Det är både och det där med att tiden går fort. Nu är jag i en period när jag bara önskar att tiden ska stå stilla… Antar att det har att göra med att jag börjar jobba i början av oktober. Hur ska jag kunna vara ifrån Love sen? Just nu känns det obegripligt även om jag vet att det kommer att gå bra. Njuter extra mycket av allt nu. Morgonstunden med välling, kramar och mys i soffan, lek med bollar, att mata, kolla i pekbok och upprepa hur kossan, vovven, och pippin låter, om och om igen. Det är en sådan lycka att bara vara med sin son.
Den här veckan har vi promenerat, picknickat, gungat, tittat på fåglar, vovvar, människor, drakar på stan och allt annat som Love blir glad av. Det är så enkelt att slänga en filt under vagnen, ta en långpromenad och sedan slå sig ner i en park när Love har vaknat. Vi har också varit på bvc. Love är nu 78 cm lång och väger 10750 gram och följer sin kurva fint. Han börjar vara en stor kille, Loveliten. En meter till så är vi jämnlånga. När upphör han att vara bebis? Aldrig, aldrig, aldrig.