Förra helgen var mormor och morfar på besök. Då fick Love hänga med på Elins ridkurs. Elin var lite orolig att Love skulle störa.”Han kanske gör sitt ljud”. Hästljudet har blivit Loves trademark. Han låter som en häst när han är glad, ibland när han vill ha uppmärksamhet och såklart när han ser en häst. I lördags fick han se livs levande hästar och mycket riktigt så lät han som en häst. Han tyckte att det var toppen. Det tyckte nog alla som var där.
Sitter och rensar bilder på datorn och hittade en mapp med bilder som vi använde till mammas 60-års present. Vi gjorde en bok till henne med text och bilder från barndom till nutid. Pappa fick en likadan när han fyllde 60 år. Här kommer några bilder från tidigt 1950-tal när Barbro var alldeles ny i världen. Lägg märke till det välklädda gänget på tågperrongen och framförallt – den stilige mannen som dessutom är min fina morfar!
Nu har vi äntligen fått tillträde till huset. I torsdags blev allt klart på banken och på kvällen åkte vi för första gången till vårt hus. En märklig känsla infann sig när vi försiktigt tassade runt i huset. Love tyckte att det var grejt och kröp fram och tillbaka på golven i de tomma rummen. Det kändes bra men lite overkligt att vara där.
I fredags kväll kom Peo och Maggan upp med minibussen och ett släp. Love blev som alltid glad att träffa sin farmor och farfar. Vi blev också glada. Vi åt middag och la upp planer för lördagens flytt. Två inhyrda starka män (Matte och Radek) hjälpte till och det behövdes verkligen med tanke på att vårt förråd ligger längst upp i huset. Så det blev några vändor upp och ner. Men arbetarna fick lön för mödan när vi fikade på uteplatsen i huset. Solen sken och det gjorde allt ännu trevligare. Nu är förråden tömda och man kan lätt konstatera att vi är små hamstrar. Hittade ännu fler lådor märkta nostalgi. Det blir till att gå igenom, slänga och spara.
Det är skönt att vara lite på plats i huset, även om vi fortfarande bor i lägenheten. Nu ska vi skriva priolistor, kavla upp ärmarna och jobba i huset. På fredag gäller en annan typ av jobb för mig. Men dit är det oceaner av tid, typ.
Vilken späckad 1-årsdag. Först firade vi hemma med tårta, ballonger, paket och stora familjen. Sen tog vi en promenad till kyrkan där Love och jag uppträdde tillsammans med de andra semi-spädisarna. Efter det åt vi middag på biteline. Det var en mysig dag som vi alltid kommer att komma ihåg. Love har lekt med sina presenter hela veckan. Men roligast hade han nog i söndags kväll när vi kom hem. Han kom på att han kunde sitta i leksakskartongen. Det var länge sedan vi skrattade som vi gjorde då.
Förra helgen hälsade vi på i Orsa. Det var välbehövligt att få lite miljöombyte och släppa tankarna kring allt med lägenheten och huset för några dagar. För det tär och gnager. Lägenheten är inte såld och det går trögt med visningarna. Folk glömmer att komma, det ställs in i sista minuten. Känner mig less på att städa som en tok och sen blir det inget. Att lägenheten inte är såld förtar tyvärr glädjen över huset. Men vi försöker intala oss att det kommer att gå bra. Det brukar ju alltid lösa sig på ett eller annat sätt.
I Orsa njöt vi av god mat och dryck och en härlig dag i svampskogen med massor av trattisar. Love satt på pappas rygg i den gamla bärstolen och var glad och nöjd hela tiden. Love fick också prova på att åka traktor med farfar, det tyckte han om!
Rebecka och Bengt var också hemma så vi hann träffa dem och spana in deras camperbil. I söndags kom de iväg norrut. Anna, Daniel och Esmeralda åt middag med oss på lördagen och vi tror att de också har kommit iväg på sin resa. Alla har vi projekt och resor av olika slag på gång. Vi håller tummarna för att allas resor leder dit man vill. Det är vägen dit som är målet. Eller hur var det nu igen…
Öppna förskolan på Kyrkans Hus är verkligen toppen. Love blir alldeles till sig när vi kommer dit. Han undersöker nyfiket det mesta och fascineras över de andra barnen. Vips kommer något större barn och snor leksaken ur handen, det smäller till och någon grinar. Men han verkar gilla det. Han blir nog en bra dagis-kille, Loveliten.
Med en stänk av vemod firade vi av sommaren i Skärsätter under två helger. Blåbärsplockning, kantarelljakt, god mat och mys i stugan i augustimörkret. Alla årstider har sin charm och det är något alldeles speciellt att kryssa fram i mörkret mot lillstugan och försöka undvika att trampa på grodorna. Vi fick också vara med under Botniabanans invigning och se kungen hålla tal. Men bäst var nog ändå mammas körframträdande! Vi tackar för härliga dagar i stugan och ser fram emot att komma igen framåt vårvintern, det har ju också sin charm…
