Tiden går fort och vardagen rullar på. Det hämtas och lämnas på två förskolor, det jobbas och ibland är vi lediga. Lediga har jag och Markus varit den här veckan. Jag enligt schema och Markus tog sig en frivecka innan det nya jobbet startar på måndag. Vi har fixat och donat hemma, gått på stan, druckit öl på eftermiddagen och varit på bio. Mormor, morfar och Gun barnvaktade en kväll så vi fick oss en riktig heldag tillsammans. Vi har sett snön komma, byggt en snögubbe för att sedan se den smälta bort.
Det händer mycket för våra små killar. Elis har de senaste månaden gått från klarhet till klarhet. Han är glad och nöjd för det mesta och hans utbrott är inte alls så frekventa. Han har liksom blivit stor sedan han började på förskolan. Det är tydligt att han trivs där, han blir glad varje gång vi kliver ur bilen och ser byggnaden. Barngruppen är liten och verkar harmonisk och bra. Elis senaste grej är att dansa. Han börjar spatsera med rytmiska steg och diggar och dansar med hela kroppen. Det är jätteroligt att se. Han är väldigt tillgiven och tycker om att mysa och ofta kommer han och lägger huvudet i våra knän eller myser ner sig mot oss i de mest akrobatiska ställningarna. Han är en liten goklimp på alla sätt och vis. Och det är ju hans storebror också även om hans humör skiftar lite mer. Ibland kommer det utbrott och mellan varven är han mysig och go. Love trivs också på sin förskola. I fredags när jag lämnade honom kom hans kompis A och sa: – Love! Jag har saknat dig! Jag har saknat dig! Love blev lite blyg men mycket glad. Pedagogen M berättade att de är så snälla med varandra och att de ofta ger varandra en kram mitt i leken. Det är kul och fascinerande att se hur vissa personer blir viktigare och hur vänskaper växer fram.
Vi har precis gjort Elis rum färdigt, det blev så fint med ny säng och fina tapeter. Det är nu inflyttningsklart men det återstår att se när han flyttar in. Han sover väldigt gott i mammas och pappas säng och om sanningen ska fram så njuter vi av att ha honom så nära. En varm och knubbig liten pojke som drar långa, djupa och trygga andetag gör själen glad. Och snart är han väl tonåring. Och då lär han inte vilja sova mellan mamma och pappa.
