Ibland undrar jag hur vi får det att funka. Som den här veckan när vi alla till och från har varit däckade i influensa. Och visst önskar jag ibland att vi kunde smita undan det stora ansvaret. När vi bara vill få sova bort vår egen sjukdom och man bara önskar att det gick att ignorera barnen som vaknar på natten av sina förkylningar. Det går ju inte. Och likväl, när morgonen kommer och vi alla ligger i sängen tillsammans är allt förlåtet. Strävsamt men kärleksfullt. Den stora trösten i den här skitveckan är att Love är piggare och så också jag. Solen skiner, sinnet lättar och snön smälter sakta men säkert och jag och Markus gör som pingvinerna i Madagascar, ler och vinkar…
Kategorier