Så var det dags, jag ska ta över vardagsansvaret för barnen och Therese ska in i arbetslivet igen. Pirrigt för oss båda, ny tjänst väntar för Therese som featurereporter och för mig själv väntar tre barn att ta hand om. Blir en utmaning men samtidigt mysigt och en chans att stärka banden mellan oss alla.
Jag och Markus har en härlig helg framför oss. Mamma och pappa hämtar killarna och installerar sig på Klippvägen. Och jag och min man checkar i ett första skede in på Södra Järnvägsgatan. I morgon väntar en natt på hotell och middag på Kasinot. Välbehövligt efter veckor med sjukdom, vab och allmän novembertrötthet.
Ibland räcker inte orken eller lusten till. Summerar husbilssemestern i efterhand. Vi hade en till fin dag i Köpingsvik och vi fick besök av Olle Jonzon med familj. Strålande väder när vi bjöd på husbilslunch: Spagetti och köttfärssås. Lilla Selma var i fin form och våra grabbar likaså. Vi hängde i skuggan och grabbarna lekte som vanligt med grus. Våra grabbarna-grus. På kvällen fick vi återigen lyssna till den kristna popmusiken och grabbarna diggade och njöt av stämningen. Det gjorde vi också. Efter ännu en dag med öländsk luft somnade vi gott.
Tiden går fort och vardagen rullar på. Det hämtas och lämnas på två förskolor, det jobbas och ibland är vi lediga. Lediga har jag och Markus varit den här veckan. Jag enligt schema och Markus tog sig en frivecka innan det nya jobbet startar på måndag. Vi har fixat och donat hemma, gått på stan, druckit öl på eftermiddagen och varit på bio. Mormor, morfar och Gun barnvaktade en kväll så vi fick oss en riktig heldag tillsammans. Vi har sett snön komma, byggt en snögubbe för att sedan se den smälta bort.
Det händer mycket för våra små killar. Elis har de senaste månaden gått från klarhet till klarhet. Han är glad och nöjd för det mesta och hans utbrott är inte alls så frekventa. Han har liksom blivit stor sedan han började på förskolan. Det är tydligt att han trivs där, han blir glad varje gång vi kliver ur bilen och ser byggnaden. Barngruppen är liten och verkar harmonisk och bra. Elis senaste grej är att dansa. Han börjar spatsera med rytmiska steg och diggar och dansar med hela kroppen. Det är jätteroligt att se. Han är väldigt tillgiven och tycker om att mysa och ofta kommer han och lägger huvudet i våra knän eller myser ner sig mot oss i de mest akrobatiska ställningarna. Han är en liten goklimp på alla sätt och vis. Och det är ju hans storebror också även om hans humör skiftar lite mer. Ibland kommer det utbrott och mellan varven är han mysig och go. Love trivs också på sin förskola. I fredags när jag lämnade honom kom hans kompis A och sa: – Love! Jag har saknat dig! Jag har saknat dig! Love blev lite blyg men mycket glad. Pedagogen M berättade att de är så snälla med varandra och att de ofta ger varandra en kram mitt i leken. Det är kul och fascinerande att se hur vissa personer blir viktigare och hur vänskaper växer fram.
Vi har precis gjort Elis rum färdigt, det blev så fint med ny säng och fina tapeter. Det är nu inflyttningsklart men det återstår att se när han flyttar in. Han sover väldigt gott i mammas och pappas säng och om sanningen ska fram så njuter vi av att ha honom så nära. En varm och knubbig liten pojke som drar långa, djupa och trygga andetag gör själen glad. Och snart är han väl tonåring. Och då lär han inte vilja sova mellan mamma och pappa.
Så var det dags för besök i Skärsätter och vi inledde med traditionsenlig strohamnsburgarkväll och Skärsättermästerskap. En lyckad kväll, men fint väder, och fina burgare. Att Markus kammade hem det prestigefulla mästerskapet var också kul!
Sen blev det bad i poolen, smultronplock och diverse upptåg på gården. Markus åkte hem på måndagen för att renovera och jag stannade kvar med pojkarna. En fin loppisrunda fick jag alldeles allena och stugmys med mamma och pappa. Sen följde tråkiga regndagar och med det kom ett humör på pojkarna som pendlade likt en berg-och-dalbana. De är inte gjorda för att vara inomhus en hel dag. Men sen kom ljusningen och Love tog på sig sina ”gummibyxor” (som morfar säger och som Love tycker låter:toktigt) och gick ut i regnet och sen kom också mormor Barbro och gammelmormor Gun och vi åt en smarrig middag. Snart kommer vi tillbaks igen!
Här kommer påskhelgen i bilder. En påsk utan rinnande vatten men med sol, värme, god mat, gemenskap och hopp om framtiden. Det är alltid lika härligt att vara i stugan!
Påskfest på dagis och i går började vi fundera hur vi skulle klä Love. Mackan kläckte min gamla morgonrock som bas och sen adderade vi diverse halsdukar. Slutresultatet blev riktigt fint. Det tyckte nog Love också även om han såg lite skeptisk ut när jag sminkade honom. I toppform småsprang han mot dagis och vi tror nog att deras fest blir lyckad!
