Nyår firades med pompa och ståt på Klippvägen tillsammans med mina systrar med familj. Vi hade mycket trevligt och en härlig känsla av att ha det så mysigt i vårt nya hem infann sig. Menyn bestod av en skaldjursbakelse, oxfilé med madeirasås och potatis med chili- och västerbottenost och till efterrätt en pannacotta med hallon och blåbärssås. Mycket gott.
Jag och moster. Ja, vi är lite dagen efter…
Gott Nytt År!
Pappa verkar vara på G.
Min fina moster Emma!
En kille som gick igång på raketer!
Nyårsgänget skålar!
Mamma och kusinerna laddar för en raketstart på nya året!
Elin dekorerade förrätten finfint!
Yummie! En hel skål framme i min höjd! Wohoooo!
Nyårsgänget skålar!
Snygga tjejer!
Pappa och jag värmer upp inför kvällens fest!
Vid tiotiden brände vi av raketer till Maja och Elins stora förtjusning. Love sov igenom det hela, trött efter en dag hemma hos kusinerna och en späckad festkväll. Tolvslaget firade vi ute på bron med att avnjuta Hemmanets stora fyrverkerishow. Killarna och Johanna skålade i skumpa och Emma och jag klirrade med pommac i glasen. Kvällen avslutades med TP. Tjejerna mot killarna. Vilka vann? Dom nyktra flickorna såklart.
Efter det stora vattentumultet fick vi njuta av trevligt sällskap när Emma, Niklas och Hilma kom och hälsade på. Lilla bedårande Hilma Melinder var så söt och snäll. Hon sov mest, åt och var söt i famnen. Så roligt och naturligt att se Emma och Niklas som föräldrar. Det är häftigt att se sin barndomsvän blir pappa. Det kan man inte komma ifrån.
Men åhhhh. Ja, ja jag är ju faktiskt proppmätt!
Nej, pappa. Jag hittade just några spagettis till!
Ahhhhh, ge mig mer mat!
Pappa, mer mat tack!
Åh nej, maten är slut!
Nikko är en riktig mysfarbror!
Bedårande Hilma! Snacka om sötis!
Härligt att vara hemma igen!
Det är viktigt att lära sig läsa!
Tänk vad liten hon kändes. Loveliten blev plötsligt en riktig storkille, typ Stor-Love. Det är svindlande hur Love för ett år sen var en lite minibebis och nu är han en liten person som kan en massa saker. Det svindlar också till när jag känner hur det puffar i magen och påminns om det lilla livet som växer där. Love ska bli storebror och vi ska få ett barn till. Det kan inte bli bättre än så.
Att det skulle var mycket snö det var vi förberedda på, men att vattnet skulle frysa, fanns inte riktigt med i beräkningarna. Men det var verklighetn vi möttes av efter en dag i bilen. Markus skottade i flera timmar och fixade massor av vattenflaskor från hjälpsamma grannar. Trötta suckade vi oss i säng.
Häftigt och skrämmande på samma gång!
På tisdagen började Markus ringa runt för att kolla hur vi kunde få hjälp. Det visade sig vara svårt att få tag på någon som kunde hjälpa till. Markus fick lära känna huset från undersidan när han kravlade under för att lokalisera vattenledningarna. Till hans hjälp fanns vår hjälpsamma lilla granne Simon, 7 år. Han ropade till Markus och rapporterade till mig hur det gick. Han är en väldigt social figur den lille Simon. Han knackade på dörren flera gånger på dagen för att höra om han kunde hjälpa till mer.
– Jag ställer upp för er jag, alltid! Ska han ut och skotta snart? undrade Simon.
– Om några timmar, svarade jag.
– Men jag kan komma in och vänta, sa Simon.
– Vi håller på att packa upp och städa så det passar inte så bra idag, förklarade jag.
– Kan jag komma imorn?
– Då ska vi ha gäster.
– I övermorgon då?
– Har du ingen att leka med? undrade jag.
Simon skakade besviket på huvudet.
På kvällen kom en elektriker och utförde någon form av magi med våra gamla vattenledningar. Vattnet var åter och vi kunde äntligen ta kommandot över hemmet och börja göra nyårsfint hemma. Allt beröm till Markus som hanterade situationen med stort lugn och tålamod. Han är trygg och fin att luta sig mot, den där Markus. Lite klokare blev vi också på kuppen. Vi har en del att lära oss om vårt snart 100 år gamla hus. Men vi gillar’t allt mer, trots frusna ledningar och smådragiga fönster…
Tittar just nu ut på ett snökaos jag inte varit med om tidigare. Kan konstatera att gårdagens och torsdagens snöskottning har varit förgäves. Enligt yr.no ska det snöa ytterligare två dagar. Gulp! Vår första tid i huset har minst sagt varit en prövning. Idag är det en vecka sedan vi flyttade in och det har varit en omställning som vi inte riktigt kunnat förbereda oss på. Ihållande minusgrader, snöstorm, sjukdom och allmänt flyttkaos.
Therese och jag är förkylda och igår så fick Love återigen magsjuka. Det började med en kaskadspya i soffan och följdes av en till i vår säng. Natten har fortsatt med kräkningar och blöjbyten. Vi tycker så synd om Love. Hela hans kropp skakar när han kräks och efteråt är han alldeles utmattad och har somnat om. Tack och lov har han fått behålla vätska och lite potatis- och morotspuré som han har fått nu under morgonen. Det känns som han är piggare och på väg åt rätt håll.
Uppackningen av alla flyttlådor pågår så sakteliga men vi märker att det kommer att ta tid att komma i ordning. Men vi betar av låda för låda och tar oss sakta frammåt.
Kan bara hoppas att när vi läser detta om ett år, kan le lite åt det och att vi är mer förberedda för en vargavinter.
Fullt upp, beskriver läget för oss på ett bra sätt. På lördag flyttar vi äntligen. Love glider runt hemma mellan kartonger och allmänt kaos. Men han är som vanligt glad och nöjd. Han älskar att lyssna på skivan han fick av faster Sara, ”Mosters Truddelutter” och häromdagen när jag kom in i vardagsrummet stod han och dansade och tittade intresserat på sig själv i reflektionen från den avstängda tvn. Det är skönt att han gillar musik, det har han gjort sen han var en pyttepytt. Nu laddar vi för lördag och värmer upp med ännu mera dans och musik. Precis som Love gillar’t!
Klappa takten till Mosters Trudelutter!
Put your hands up in the air!
Vilka dancemoves jag får till. Kul att spegla sig!
Wohooo! Dags att väcka kroppen!
Mina favoriter inom räckhåll, Nalle och bondgården!
Dagen D börjar närma sig med stormsteg. Det har dröjt så länge att vi knappt kan tro att vi snart ska flytta från vår lägenhet. Vår lägenhet som vi har många goa minnen i från. Första tiden med Love då vi stängde av omvärlden en vecka, renoveringen, av köket speciellt eller bara hur enkelt vi har kunnat ta del av vad stan har att erbjuda. Men flytta ska vi och det snart.
I helgen har vi för första gången haft barnvakt i två dagar (+ fredagskvällen). Love ville spendera mer tid med mormor och morfar och bestämde sig för att han ville till Kramfors. Det tyckte vi lät bra. Jag skjutsade upp honom i fredags efter att ha hämtat upp morfar Mats som kom med tågen från Stockholm.
En helg utan Love betyder ”att få saker gjort” och lite lyx. Jag har blivit klar med trappen och gjort alla trägolven slipningsklara. I morgon kommer Hellstrandsgolv och ska slipa och behandla golven. Vi tror och hoppas att det kommer bli ett bra resultat. Vi har valt att köra dekorvax med vitpigment och hårdvaxolja. Ska visst vara väldigt bra mot väta samt lätt att underhålla. Ser med spännings fram emot resultatet.
Therese har kört på i hemmet och packat det som går att packa samt börjat måla ett av skafferiet. Vi kommer att försöka flytta många saker innan själva flytten den 11 december så det ska gå undan.
Love stortrivdes i Kramfors men lämnade efter sig en tråkighet… magsjuka. Natten till lördag kräktes han och fortsatte med lös mage och dålig aptit. I skrivandes stund ligger mormor och morfar däckade i magsjuka och vi hoppas här att vi ska slippa upprepa skiten…
Nu har snön hittat upp till Sundsvall. Med besked. Det har fallit ungefär två decimeter snö ute. Förra vintern satt vi i vår varma lägenhet och smålog åt alla husägare som kämpade med kylan och snöskottningen. Nu är det annat läge…
I fredags var olyckan framme. Vi var i huset och Love gick som vanligt omkring i köket. Han stod framför gjutjärnskaminen och tittade och plötsligt tappade han balansen och föll rakt in i den. Han fick ett ganska djupt hack långt upp på pannan. Gud vad skraj vi hann bli, alla tre. Love grinade men blev lugn efter en stund. Vi ringde sjukvårdsupplysningen men där kulle man lämna sitt nummer och vänta så vi provade och ringde vårdcentralen i Njurunda och dit fick vi komma på en gång. Där tejpade läkaren såret och vi åkte lugna därifrån. Hjälp vad mycket som kan hända.
Skafferiet är mitt nya favoritställe, här kan man pillra på!
Jag älskar att klä på mig. Snygg mössa mamma har!
Äh, ett plåster i pannan hindrar inte mig. Wohooo!
Love är i sitt bästa upptäckarhumör nu. Han klättrar gärna i skafferiet och i bokhyllan i sitt rum. Han älskar att pillra med små saker och att trycka på knappar. Tyvärr har han upptäckt hur man slår av och på tvn. Men han har kul och vi får göra vårt bästa för att hänga med.
Idag är Markus och köper trägolv till övervåningen. Efter lunch ska jag och Love åka till huset och städa lite och ta en långpromenad. Solen skiner i november. Jag ler för att vi har så mycket att vara glada för. Igår slog det mig hur ”mitt i livet” vi är. Trots en påtaglig trötthet och en extremt lång att-göra-lista är det så här vi vill ha det. Vi är på väg dit vi vill. Snart bor vi tillsammans i vårt fina hus!
