Han är back-in-the-game. Farbrodern i huset mittemot som jag la märke till i höstas när också jag var hemma på dagarna. Ibland noterade jag honom och tänkte att han var på väg ut på promenad. Men efter ett tag såg jag att han gick fram och tillbaka längs med huset. Fram. Och tillbaka. Med sina stavar och sin ihärdiga gångstil.
Sen kom vintern och snön och gubben syntes inte till. Men så för någon månad sedan såg jag honom igen! Drog en lättnadens suck när jag såg att han hade kvar spänsten i benen. Trodde ett tag att han gått ett annat öde till mötes. Nu kan jag åter igen le för mig själv när jag tittar ut genom fönstret. Le för att sommaren är nära. Le för att gubben lever och går och går och går.
2 svar på ”Gubben är tillbaka”
Visst är det roligt vad man lägger märke till när man är hemma på dagarna. Vi har en tant mitt över oss som skakar allt hon har i lägenheten vid 11 varje dag. Allt ifrån dukar till täcken, det gjorde hon även när jag var hemma med Olivia. Tur att man kan få lite underhållning till ammningen ibland ;o)
Ja, det är mycket man lägger märke till när man är hemma! Antar att det sitter nån och sneglar på mig och Love bakom gardinen och tänker ”Nu går hon ut med bebisen igen, samma tid varje dag…”
Hoppas att ni har det fint i Stockholm!
Kram Therese