En slitig vecka

Den här veckan har jag jobbat kväll och kommit hem strax före tolv på kvällen, legat speedad och vaken i minst en timme och sen vaknat vid sjutiden med gosiga barn som saknat sin mamma. ”Mamma är du hemma nu?” hördes från Loves rum en morgon. Han är duktig på att sätta ord på sina känslor. ”Mamma jag saknar dig när du är på jobbet”. ”Tänker du på mig då mamma?” Svaret på den frågan är utan tvekan ja. Fastän tempot har varit högt med elitseriehockey, liveskickning från näringslivsgala och andra arrangemangsjobb är tankarna på den lilla familjen aldrig långt borta. När klockan slår fem och jag vet att de äter, när det närmar sig läggdags och däremellan. Den här veckan är extrem för nästa vecka är jag ledig sex dagar och då blir det andra bullar. Men Elis är ny på dagis och det kändes märkligt att låta honom vara hemma med mig på dagarna. Men om sex veckor när det är dags igen, då kan jag förhoppningsvis ha dem hemma några timmar på förmiddagen så att vi får lite tid tillsammans. Jag har varit djuriskt trött de senaste två dagarna, det blir så otroligt intensivt och svårt med sömnen när barnen vaknar tidigt. I går var jag ledig och somnade sött i soffan kring nio. Det var välbehövligt. Nu slutar jag snart dagens arbetspass och får komma hem och träffa familjen en stund. Jag längtar. ”Mamma, pappa, El-issss och Ouvve – vi är en familj” som Love brukar säga.