Idag är det sex månader sen Love föddes. Sex månader. Det kunde vara ett år eller i går. Nu sitter han på golvet med hyfsat stadig stil. Snackar och busar och ler ner han ser mamma eller pappa. Nyss låg han i min famn som en liten ryggradslös ostkrok. Så visst, tiden går men vi njuter av varje dag tillsammans.
Mackan är i Åre med jobbet och jag och Loveliten hade tänkt åka till mamma och pappa. Men mamma ligger i feber och därför ställer vi in vårt besök. Tråkigt, för vi har sett fram emot det, men det är bara att gilla läget och att hitta på något annat. Nu har jag fullt fokus på att lära mig viktväkteriet så det är inte helt fel att vara hemma och satsa på matlagning och motion. Vi får åka till mormor och morfar så snart de har blivit friska. Johanna kommer hit imorgon och käkar middag. Det blir trevligt.
I morse vaknade vi och såg snöflingor falla, men plusgraderna har gjort sitt så nu är det nog plus-minus-noll igen. Vi har njutit av en långpromenad med raska steg, lagat mat och lekt en massa. Love är så rolig att vara med nu. Han är kittlig och verkar älska att bli kittlad. Det är svårt att ha tråkigt med honom och det är tur eftersom det kan bli långa dagar här fram över. All respekt till alla ensamstående föräldrar, som klarar allt själva. Dag in och dag ut.
För att runda av helgen hade vi öppet hus i söndags. Vi bjöd på sopplunch, fika och gemenskap. Familj och vänner avlöste varandra och lämnade förhoppningsvis med mätta magar. När alla hade åkt pustade vi ut och degade rejält. Love som var på sitt bästa humör hela helgen somnade sött och sov mycket mer än vad han brukar hela måndagen. Han var nog lite bakistrött precis som mamma och pappa.
Som vi skrev i ett tidigare inlägg så hade jag och Love en traumatisk upplevelse i bilen för en vecka sedan. En snäll farbror hjälpte oss så att vi kunde komma hem ordentligt. Igår när jag och Love kom hem efter promenad och lunch hos en kompis, kom samme farbror gående. ”Hej, är det inte Per som hjälpte oss?” sa jag. ”Men är det Love”, utbrast Per. ”Jag var just på väg och fråga ett par jag känner i huset om de visste vart ni bor, jag har så tänkt på lille Love. Mår han bättre nu?” Sen halade Per upp en liten leksaksbil ur påsen som han precis varit och köpt till Love. Loves första bil någonsin, blev en fin bil från en fin och varm människa. Love verkar ha fått en ny kompis.
”Idag ska vi vara effektiva…”. Ha, ha. Tolv timmar senare får jag tillåta mig att småle åt min uppmaning. Allting tar tid. Med en bebis. Men vi har uträttat saker och haft en rolig dag. Markus har varit hos frisören (på tiden fastän jag gillar hans semesteraktiga stil, tur att håret växer fort). Vi har shoppat, varit på ikea och storhandlat inför dopet. Allt har gått bra förutom att Love har sovit dåligt och vaknat i vagnen. Han sover egentligen flera timmar på dagen men idag har han knappt sovit alls. Fick lägga i en extra växel för att roa honom under storhandlingen och det gav bra resultat. Jag spexade och studsade med vagnen och han gapskrattade nästan i en timme. Vilken energi man får av sin gulliga bebis. Väl hemma var det en utmattad Loveliten som tackade för sig genom att sova. Det tackar vi för. Nu sover två av tre. Dags för mig att borsta tänderna och ta nya tag. Imorgon blir det kyrkan igen. Vi ska delta i en familjegudstjänst och visa vad vi lärt oss på spädbarnsmusiken…Hoppas att Love sköter sig och kommer ihåg texterna, man vill ju inte skämmas.
Vilken rolig kväll vi hade igår. Min första kväll ifrån Loveliten gick bra på alla sätt både för mamman och pojkarna som fick stanna hemma. Utförlig festrapport med bilder kommer. Vad skönt det är att få känna sig lite bakis och sliten. Hade nästan glömt hur det kändes att ligga i soffan och kolla på film och toppa det hela med en pizza.
Kramforskråkan är en slags symbol för Kramfors. Många tycks ha fördomar och negativa associationer till Kramfors. Jag är alltid noga med att betona att jag kommer från Nordingrå och att jag aldrig har bott i Kramfors. Nordingrå ligger i Kramfors kommun, that’s it. Annat är det med Love. Han är stolt över Kramfors, så stolt att han manifisterar det genom att klä sig i kra, kra, kra kramfors kråkbody. Och han verkar ha stora förhoppningar om att få bli officiell maskot för Kramfors kommun. Vi får se om morfar kan rycka i några trådar.
PS Byxorna han har på sig hade jag när jag var liten! Det finns anledning att spara:)
