…rostar aldrig. I torsdags hade vi en sommarfest här i stugan. Finaste sortens vänner dök upp från när och fjärran. Det var Mia som kom brummande upp från semestervistelse i Härnösand, Roosan som fick pusta på Y-bussen en hel dag för att komma hit, Emma och Niklas kom från ett semestrigt Norrfällsviken och Henrik tuffade fram med trögt SJ-tåg och ersättande buss. Markus och jag var på plats och Love skickade vi till Kramfors med mormor och morfar för sin första natt utan sin mamma och pappa.
Eftermiddagen inleddes med fika och ett härligt bad i Norafjärden. Eftersom Markus var lite dålig (någon form av matförgiftning som slog mot pappa, Markus och mig) skippade han det. Vi andra njöt av hyfsat varmt vatten och en kall öl.
Vid sextiden dök Henrik upp efter en svettig dag på resande fot. Vi snacksade, snackade och njöt sedan av en härlig grillmiddag. Kvällen avslutades med 4-kamp på fotbollsplanen där Nikko stod som slutgiltig segrare. Någon gång efter midnatt, när Nordingråbilarna åkt hem, tog jag, Mia och Anna ett långt bad i bubbelpoolen. Under några timmar avhandlade vi det mesta och lite till. ”Det blir ju aldrig mörkt” sa jag och Mia upplyste mig om att solen redan hade gått upp. Då var det dags att gå och lägga sig. Vi somnade som russin, rena och fina, och vaknade lite bakfulla men glada som man bara är efter en härlig kväll med sina vänner. Att sen få tillbaka en glad Loveliten framåt lunch gjorde inte dagen sämre.
