Att vara krasslig är inte lätt. Särskilt inte om man bara är fyra månader gammal. Då vill man vara nära sin mamma och pappa hela tiden. Igår var det extra skönt när Markus kom hem från jobbet. För man blir ganska trött av att hålla i en förkyld och halvkinkig Loveman i flera timmar. Markus gjorde ett genidrag när han tog på sig Babybjörnen. Det gjorde att Love höll ett jämt humör och jag fick vila på soffan. Win-win för alla. Love är mindre hes nu på morgonen, kan bara hoppas att det vänder nu. Men lite bärsele lär det nog bl. Fast jag bläddrar nog snarare i en Vi föräldrar än PC Für Alles.
Etikett: playtime
Lovliten har blivit hes. Förkylningen har inte riktigt gett med sig och igår kväll började han bli lite hes så han sov nästan hela kvällen och hela långa natten. I morse lät han som en liten pipleksak när han försökte få fram ljud. Men det kom bara små ynkliga pip. Frustrerande för en liten man som älskar att låta och leka med rösten. Nu ser han mest förvirrad och lite ledsen ut när han inte kan eller orkar göra de ljud han brukar. Stackars liten. Det gör verkligen ont i föräldrahjärtat. Men Loveliten är vid gott mod när han är vaken, även om han sover mer än vad han brukar. Så igår eftermiddag och idag har han fått ägna sig åt lite mer stillsamma lekar. Som att ligga ner och njuta av en god bok. Markus la sig också på golvet och dokumenterade det hela. Vår son har redan tagit sig in i den litterära världen, härligt tycker mamma och pappa!
Dagarna tar ut sin rätt på Loveliten. Han är alltid igång, rör sig, leker och sprattlar. Igår kväll när jag skulle väcka honom för att ge sista nattmålet stötte jag på patrull. Han gick inte att väcka. Han fortsatte att sova. Medan jag bytte blöja, tvättade honom, smorde in ansiktet. Jag pratade och sjöng utan att få någon kontakt. Vid ett tillfälle öppnande han ögonen och log sitt bredaste leende. Sen somnade han igen. Då hämtade jag kameran och tillkallade hjälp för att få honom att vakna. Pelefanten, en fin present från kusin Olivia, gjorde sitt allra bästa för att väcka Love på ett mjukt och fint sätt. Men, tillslut gav han också upp och la sig bredvid Love och somnande in. Jag lyckades på något märkligt sätt få honom att äta i tio minuter. Utan att vakna eller öppna ögonen. Men han lyckades öppna munnen, och det räckte.
Love har upptäckt hur kul det är att ligga på mage. Det kan nog vara bra med tanke på att hans bakhuvud är lite tillplattat och ett litet kalhygge har framträtt. Det har gått en vecka sen han vände sig men i dag gjorde han det igen. Ibland kommer han halvvägs men nyss dippade han helt. Kul att observera på avstånd hur han kämpar på.
Han pratar oavbrutet, kvittrar, sjunger och gnäller. Händerna har han nästan alltid i munnen och det märks hur frustrerad han blir när han har overallen på sig eller inte kommer åt. Han är lite som en tonåring just nu, ombytlig med ett pendlande humör. Tror att förkylningen gör sitt samtidigt som det händer en massa grejer. Igår kväll var han verkligen speedad och inte sitt vanliga jag. Men sömnen är det inget fel på, 8 timmar, sen mat och en timmes sömn till.
Senaste veckan har Loveliten lärt sig flera nya saker. Han pratar mycket, ljudar och har sig. På morgonen när han vaknat till, ligger han som en liten fågel och kvittrar och gör höga ljud. Sen skrattar han en del också. Särskilt när han ligger på skötbordet. Vi har upptäckt hans svaga punkt – armhålan. Det kommer nästan alltid skratt när vi tar av eller på kläderna.
Häromdagen började han också upptäcka sina fötter så smått. Det var med stor fascination han försökte känna på dem. Han tittade på dem länge, länge. Då och då när han ligger och leker märks det att han slutar upp och bara tittar på fossingarna. Som om han tänkte, is this for real, are they really mine? Precis så gjorde han med sina händer i början av december. Det gäller att hänga med. I lördags låg han på magen på sin lekmatta och så plötsligt låg han på rygg. Vi bara gapade och skrattade. Sen gjorde han det igen och igen och igen. Det är härligt att se alla dessa små nya saker han lär sig, alla små saker som gör att ingen dag blir den andra lik. Han börjar verkligen bli sin egen lilla person och det är häftigt att vara med på den resan.
Lagom till stanna-inne-vädret har Love börjat lugna sig på kvällen. I förrgår fick han för första gången sova i sin nya spjälsäng. Den är vit och fin och Loveliten verkar tycka om den. Han sov precis lika bra som han brukar göra när han sover med mig så det här verkar lovande. Det var mer ovant för mig tror jag. Även kvällssovningen har gått som en dans. Hoppas att det håller i sig. Dessutom har han fått en ny kär vän. En liten vit nalle med ett hjärta på magen, vi kan kalla honom Lill-Nalle, som han fått av farmor och farfar. Stackars Lill-Nalle har legat i en fin presentkartong sen i somras, men i helgen fick Love öppna paketet. Loveliten har legat och myst med Lill-Nalle när han ska somna och det känns redan som en given sängkamrat. Det kan nog vara bra att ha något mer än nappen att ta till när det är sovdags.
Igår var det så kallt ute att vi bara vågade oss till OK och tillbaka. Det var med nöd och näppe, men vi fick i alla fall lite luft, om än kall sådan.
Efter några intensiva dagar är vi hemma i Sundsvall och packar om och stannar till. Vi har haft en mysig julhelg. Det är alltid vemodigt när julen är över men det gäller att gå vidare och ta sikte mot det nya året. På väg hem från mamma och pappa stannade vi till hos Emma och Mattias i Härnösand. Där fick vi också träffa Mia och Rosan! Det blev kort men ändå härligt att få träffas. Ser fram emot en tjejträff senare i vår! Minibrudarna Elsa och Klara var också hemma. Gud vilka fina tjejer. De var så gulliga och intresserade av Love. Elsa som är 2,5 år är väldigt förtjust i bebisar, och Love tyckte om uppmärksamheten.
Borta bra men hemma bäst verkar gälla för Loveliten. Han blev alldeles till sig när han började märka att han var hemma. Tavlan i hallen, tapeten i vardagsrummet och hyllan ovanför soffan gjorde honom väldigt glad. Så glad att han nästan inte kunde äta för att han var så exalterad. Nu sover han i sin lift i köket. Mamma och pappa är mycket glada att slippa kvällsprommis i minusgrader. Imorgon laddar vi för mellandagsrea. Det återstår att se om Loves åttatimmarspass håller i sig. Hoppas, hoppas.
Loveliten har en ny favorit. En liten prickig hund med stora ögon. Vi kallar honom Pricken. Varje gång han ser Pricken blir han glad. Ahh, gurglll, ahh, iiioooo låter han. Tack till familjen Nolby som har lånat ut vovven.