Vardagen rullar på och vi kämpar alla på med att få saker gjorda. Love kämpar med att komma in i dagislunken, jag kämpar på med kvällsjobb och Markus kämpar på med det mesta. Diskmaskinen gick sönder och vi köpte en ny. Markus installerade, baxade och fixade. Så nu är den nya funkis. Värmepumpen flyttades efter Markus driftiga initiatv. Markus såg till att skydda pumpen med gamla brädor, några timmar senare dånade ett rejält snöras ner. Inte dumt med en förutseende man i huset. Skafferiet målas om och det spacklas på övervåningen.
Mitt i allt ihop försöker vi fixa tvätt, disk och sömn. Det är mycket nu. Men i dag fick vi oss en romantic getaway nere på Kvissle. Vi kollade tapeter och lunchade sen på den mycket romantiska restaurangen, Momangen. Nåväl, det var i alla fall trevligt att få träffas en lugn stund i dagsljus.
Tur att pappa kommer ihåg att bad mig!
Mamma och pappa lunchar – utan mig!
En känsla av hopp.
Tur att man har varandra när det är mycket på gång!
Pappa är en redig karl, han ser till att saker blir gjorda!
Nyår firades med pompa och ståt på Klippvägen tillsammans med mina systrar med familj. Vi hade mycket trevligt och en härlig känsla av att ha det så mysigt i vårt nya hem infann sig. Menyn bestod av en skaldjursbakelse, oxfilé med madeirasås och potatis med chili- och västerbottenost och till efterrätt en pannacotta med hallon och blåbärssås. Mycket gott.
Jag och moster. Ja, vi är lite dagen efter…
Gott Nytt År!
Pappa verkar vara på G.
Min fina moster Emma!
En kille som gick igång på raketer!
Nyårsgänget skålar!
Mamma och kusinerna laddar för en raketstart på nya året!
Elin dekorerade förrätten finfint!
Yummie! En hel skål framme i min höjd! Wohoooo!
Nyårsgänget skålar!
Snygga tjejer!
Pappa och jag värmer upp inför kvällens fest!
Vid tiotiden brände vi av raketer till Maja och Elins stora förtjusning. Love sov igenom det hela, trött efter en dag hemma hos kusinerna och en späckad festkväll. Tolvslaget firade vi ute på bron med att avnjuta Hemmanets stora fyrverkerishow. Killarna och Johanna skålade i skumpa och Emma och jag klirrade med pommac i glasen. Kvällen avslutades med TP. Tjejerna mot killarna. Vilka vann? Dom nyktra flickorna såklart.
Efter det stora vattentumultet fick vi njuta av trevligt sällskap när Emma, Niklas och Hilma kom och hälsade på. Lilla bedårande Hilma Melinder var så söt och snäll. Hon sov mest, åt och var söt i famnen. Så roligt och naturligt att se Emma och Niklas som föräldrar. Det är häftigt att se sin barndomsvän blir pappa. Det kan man inte komma ifrån.
Men åhhhh. Ja, ja jag är ju faktiskt proppmätt!
Nej, pappa. Jag hittade just några spagettis till!
Ahhhhh, ge mig mer mat!
Pappa, mer mat tack!
Åh nej, maten är slut!
Nikko är en riktig mysfarbror!
Bedårande Hilma! Snacka om sötis!
Härligt att vara hemma igen!
Det är viktigt att lära sig läsa!
Tänk vad liten hon kändes. Loveliten blev plötsligt en riktig storkille, typ Stor-Love. Det är svindlande hur Love för ett år sen var en lite minibebis och nu är han en liten person som kan en massa saker. Det svindlar också till när jag känner hur det puffar i magen och påminns om det lilla livet som växer där. Love ska bli storebror och vi ska få ett barn till. Det kan inte bli bättre än så.
Att det skulle var mycket snö det var vi förberedda på, men att vattnet skulle frysa, fanns inte riktigt med i beräkningarna. Men det var verklighetn vi möttes av efter en dag i bilen. Markus skottade i flera timmar och fixade massor av vattenflaskor från hjälpsamma grannar. Trötta suckade vi oss i säng.
Häftigt och skrämmande på samma gång!
På tisdagen började Markus ringa runt för att kolla hur vi kunde få hjälp. Det visade sig vara svårt att få tag på någon som kunde hjälpa till. Markus fick lära känna huset från undersidan när han kravlade under för att lokalisera vattenledningarna. Till hans hjälp fanns vår hjälpsamma lilla granne Simon, 7 år. Han ropade till Markus och rapporterade till mig hur det gick. Han är en väldigt social figur den lille Simon. Han knackade på dörren flera gånger på dagen för att höra om han kunde hjälpa till mer.
– Jag ställer upp för er jag, alltid! Ska han ut och skotta snart? undrade Simon.
– Om några timmar, svarade jag.
– Men jag kan komma in och vänta, sa Simon.
– Vi håller på att packa upp och städa så det passar inte så bra idag, förklarade jag.
– Kan jag komma imorn?
– Då ska vi ha gäster.
– I övermorgon då?
– Har du ingen att leka med? undrade jag.
Simon skakade besviket på huvudet.
På kvällen kom en elektriker och utförde någon form av magi med våra gamla vattenledningar. Vattnet var åter och vi kunde äntligen ta kommandot över hemmet och börja göra nyårsfint hemma. Allt beröm till Markus som hanterade situationen med stort lugn och tålamod. Han är trygg och fin att luta sig mot, den där Markus. Lite klokare blev vi också på kuppen. Vi har en del att lära oss om vårt snart 100 år gamla hus. Men vi gillar’t allt mer, trots frusna ledningar och smådragiga fönster…
Tiden har inte räckt till, men nu kommer några inlägg om julhelgerna.
För första gången firade vi jul tillsammans i Orsa. Vi var ett stort gäng som samlats. Full styrka med farmor och farfar i spetsen, fem syskon med respektive och barn. Det blir inte mindre än 20 personer. Ett stort gäng som skulle samsas under samma tak. Det gick bra och var trevligt, smått kaotiskt och en ny upplevelse för mig. Love stortrivdes i Orsa. Han pinnade på i korridoren och lekte för fullt med allt och alla. Han är verkligen en social och orädd typ. Han bekantade sig också med katten. Till en början var han väldigt intresserad men efter några rivsår på armen blev han mer försiktig. Det gäller att lära sig den hårda vägen.
Fullt upp, beskriver läget för oss på ett bra sätt. På lördag flyttar vi äntligen. Love glider runt hemma mellan kartonger och allmänt kaos. Men han är som vanligt glad och nöjd. Han älskar att lyssna på skivan han fick av faster Sara, ”Mosters Truddelutter” och häromdagen när jag kom in i vardagsrummet stod han och dansade och tittade intresserat på sig själv i reflektionen från den avstängda tvn. Det är skönt att han gillar musik, det har han gjort sen han var en pyttepytt. Nu laddar vi för lördag och värmer upp med ännu mera dans och musik. Precis som Love gillar’t!
Klappa takten till Mosters Trudelutter!
Put your hands up in the air!
Vilka dancemoves jag får till. Kul att spegla sig!
Wohooo! Dags att väcka kroppen!
Mina favoriter inom räckhåll, Nalle och bondgården!
Idag har vi firat fars dag. Love var ivrig med att komma igång med firandet. Lite för ivrig tyckte vi… Pappa fick paket och kramar i sängen och sen gick vi och åt hotellfrukost. Väldigt trevligt. Det var skönt att få se varandra i dagsljus. Som det är nu är vi mycket uppdelade för att få renoveringsarbetet att fungera. Nu sover Love eftermiddagslur, Markus är i huset och jag passar på att göra allt man inte kan göra när Love är vaken. Ska försöka göra upp en plan för de närmsta veckorna. Det är mycket som ska hända framöver och det är stressande när allt flyger omkring i luften. Renoveringsprioriteringar, flytt, flytthjälp, urstädning av lägenhet, julklappar, julgerejor…Det blir nog en lång att-göra-lista.
I fredags var olyckan framme. Vi var i huset och Love gick som vanligt omkring i köket. Han stod framför gjutjärnskaminen och tittade och plötsligt tappade han balansen och föll rakt in i den. Han fick ett ganska djupt hack långt upp på pannan. Gud vad skraj vi hann bli, alla tre. Love grinade men blev lugn efter en stund. Vi ringde sjukvårdsupplysningen men där kulle man lämna sitt nummer och vänta så vi provade och ringde vårdcentralen i Njurunda och dit fick vi komma på en gång. Där tejpade läkaren såret och vi åkte lugna därifrån. Hjälp vad mycket som kan hända.
Skafferiet är mitt nya favoritställe, här kan man pillra på!
Jag älskar att klä på mig. Snygg mössa mamma har!
Äh, ett plåster i pannan hindrar inte mig. Wohooo!
Love är i sitt bästa upptäckarhumör nu. Han klättrar gärna i skafferiet och i bokhyllan i sitt rum. Han älskar att pillra med små saker och att trycka på knappar. Tyvärr har han upptäckt hur man slår av och på tvn. Men han har kul och vi får göra vårt bästa för att hänga med.
Idag är Markus och köper trägolv till övervåningen. Efter lunch ska jag och Love åka till huset och städa lite och ta en långpromenad. Solen skiner i november. Jag ler för att vi har så mycket att vara glada för. Igår slog det mig hur ”mitt i livet” vi är. Trots en påtaglig trötthet och en extremt lång att-göra-lista är det så här vi vill ha det. Vi är på väg dit vi vill. Snart bor vi tillsammans i vårt fina hus!
