Badandet fortsätter. Igår i pool och idag fick Love premiärbada på Jippes i Nordingrå. Inspirerad av Herman ville Love inte vara sämre. Och han gillade det skarpt. Vi njöt också av att bada i det ljumma vattnet och att dricka kaffe och fika med Emma, Klara, Elsa, Roosan, Mia, Anna och Herman. Vi avlsutade med ett loppisstop och en pizza i Ullånger. Väl hemma i stugan tog vi en tur med båten. Den blev dock kort eftersom Love hade sovit lite för lite under dagen…Nu sover han sött och vi funderar som bäst på vad vi ska göra imorgon. Det blir nog en sväng till Kramfors för att kolla på en barnstol, lite Erikshjälpen och blomvattning i lägenheten.
Kvällen avlslutades med en roddtur. Mamma var sådär på att ro…
Vad är det här för påhitt???? Release me!
Pappa hade mycket att ösa ur…
Filtmys!
Bär ner mig till sjön, jag känner att jag måste i!
Den där lilla plaskpoolen där hemma kan ni slänga. Det här var toppen!
Läskigt, spännande och häftigt!
Släpp mig inte mamma!
Klara värmer sig i handduken!
Vilka fina puffar Elsa har!
Vi hade sån tur och fick träffa Mia och Herman idag igen!
Mamma ser lite uttråkad ut, jag är ju som roligast en halvtimme innan sovdags…
Ut på nya äventyr. Aldrig en tråkig stund!
Skönt att slappa lite, man blir trött av att bada!
Woooooah!
Sådär ja! Det där klarade jag fint!
”Nu kommer det vatten” Jag går in hårt för att hålla andan!
…rostar aldrig. I torsdags hade vi en sommarfest här i stugan. Finaste sortens vänner dök upp från när och fjärran. Det var Mia som kom brummande upp från semestervistelse i Härnösand, Roosan som fick pusta på Y-bussen en hel dag för att komma hit, Emma och Niklas kom från ett semestrigt Norrfällsviken och Henrik tuffade fram med trögt SJ-tåg och ersättande buss. Markus och jag var på plats och Love skickade vi till Kramfors med mormor och morfar för sin första natt utan sin mamma och pappa.
Eftermiddagen inleddes med fika och ett härligt bad i Norafjärden. Eftersom Markus var lite dålig (någon form av matförgiftning som slog mot pappa, Markus och mig) skippade han det. Vi andra njöt av hyfsat varmt vatten och en kall öl.
Mellis kom från ingenstans!
Den fina Mia i gräset!
Vilket gäng!
Vid sextiden dök Henrik upp efter en svettig dag på resande fot. Vi snacksade, snackade och njöt sedan av en härlig grillmiddag. Kvällen avslutades med 4-kamp på fotbollsplanen där Nikko stod som slutgiltig segrare. Någon gång efter midnatt, när Nordingråbilarna åkt hem, tog jag, Mia och Anna ett långt bad i bubbelpoolen. Under några timmar avhandlade vi det mesta och lite till. ”Det blir ju aldrig mörkt” sa jag och Mia upplyste mig om att solen redan hade gått upp. Då var det dags att gå och lägga sig. Vi somnade som russin, rena och fina, och vaknade lite bakfulla men glada som man bara är efter en härlig kväll med sina vänner. Att sen få tillbaka en glad Loveliten framåt lunch gjorde inte dagen sämre.
Vi är hemma efter en mycket trevlig och intensiv helg i Stockholm. Efter 80 mil i bilen och späckade dagar och kvällar är vi trötta men glada. Love har sovit som en stock hela dagen, med korta pauser för mat och lek. Det tar på en liten med alla nya intryck. Och vilka minnesbilder han har med sig i huvudet: Sofo, promenader, shopping, uteserveringar, restaurangbesök, kändis-spotting, utställning, amning i provhytt och konferensrum, nya bekantskaper, fest, besök hos Rosan och familjelunch i Frösunda. Det är klart att Loveliten är lite bakis. Det är föräldrarna också. Vi tackar Emma & Niklas för en härlig helg!
Är det sant? Farmor, hur kom du hit? Det här gjorde min dag!
En snabbvisit i Frösunda. Oskars hoppgunga var rolig men inte bättre än chiccon…
Grillandet fortsätter…
Perfekt plats. Cilla verkar rolig, härligt att få hänga med tjejerna!
Tjejsnack är kul men tjejgrejer är ännu kuligare. Wohoo!
Den här sofo-liraren verkar intressant. Bäst att lugga honom lite…
Syskonen Melinder glassar och ser söta ut!
Rosan är bara för söt!
Nu har Emma bebis både i och på magen!
Livet kan inte alltid vara en picnick…
Picnick eller ej?
Utställningen var bra men lamporna var ännu bättre!
Konstig konst. Mamma och Nikko verkar intresserade!
Gänget på promenad.
Hjälp, intryck från alla håll. Information overload för en liten som mig…
Vilken atmosfär! Vilka dofter! Vilken stämning!
Exotiskt att låsa fast vagnen i en palm.
Yes! Det här gillar jag! Wohoo!
Kom igen Niklas, visa mig sofo by night! Nu!
Mums med lunch!
Här i sofo finns det soffor på gatan. I like!
Lite för mycket folk för min smak. Alla verkar ha så bråttom…
Stockholm är inte helt barnvänligt. Tur att morsan är kreativ med blöjbytena…
Idag var vi på 8-månaders koll med Love. Eller koll och koll, många gånger tycker jag att bvc är svävande och otydliga. En broschyr om barnsäkerhet, några frågor och sen väga och mäta. Vet inte vad man kan förvänta sig egentligen, och allt går så bra med Love. Men jag vet att många som verkligen behöver hjälp, inte får den hjälp som de behöver. Loveliten eller StorLove kanske vi ska kalla honom, är 74 cm lång och väger 9910 gram. Sprängde inte 10 kilo men han är på god väg.
Idag packar vi och fixar inför stockholmsresan. Ska hälsa på Emma, Niklas, Rosan, Cecilia med fler. Förhoppningsvis hinner vi med att spana in det alldeles nya Fotografiska. Annie Leibovitz, Lennart Nilsson, Vee Speers och den smått bisarre Joel-Peter Witkin, vars bilder skrämde livet ur mig som tonåring, kan nog inspirera inför min comeback till hösten.
Igår tittade vi på ett fantastiskt hus. Vilket läge, vilken tomt och vilket ställe. Vi har en del att fundera över nu. Tur att vi har en lång bilresa framför oss. Då kan vi varva mosters trudelutter med lite hussnack och framtidsplaner. Shit alltså.
Vilken härlig dag vi har haft! Vaknade 07.45 av en glad men vaken bebis. Ammade och sen slog jag i gång min träningsvideo som jag gympar till på vardagsmorgnarna. Zumba kallas det och är en slags latinamerikansk aerobic. Love älskar musiken och glider runt i sin chicco medan jag gympar. Efter gympapasset var Love redo för sitt första sovpass. Han är så tacksam på alla sätt. Det är bara att lägga ner honom så somnar han. Efter en dusch, passade jag på att putsa klart fönsterna. Det blev väldigt fint, även om jag i skrivandets stund, med solen mot glasen, ser att det inte är perfekt. Men hey, good enough funkar fint för mig.
Loveliten stoppar allt i munnen. Sina fötter, leksaker, böcker och telefoner. Kort sagt allt som han får tag på. Hetast på hans ”vill-ha-lista”, är fjärrkontrollen, mammas och pappas hår, telefonen och mina glasögon. Det är en ständig kamp och han blir så nöjd när han får låna något som han vet att han egentligen inte borde få leka med. Gräset verkar vara grönare på andra sidan, även för en bebis.
Vi har sköna dagar och är inne i en fantastisk period. Han äter bra (men han är lättstörd när han ligger vid bröstet men jag börjar bli van) och sover bra. Han gillar att sitta och leka och gör sina försök att ta sig framåt. I onsdags på babysången satt han och kompisen Noa bredvid varandra. Noa är en riktig akrobat som redan kryper. Så när de suttit en stund och klappat varandra på kinderna blev Noa less och kröp iväg. Och Love försökte göra detsamma, vilket resulterade i plattfall framåt. Underläppen började skaka när han såg sin kompis rumpa försvinna allt längre bort. Stackars liten, men han var snabbt tillbaka på banan.
Abrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrr.
Mamma & pappa tycker att det gnisslar. Jag gillar’t!
Vad skulle jag ta mig till utan min bitring? Det kliar…
Morsan håller på och gör mat till mig. Tycker att burkarna ser roligare ut än maten.
Jag köpte en present till pappa. Han blev väldigt glad!
Här ligger jag och ser söt ut. Eller?
Ingen tåbira här inte. Smakar gött!
Man kan ju alltid käka lite på fötterna…
Vad ska vi hitta på nu då?
Han har även knäckt koden med Chico-taxin. Nu följer han efter oss som en liten svans. Ibland försvinner han in i nåt hörn och står och lurar. Efter ett tag hör man hur han hasar vidare. Idag lyckades han dessutom haka fast favoritgymmet i taxin. Det roade honom länge. Han skrattade ljudligt när han till sin stora förtjusning insåg att gymmet följde med när han rörde sig.
Bitringen gillar han skarpt. I början var han ganska ointresserad men nu gnider han den systematiskt fram och tillbaka så att det gnekar på ett obehagligt sätt. Men vad gör det när han är nöjd. Tit-ut! börjar också bli riktigt kul. Och alla former av ljud man gör när man ändrar tonläget. Han skrattar mycket och är glad nästan hela tiden. Då är det svårt att inte själv blir bli glad. Han är ett litet lyckopiller den där Love. Han gör oss lyckligast i världen.
Igår var Karolina och Bianca och hälsade på. Vi promenerade och åt lunch hemma hos oss. Trevligt, som alltid. I dag har vi varit på spädbarnsmusiken. Vi sjöng våra sånger och dansade med spädisarna. Bäst just nu är låten ”babybandet” men ”en flygande bebis” är alltid lika rolig att sjunga. Det är vi överens om Loveliten och jag. Idag var en farmor med också. Det var kul. Hoppas att vi kan få med nån farmor, farfar, mormor eller morfar någon gång.
Man blir utpumpad av alla aktiviteter. Nu vill jag bara sova!
Nä nu blir underläppen darrig. Får inte jag nån kaka? Buhhhhh
Det händer mycket här på kyrkis. Kul!
Nu vill jag att sångstunden ska börja!
Nyäten & utvilad. Dags att sjunga!
Hello Mummy!
Tur att Karolina håller ordning på mig & Bianca.
Hennes hår är så fint, kan inte motstå att lugga lite. Bara lite…
Kul att ha en kompis på besök!
Imorgon drar vi till dalarna, men först passar vi på att titta på ett hus. Det ligger i eller på Essvik, beroende på hur man ser det. Det verkar fint. Som gjort för oss. Jag har redan flyttat in. Men vi ska som sagt titta på huset innan vi köper det. Nu blir det snart en promenad till viktväktarna. Första veckan gick jag ner 2,8 kg. Snacka om kickstart. Mina förhoppningar den här gången är lite mer sansade. Några hekto ner räcker för att jag ska ha en glad påsk.
Som vi skrev i ett tidigare inlägg så hade jag och Love en traumatisk upplevelse i bilen för en vecka sedan. En snäll farbror hjälpte oss så att vi kunde komma hem ordentligt. Igår när jag och Love kom hem efter promenad och lunch hos en kompis, kom samme farbror gående. ”Hej, är det inte Per som hjälpte oss?” sa jag. ”Men är det Love”, utbrast Per. ”Jag var just på väg och fråga ett par jag känner i huset om de visste vart ni bor, jag har så tänkt på lille Love. Mår han bättre nu?” Sen halade Per upp en liten leksaksbil ur påsen som han precis varit och köpt till Love. Loves första bil någonsin, blev en fin bil från en fin och varm människa. Love verkar ha fått en ny kompis.
