Nedräkningen har så sakteliga börjat. Det sparkar ordentligt i magen. Lillbebben har fått arbetsnamnet Lille-skrutt av mig. Lille-skrutt rör sig mycket och ofta. Mer än vad jag kommer ihåg att Love rörde sig. Det är så mysigt och ofattbart att det är en liten människa där inne men ändå är det så mycket mer verkligt den här gången. Det går att föreställa sig vad som väntar på ett annat sätt.
Det är med skräckblandad förtjusning jag kryssar dagar i almanackan. Förkylningen håller ett järngrepp om mig (oss alla i perioder) och tröttheten är högst påtaglig. Känner mig ganska sliten och ändå är det så mycket som ska ska hinnas och orkas med. I de stunderna kan man undra hur det ska gå till med två små barn och två trötta föräldrar.
Men efter vinter kommer en vår. Ljusa kvällar, blommande syréner, doften av grillat, kaprifol, nyklippt gräs och förgätmigejs, barfota barn och en liten, alldeles ny människa i vårt liv.
