Tiden har inte räckt till, men nu kommer några inlägg om julhelgerna.
För första gången firade vi jul tillsammans i Orsa. Vi var ett stort gäng som samlats. Full styrka med farmor och farfar i spetsen, fem syskon med respektive och barn. Det blir inte mindre än 20 personer. Ett stort gäng som skulle samsas under samma tak. Det gick bra och var trevligt, smått kaotiskt och en ny upplevelse för mig. Love stortrivdes i Orsa. Han pinnade på i korridoren och lekte för fullt med allt och alla. Han är verkligen en social och orädd typ. Han bekantade sig också med katten. Till en början var han väldigt intresserad men efter några rivsår på armen blev han mer försiktig. Det gäller att lära sig den hårda vägen.
Att packa för en julledighet har blivit ett projekt nu när vi är tre. En liten bebis behöver en hel del grejer så det var en välpackad bil som lämnade Sundsvall. Oj vad skönt det var att komma hem till mamma och pappa där även syster Johanna, kattungen Selma och gammelmor Gun väntade. Vi hade uppesittarkväll, spelade bingolotto och provade skinkan på en bit tunnbröd. Den blev med beröm godkänd.
Tänk att jag äter julskinka. För ett typ femton år sedan slutade jag att äta skinka, jag åt en bit skinka som var alldeles för tjock och tyckte att det lät ”squeeze” när jag tuggade.
Gillar sin julklapp
Nya lekmattan
Love med julklapp
Tillbaka på Ådalsskolan
En tennishall
På nordpolen typ
Blev avtänd och gjorde ett långt skinkuppehåll, som sedan också blev en sexårig vegetarianperiod. Galna kosjukan under Londonåren i kombination med allmän olustighet inför kött gjorde sitt. Sen träffade jag Markus och tog mitt förnuft till fånga…och började äta kött igen.
Endast Love och Therese är vaken. Även om det ibland tar emot att kliva upp under de tidiga morgontimmarna eller den sena kvällen för att ge Love mat, vill jag aldrig glömma känslan. Känslan som infinner sig när han lugnt och metodiskt äter från mitt bröst. Hur det känns som att bara vi två är vakna i hela världen. Hur han luktar och hur hans lilla kropp ligger i min famn. Hur han tar en paus från ätandet och tittar på mig och ler för att sedan fortsätta äta. Hur adventsstaken lyser i fönstret och hur snön faller utanför. Ibland vill man pausa livet och att allt alltid ska vara som det är nu.
Tillvaron börjar utkristallisera sig allt mer. Från att ha levt i en tillvaro där den ena dan aldrig har varit den andra lik börjar Loveliten hitta något som kan kallas rutiner. Peppar peppar, nästa vecka ser allt säkert helt annorlunda ut, men nu flyter det mesta på, på ett väldigt bra sätt.
Saffransbiscottis
Rockyroad
Tror på tomten
Pepparkaksmuffins
Stjärna
Hyacint fixar juldoften
Love brukar vakna mellan nio och tio på morgonen. Då ligger vi i sängen och busar och myser och jag passar på att läsa Sundsvalls Tidning. Sen äter jag frukost medan Love sitter i sin fåtölj (babysitter) eller gymmar på golvet. Framåt elva tar jag honom på tredje jäspen, lägger honom i vår säng, och så somnar han oftast inom fem minuter.
I söndags styrde vi vagnen mot Norra Berget för att besöka julmarknaden. Det var en genuin marknad och inte bara krafs. Marknaden hade det mesta för julstämningen; munkar, tomtar, rullrån och ljus. Men eftersom Markus hade fixat värsta fikat (varm choklad och härliga mackor och bullar) nöjde vi oss med en chokladmunk. Köpte även hemmagjord pepparkaksdeg så i veckan blir det pepparkaksbak.
En tjej sålde superfina retoinspirerade barnkläder. Tyvärr fanns inte mössan vi ville ha i rätt storlek, men jag fick med mig en stor dos inspiration för att försöka mig på att sy egna kläder. Hur svårt kan det vara? Säkert jättesvårt, men jag ska försöka ändå. Har fina gamla påslakan som jag ska börja testa med.
Efter några timmar på berget var det skönt att värma sig med en dusch och härlig fisksoppa till middag. Vi toppade av kvällen med en bit kladdkaka och en promenad med Love. Det börjar bli frustrerande att behöva gå ut nästan varje kväll. På ett sätt är det skönt att komma ut och få röra på sig och tillfälle att prata ostört. Men kvällen försvinner och det är svårt att få nånting gjort. Förhoppningsvis går det över snart, men varje kväll kring åttatiden blir Loveliten som förbytt, skriker och har svårt att komma i ro…Det är bara en kort stund på ett dygn, men det känns ändå jobbigt. Positivt är det dock att han sover bra på natten. Inatt sov han rekordlänge, 7,5 h!
Novembervädret har inte bjudit på någon julstämning, men en promenad genom stan gör faktiskt sitt. Hela stan lyser och gör att mörkret känns ganska mysigt. Vissa tycker att det är slöseri med skattebetalarnas pengar. Jag håller inte med, jag gillar det. Och nu känns det inspirerande att leta fram lådan med julsaker på vinden, sprätta glöggflaskan och maxa adventsmyset.
