Äntligen fredag! Vi träffade dopprästen i kyrkan för att prata om dopet. Prästen är en nyexad ung kvinna vid namn Tove, som rimmar på Love. PÅ dopet kommer även en Ove, vilket kan vara kul för nördiga typer, som mig själv. Tove verkar ok, lite ny i prästrocken, men det blir nog bra. Vi fick göra ett snabbt mat- och blöjstopp i kyrkan. Hoppas att inte Gud misstyckte. Sen strosade vi på stan och åt sedan middag på Biteline, ett hak som vi på den gamla goda tiden brukade hänga på när vi var bakis. Men nu gick vi dit spiknyktra med en bebis som fick äta gröt till middag. Tiderna förändras och det är bara att hänga med. En stor stark fick vi dock i oss för att kompensera vårt vuxenliv.
Men ölen var mest intressant! Ge mig!
Bordet var häftigt på nåt vis.
Efterlängtad burgare.
Vadå vänta i 18 år!?
Mamma & pappa fick en öl.
Som gröt!
Gillar inte deras meny, ge mig nåt bättre!
Hej du där uppe, hoppas att det är ok med blöjbyte…
Veckan har som vanligt gått fort. Men vi har hunnit med en hel del också. Just nu ägnar vi mycket tid till att planera och förbereda inför dopet nästa vecka. Igår fick Love prova dopklänningen och den sitter bokstavligen som ett smäck. Tror att han får gå på diet en vecka så att inte armomfånget ökar…Blir tight att få in en vit body under den, vi får se hur vi löser det. Men annars verkade Loveliten ganska nöjd med att ha klänning på sig. Vem är det egentligen som har bestämt att tjejer ska ha klänning men inte killar?
I veckan har jag också gjort ett frilansjobb för Amelia och det har tagit en del tid och planering. Men det gick fint, Johanna ryckte in som barnvakt så att jag kunde jobba i några timmar. Det är alltid kul men lite stressande att göra jobb i skarpt läge. Sen är det bra med lite extra pengar så här under föräldraledigheten. Har också varit på jobbet och hälsat på. Det är alltid lika roligt att träffa jobbarkompisarna och få höra lite skvaller. Veckans snackis är den positiva nyheten att vi ska få en ny tryckpress. Halleluja! Som vi har längtat efter det. Nu finns det hopp om framtiden!
Jag gillar min spegelbild!
Ingen ordning, bäst att hjälpa mamma!
Att sitta är kul!
I måndags var jag och Love i Birsta och shoppade. Vi hade en superbra dag, men på väg hem i bilen började han skrika. Jag nådde inte nappen och trafiken var tät, men vi var nästan hemma så jag körde på. Men vid sista rödljuset, ca 150 meter från vårt hus, åkte slemmet upp och ner i halsen och det lät som att han inte fick nån luft.
Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer och det som stänger.
Ja nog är det svårt när droppar faller.
Skälvande av ängslan tungt de hänger,
klamrar sig vid kvisten, sväller, glider –
tyngden drar dem neråt, hur de klänger.
Svårt att vara oviss, rädd och delad,
svårt att känna djupet dra och kalla,
ändå sitta kvar och bara darra –
svårt att vilja stanna och vilja falla.
Då, när det är värst och inget hjälper,
brister som i jubel trädets knoppar.
Då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar
glömmer att de skrämdes av det nya
glömmer att de ängslades för färden –
känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit som skapar världen.
Några bilder från lördagens trevliga fest. En 30-års fest med bara tjejer. Nya tjejer och ”gamla” tjejer. Det var så kul att få träffa gamla gänget och summera och komma ikapp, som man bara kan med några glas vin i kroppen. Nu har SJ förhoppningsvis transporterat hem några av brudarna. Det här måste vi göra fler gånger!
Vilken rolig kväll vi hade igår. Min första kväll ifrån Loveliten gick bra på alla sätt både för mamman och pojkarna som fick stanna hemma. Utförlig festrapport med bilder kommer. Vad skönt det är att få känna sig lite bakis och sliten. Hade nästan glömt hur det kändes att ligga i soffan och kolla på film och toppa det hela med en pizza.
Efter flera förkylningsdagar hemma var det skönt att gå på stan och shoppa lite. Love sov sött i vagnen och jag kunde gå i affärer. När vi var på väg hem ringde Mia som var på väg med tåg till Sundsvall. Vi tajmade en fika på tant Ankis och jag fick all info om hennes tid i Bulgarien. Alltid lika roligt att träffas. Men den här gången kom hon med alldeles speciella nyheter. Mia har blivit modell. 30 år och modell, det är inte dåligt. Hon hade med sig en broschyr om smycken som hon modellar i. Och hon gör det så bra. Helt overkligt att se Mia som alltid är enkel, naturlig och vacker i sin stil, sminkad och stylad som värsta supermodellen. Fantastiska bilder och en fantastisk tjej med många strängar på sin lyra.
Imorgon ska jag på fest. Mia med. Och Emma, Sandra B och andra tjejer från ”förr”. Det är Elin som har dragit ihop en fest med nya och gamla vänner. Det ska bli så kul att träffas och få ha min första kväll hemifrån. Markus och Love har tränat på matbiten och jag tror att det kommer att gå bra. Så imorgon tar mamman på sig klackeskorna och tar sig några drinkar. ”Because I’m worth it…”
Kramforskråkan är en slags symbol för Kramfors. Många tycks ha fördomar och negativa associationer till Kramfors. Jag är alltid noga med att betona att jag kommer från Nordingrå och att jag aldrig har bott i Kramfors. Nordingrå ligger i Kramfors kommun, that’s it. Annat är det med Love. Han är stolt över Kramfors, så stolt att han manifisterar det genom att klä sig i kra, kra, kra kramfors kråkbody. Och han verkar ha stora förhoppningar om att få bli officiell maskot för Kramfors kommun. Vi får se om morfar kan rycka i några trådar.
PS Byxorna han har på sig hade jag när jag var liten! Det finns anledning att spara:)
Även om vår lille plutt har fördubblat sin vikt sen födseln och hunnit bli 5 månader känns han så liten när han är sjuk. Det rosslar i bröstet och han hostar och kämpar. Igår natt vaknade jag av att han låg och jämrade sig och var svår att få kontakt med. Kände direkt att nånting var fel så jag tog upp honom. Det visade sig att han hade 39,9 graders feber. Tvättade honom med en sval tvättlapp, bytte blöja och försökte ge honom lite mer mat. Men han var svår att trösta. Till slut väckte jag Markus, och vi gav honom en Panodil. Efter ett tag lugnade han ner sig och somnade, om än oroligt.
Vad skrattar du åt? Ser du inte att jag är ledsen.
Håll mig nära pappa!
Jag sov mest hela tiden.
Vad är det här för värld?
Nyfödd med klar blick.
Några timmar gammal.
Första febertoppen. Det kändes verkligen jobbigt att se Loveliten sådär, man är inte van. Men i morse var han feberfri och har inte haft feber på hela dagen. Däremot har han varit så rosslig så jag ringde sjukupplysningen och fick en tid hos primärvårdsjouren. Vi var där ikväll och Love blev undersökt. Han visade inga tecken på bakteriell infektion. Det verkar vara nån form av virus. Vi fick brickanyl med oss hem och det verkar hjälpa luftvägarna. Hoppas, hoppas att natten blir bättre än igår.
Vilka känslor ens barn väcker. Inget annat spelar någon roll. Man vill bara kunna hjälpa och trösta. Ta bort det onda och besvärliga. Man gör vad man kan och jag tror att det räcker ganska långt. Han är en liten men trygg människa, den där Love.
