Till skillnad från Markus är jag inte direkt känd för att vara noggrann. Snabbt ska det gå och fint ska det bli. Ekvationen går inte alltid ihop men oftast blir jag nöjd ändå. Det behöver inte bli perfekt.
Överraskade mig själv häromdagen då jag lyckades spola ny undertråd och sy en gardin och två kuddfodral utan att svära. Allt bara flöt på. En mycket ovan känsla. Symaskinen är liksom förknippad med ett visst mått av vrede. Min lugna och sansade mor har under barndomen riktat sin ilska mot symaskinen och jag har nog gjort detsamma. Diverse svordomar har den fått utstå. Men nu behövdes det inte. Gittan, min syslöjdslärare från högstadiet, hon skulle ha sett det här!
