Idag blev vi bjudna på middag hos Sara och Fredrik. Fantastiskt gott och trevligt efter vår dagsutflykt till Lager 157. Dagen var smått kaotisk men bra på sitt sätt. Att ha två små barn testar tålamodet. Kvällen var dock smooth sailing med en sovande Elis och en storätande och glad Love. Då kändes plötsligt kaotiska blöjbyten, bromsbett och att ge Love medicin på allmän plats, väldigt avlägset.
Efter regn kommer solsken. Veckan i Lisselhed blev inte riktigt som vi hade tänkt oss. I tisdags insjuknade Love i hög feber och tappade all aptit. Natten blev en riktig pers och dagen därpå likaså. Febern låg kring 39,5 och 40 grader och gick knappt ner när han fick alvedon. Det blev en jobbig och kämpig dag för oss alla. På eftermiddagen kände vi att det var läge att ringa och söka vård. Vi fick komma till vårdcentralen i Mora och Love fick träffa en doktor. Doktorn gjorde ett starkt intryck på Loveliten, han satt som ett ljus och gjorde precis som hon sa. Har aldrig sett honom gapa så stort och lyssna så duktigt någonsin. Läskigast var att få ett plåster på fingret – inte själva sticket.
Det visade sig att han hade halsfluss och att han behövde äta antibiotika. Nu har han ätit i tre dagar och han är mycket piggare. Det känns skönt för vi har haft intensiva och jobbiga dagar här. Men med farmor Maggans och kusinfamiljen i Vita Husets goda hjälp har det gått bra. Tyvärr fick Markus också halsfluss och påbörjade antibiotikakur i fredags. Han blev kvar i Sundsvall och kommer i morgon. Som vi längtar efter honom! Nu hoppas vi på semesterfeeling med sol och bad. Ska bara peta i Love kåvepeinet i en vecka till…
Kusiner är bra att ha!
Efter tre veckor har lillen äntligen fått ett namn: Elis. Vi har testat flera men har kommit fram till att han är en liten Elis. Det är mjukt, fint och ett gammalt namn som passar bra med storebrors namn. Elis och Love. Love och Elis. Det är våra pojkar det!
Min första morgon ensam med båda killarna gick alldeles galant. Det blev faktiskt en riktig mysmorgon. Nu är Love i Nolby med kusinerna och mormor. Det är skönt att få vara ensam med junior ett tag.
I morgon har Emma gått 14 dagar över tiden och ska då sättas igång på förlossningen. Stackarn, hon längtar efter bebisen och det gör vi också!
