Ibland saknar jag att jobba. Jag har verkligen världens bästa jobb. Kanske inte bäst betalda, men roligaste. Det är så variationsrikt. Varje dag är som en blank sida i en bok, på gott och ont. Man vet aldrig vart man hamnar eller vem man kommer träffa. Det är högt och lågt och snabba kast. Igår träffade jag en arbetskompis som berättade om hur hon och fotograf-Maria fick pulsa i meterhög snö för att ta sig till en olycksplats, sånt kan man gärna vara utan. Men pulsandet ledde till en bra historia och det är sådana jobb man minns.
Kategori: Vardag
Vi kämpar på med att äta ikapp. Jag tycker att det går bättre för varje dag. Det är skönt. Love är på gott humör och spexar, skrattar och sprattlar mellan matningarna, så jag tror inte att det går någon nöd på honom. Hans nya grej är att ”stå stor” som mamma brukar säga. Han tar i med benen och vill stå. Sen står han, ler och skrattar ibland. Loveliten har upptäckt en ny dimension av livet. Dagens gympa och stora matintag gjorde honom till en mjölkig lortbebis, så ikväll var det nog extra skönt att få bada. Han älskar att vara i vattnet, blir glad bara han hör oss spola vatten i baljan. En riktig njutningsmänniska är han allt. Han verkar ha anammat mammas och pappas filosofi: Good way of life.
Tänk vad nånting som har fungerat perfekt kan rubbas lätt. Förra veckan var verkligen tung. Tung, för att Loveliten har varit förkyld och täppt i näsan en längre tid. Tung, för att vi har varit insnöade. Nånstans mitt i allt detta började Love bli jobbig att amma. Förutom hans vanliga nyfikenhet började han bli otålig och jag blev alltmer stressad över situationen. Det blev allt jobbigare att behöva ge koksalt före varje amning. Koksalt betyder gallskrik. Det går liksom inte att undvika. Ger man inte koksalt blir han galen när han inte får luft när han äter, vilket är fullt förståeligt.
Dagar som denna stannar vi inne. Främst för att Love är krasslig, även om vi tror att det går åt rätt håll. En annan anledning stavas snö. Det har snöat sen vi klev upp imorse. Plogbilarna går varma och människor pulsar fram. Det är inte så dumt att sitta inne, med en kopp te, lite tv och en son som leker och nyser. Mitt i all vinter finns det ju löfte om att det kommer en vår. Fick härliga tulpaner av min gulliga lillasyster. De kan man njuta extra mycket av en snöig januarionsdag. Eller så passar man på att ligga kvar och dra sig lite extra i sängen. Det gjorde Loveliten nyss.
Att vara krasslig är inte lätt. Särskilt inte om man bara är fyra månader gammal. Då vill man vara nära sin mamma och pappa hela tiden. Igår var det extra skönt när Markus kom hem från jobbet. För man blir ganska trött av att hålla i en förkyld och halvkinkig Loveman i flera timmar. Markus gjorde ett genidrag när han tog på sig Babybjörnen. Det gjorde att Love höll ett jämt humör och jag fick vila på soffan. Win-win för alla. Love är mindre hes nu på morgonen, kan bara hoppas att det vänder nu. Men lite bärsele lär det nog bl. Fast jag bläddrar nog snarare i en Vi föräldrar än PC Für Alles.
Lovliten har blivit hes. Förkylningen har inte riktigt gett med sig och igår kväll började han bli lite hes så han sov nästan hela kvällen och hela långa natten. I morse lät han som en liten pipleksak när han försökte få fram ljud. Men det kom bara små ynkliga pip. Frustrerande för en liten man som älskar att låta och leka med rösten. Nu ser han mest förvirrad och lite ledsen ut när han inte kan eller orkar göra de ljud han brukar. Stackars liten. Det gör verkligen ont i föräldrahjärtat. Men Loveliten är vid gott mod när han är vaken, även om han sover mer än vad han brukar. Så igår eftermiddag och idag har han fått ägna sig åt lite mer stillsamma lekar. Som att ligga ner och njuta av en god bok. Markus la sig också på golvet och dokumenterade det hela. Vår son har redan tagit sig in i den litterära världen, härligt tycker mamma och pappa!
December och januaribarn som vi är, hamnar våra födelsedagar alltid i kläm med julens alla måsten. Därför passade vi på att fira ordentligt igår kväll istället med Hasselrydarna. Klockan tre drog vi igång med bastubad och relax nere i källaren. Ett perfekt sätt att umgås på. Loveliten skötte sig fint, även om han var lite ovan i början. Men när han återbekantat sig med gänget var det bara bus och kul som gällde. Speciellt kul hade han med kusinerna Maja och Elin. Han busade och försökte ständigt vattenbomba Maja (när han flyger flygplan och precisionsdreglar på personen under sig). Det tyckte båda var jättekul.
Dagarna tar ut sin rätt på Loveliten. Han är alltid igång, rör sig, leker och sprattlar. Igår kväll när jag skulle väcka honom för att ge sista nattmålet stötte jag på patrull. Han gick inte att väcka. Han fortsatte att sova. Medan jag bytte blöja, tvättade honom, smorde in ansiktet. Jag pratade och sjöng utan att få någon kontakt. Vid ett tillfälle öppnande han ögonen och log sitt bredaste leende. Sen somnade han igen. Då hämtade jag kameran och tillkallade hjälp för att få honom att vakna. Pelefanten, en fin present från kusin Olivia, gjorde sitt allra bästa för att väcka Love på ett mjukt och fint sätt. Men, tillslut gav han också upp och la sig bredvid Love och somnande in. Jag lyckades på något märkligt sätt få honom att äta i tio minuter. Utan att vakna eller öppna ögonen. Men han lyckades öppna munnen, och det räckte.