutjärnskaminen och tittade och plötsligt tappade han balansen och föll rakt in i den. Han fick ett ganska djupt hack långt upp på pannan. Gud vad skraj vi hann bli, alla tre. Love grinade men blev lugn efter en stund. Vi ringde sjukvårdsupplysningen men där kulle man lämna sitt nummer och vänta så vi provade och ringde vårdcentralen i Njurunda och dit fick vi komma på en gång. Där tejpade läkaren såret och vi åkte lugna därifrån. Hjälp vad mycket som kan hända.
Love är i sitt bästa upptäckarhumör nu. Han klättrar gärna i skafferiet och i bokhyllan i sitt rum. Han älskar att pillra med små saker och att trycka på knappar. Tyvärr har han upptäckt hur man slår av och på tvn. Men han har kul och vi får göra vårt bästa för att hänga med.
Idag är Markus och köper trägolv till övervåningen. Efter lunch ska jag och Love åka till huset och städa lite och ta en långpromenad. Solen skiner i november. Jag ler för att vi har så mycket att vara glada för. Igår slog det mig hur ”mitt i livet” vi är. Trots en påtaglig trötthet och en extremt lång att-göra-lista är det så här vi vill ha det. Vi är på väg dit vi vill. Snart bor vi tillsammans i vårt fina hus!
Dagarna går fort nu. Vi har inlett ett rensa-ur-projekt så vi betar oss igenom garderober och förråd. Sakta men säkert. Det blir ju en del avbrott när man hänger med Love. Han är snabb som en vessla. Plötsligt har han krupit iväg någonstans. Det gäller att hänga med och gärna ligga steget före. Men han är kul att hänga med. Så glad, aktiv och nyfiken på allt. Just nu är han väldigt inne på djurljud. Han kan kossan, vovven, kissekatten, grisen, tuppen, fåret och sist men inte minst – hästen! Han tar i med hela kroppen och blir alldeles till sig av ljudet han får till. Det är lika roande varje gång, inte minst för oss. Gott om dalahästar har vi ju också. Han säger klocka, lampa, mamma och nån variant av pappa. Det märks att han gillar att lära sig så det blir många och långa stunder med böcker. Som sagt, full fart när han är vaken men så tar han igen sig mellan gångerna också.
En vanlig dag för Love, 11 månader
Love vaknar oftast kring åtta på morgonen. Då får han välling och sen myser vi en lång stund. Efter det drar jag på mig träningskläderna och kör ett zumbapass framför tvn. Var lite orolig hur det skulle gå nu när han kryper, men han blir så glad när han hör musiken och tittar intresserat på mig och tvn, klappar händerna och försöker dansa. Så det är toppen. Framåt halv tio sover Love en timme. Sen är det mellis och playtime. Kring tolv äter vi lunch och sen somnar han i vagnen en timme. Mellis kring halv tre, playtime och sen sover han en timme igen vid fyratiden. Middag vid fem. Playtime. Klockan sex blir det extas när pappa kommer hem. Vi står i fönstret och tittar när pappa kommer. Love vinkar som besatt! Halv åtta får han en stor portion gröt och sedan ett härligt bad. Kvart över åtta – Godnatt.
Idag trotsade jag vädret och tog en prommis. Med facit på han var det inte så smart. Blöt som en hund var jag när vi kom hem. Loveliten var varm och torr förutom på händerna som han ivrigt viftade med för att fånga regnet. Nu blir det inomhusaktiviteter för hela slanten. Ska baka Lussis limpor (Maggans recept), biscottis med kardemumma och koka blåbärssylt. Vet inte vart energin kom ifrån, men det är bäst att ta vara på den innan den försvinner!
Igår kväll var vi och hälsade på i vårt hus. Det är lite märkligt att sitta och fika i någon annans kök, ett kök som ska bli vårt. Men det känns så rätt. Nu vill vi bara att lägenheten ska bli såld så att vi kan blicka framåt och planera för flytten. Visning nästa måndag.
I morse åkte jag och Love till Hemmanet igen för att hälsa på dagiset där. Men innan vi gick dit tog vi en promenad med vagnen i området. Det var spännande att titta på husen och fantisera om hur livet kommer att bli. Hittade flera mysiga skogsvägar som bara ligger nån minut från huset och det känns helt underbart att ha naturen så nära inpå. Och så slog det mig hur bekant allting kändes. Hur vi letar oss tillbaka till det vi själva har haft som barn. Efter en lång bostadskarriär i storstad, studentrum och andrahandskontrakt i förorter. Så är man plötsligt hemma igen. På Hemmanet dessutom. Det känns fint att Love får växa upp i en liten trygg värld med dagis, skola, fotbollsplan och kompisar, precis som jag och Markus har gjort. Den stora världen kommer ändå alltid till en förr eller senare (man kan ju alltid ta bussen in till stan:).
Det är både och det där med att tiden går fort. Nu är jag i en period när jag bara önskar att tiden ska stå stilla… Antar att det har att göra med att jag börjar jobba i början av oktober. Hur ska jag kunna vara ifrån Love sen? Just nu känns det obegripligt även om jag vet att det kommer att gå bra. Njuter extra mycket av allt nu. Morgonstunden med välling, kramar och mys i soffan, lek med bollar, att mata, kolla i pekbok och upprepa hur kossan, vovven, och pippin låter, om och om igen. Det är en sådan lycka att bara vara med sin son.
Den här veckan har vi promenerat, picknickat, gungat, tittat på fåglar, vovvar, människor, drakar på stan och allt annat som Love blir glad av. Det är så enkelt att slänga en filt under vagnen, ta en långpromenad och sedan slå sig ner i en park när Love har vaknat. Vi har också varit på bvc. Love är nu 78 cm lång och väger 10750 gram och följer sin kurva fint. Han börjar vara en stor kille, Loveliten. En meter till så är vi jämnlånga. När upphör han att vara bebis? Aldrig, aldrig, aldrig.