I söndags deltog vi i en familjegudstjänst. Vi sjöng några sånger inför en hängiven publik. Mysigt och en trevlig uppvärmning inför lördagens dop. Love börjar bli varm i kläderna, han verkar trivas i kyrkan. Gudstjänstprogrammet höll han dock på att äta upp.
Veckan har som vanligt gått fort. Men vi har hunnit med en hel del också. Just nu ägnar vi mycket tid till att planera och förbereda inför dopet nästa vecka. Igår fick Love prova dopklänningen och den sitter bokstavligen som ett smäck. Tror att han får gå på diet en vecka så att inte armomfånget ökar…Blir tight att få in en vit body under den, vi får se hur vi löser det. Men annars verkade Loveliten ganska nöjd med att ha klänning på sig. Vem är det egentligen som har bestämt att tjejer ska ha klänning men inte killar?
I veckan har jag också gjort ett frilansjobb för Amelia och det har tagit en del tid och planering. Men det gick fint, Johanna ryckte in som barnvakt så att jag kunde jobba i några timmar. Det är alltid kul men lite stressande att göra jobb i skarpt läge. Sen är det bra med lite extra pengar så här under föräldraledigheten. Har också varit på jobbet och hälsat på. Det är alltid lika roligt att träffa jobbarkompisarna och få höra lite skvaller. Veckans snackis är den positiva nyheten att vi ska få en ny tryckpress. Halleluja! Som vi har längtat efter det. Nu finns det hopp om framtiden!
I måndags var jag och Love i Birsta och shoppade. Vi hade en superbra dag, men på väg hem i bilen började han skrika. Jag nådde inte nappen och trafiken var tät, men vi var nästan hemma så jag körde på. Men vid sista rödljuset, ca 150 meter från vårt hus, åkte slemmet upp och ner i halsen och det lät som att han inte fick nån luft.
Några bilder från lördagens trevliga fest. En 30-års fest med bara tjejer. Nya tjejer och ”gamla” tjejer. Det var så kul att få träffa gamla gänget och summera och komma ikapp, som man bara kan med några glas vin i kroppen. Nu har SJ förhoppningsvis transporterat hem några av brudarna. Det här måste vi göra fler gånger!
Efter flera förkylningsdagar hemma var det skönt att gå på stan och shoppa lite. Love sov sött i vagnen och jag kunde gå i affärer. När vi var på väg hem ringde Mia som var på väg med tåg till Sundsvall. Vi tajmade en fika på tant Ankis och jag fick all info om hennes tid i Bulgarien. Alltid lika roligt att träffas. Men den här gången kom hon med alldeles speciella nyheter. Mia har blivit modell. 30 år och modell, det är inte dåligt. Hon hade med sig en broschyr om smycken som hon modellar i. Och hon gör det så bra. Helt overkligt att se Mia som alltid är enkel, naturlig och vacker i sin stil, sminkad och stylad som värsta supermodellen. Fantastiska bilder och en fantastisk tjej med många strängar på sin lyra.
Imorgon ska jag på fest. Mia med. Och Emma, Sandra B och andra tjejer från ”förr”. Det är Elin som har dragit ihop en fest med nya och gamla vänner. Det ska bli så kul att träffas och få ha min första kväll hemifrån. Markus och Love har tränat på matbiten och jag tror att det kommer att gå bra. Så imorgon tar mamman på sig klackeskorna och tar sig några drinkar. ”Because I’m worth it…”
Ibland känner jag mig bara så trött. Inte trött i bemärkelsen att jag behöver sova. Trött på att inte få vara ensam. Trött för att jag inte hinner göra det jag skulle vilja göra. Det är inte stora saker jag drömmer om. Titta på Broarna vid Madison County och gråta ohämmat, träna, vara ensam hemma, sy lite, baka utan avbrott, lyssna på musik på hög volym, städa, sortera, åka till Erikshjälpen eller få vara snabb och effektiv som bara jag kan. Love ger så mycket energi men han tar en del måste jag erkänna. När känslorna kommer nyper jag mig själv i armen och tänker på hur bra jag egentligen har det. Med finaste Markus och Loveliten. Sen, när en härlig dag med långpromenad och lunch med en kompis och snälla bebisar i vagnen, följs av en kväll med effektivt städrace i köket (Markus tog badrummet) känns allt mycket bättre. Det behövs inte mycket att komma i balans igen.
Minns så väl hur min arbetskompis M fick nåt drömsk i blicken en fredagseftermiddag när vi pratade om vad vi skulle göra på kvällen.
I våras åkte jag och Nordingråbrudarna på en kryssning till, hmm, tror att det var Åland. Jag var gravid i femte månaden och det finns säkert bättre tillfällen att åka på kryssning men destinationen i sig var inte det viktiga, det var att resan blev av och att alla kunde hänga med. Vi har alltid hängt ihop, vissa mer ofta och i olika konstellationer men vi har alltid hållit ihop på ett eller annat sätt. Ibland har vi glidit ifrån varandra eller hamnat på kollisionskurs men nånstans har vi ändå aldrig släppt varandra helt. Det är jag så glad för. För det är få som känner mig så väl som Nordingråbrudarna, Mia inkluderad trots att hon är en citychick. I brist på resor och utsvävningar i en nybliven mammas liv kommer här lite bilder från resan. Längtar efter en ordentlig fest mer er. Respektive och barn exkluderade.
Efter några intensiva dagar är vi hemma i Sundsvall och packar om och stannar till. Vi har haft en mysig julhelg. Det är alltid vemodigt när julen är över men det gäller att gå vidare och ta sikte mot det nya året. På väg hem från mamma och pappa stannade vi till hos Emma och Mattias i Härnösand. Där fick vi också träffa Mia och Rosan! Det blev kort men ändå härligt att få träffas. Ser fram emot en tjejträff senare i vår! Minibrudarna Elsa och Klara var också hemma. Gud vilka fina tjejer. De var så gulliga och intresserade av Love. Elsa som är 2,5 år är väldigt förtjust i bebisar, och Love tyckte om uppmärksamheten.
Borta bra men hemma bäst verkar gälla för Loveliten. Han blev alldeles till sig när han började märka att han var hemma. Tavlan i hallen, tapeten i vardagsrummet och hyllan ovanför soffan gjorde honom väldigt glad. Så glad att han nästan inte kunde äta för att han var så exalterad. Nu sover han i sin lift i köket. Mamma och pappa är mycket glada att slippa kvällsprommis i minusgrader. Imorgon laddar vi för mellandagsrea. Det återstår att se om Loves åttatimmarspass håller i sig. Hoppas, hoppas.
