Bilresan hem var lika vacker som resan ner. Gnistrande snö och öde skogslandskap. Hälsingegårdar i motljus och en torr och fin E4. Tyvärr tog vi med oss, eller åtminstone blandade baciller med dalarna för Markus är hemma sjuk och Loves förkylning verkar dra om ännu ett varv. Peppar, peppar. Hoppas att jag klarar mig så att jag kan sköta om mina killar.
Hemma i min isbjörnsdräkt.
Det är ju här man ska sitta!
Morsan ska alltid spexa…
Skönt att ändra ställning.
Åh, befriande med en paus!
Jag drömmer om bröst!
Vintern är kall men vacker.
Himlen är blå.
Vinter i Skattungbyn.
Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst.
Nog finns det mål och mening i vår färd –
men det är vägen, som är mödan värd.
Det bästa målet är en nattlång rast,
där elden tänds och brödet bryts i hast.
På ställen, där man sover blott en gång,
blir sömnen trygg och drömmen full av sång.
Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.
Oändligt är vårt stora äventyr.
Vi gjorde en blixtvisit till Orsa i helgen. Åkte på lördag förmiddag för att slippa ta oss igenom dalaskogarna i svartaste svart. Det var nog ett bra beslut, för Markus hann med en konsert med Deportees på fredagskvällen och jag och Loveliten hälsade på mormor och morfar som kattvaktade Selma i Johannas lägenhet. Simstjärnan Johanna var på tävling i Malmö och tävlande som vanligt för Solens IF.
Efter en del packbestyr kom vi iväg och körde genom ett vackert vinterlandskap. Vi tog det ganska lugnt efter vägen. Markus började känna sig förkyld och Love var också täppt så vi fick stanna efter vägen och ge honom koksalt…
I våras åkte jag och Nordingråbrudarna på en kryssning till, hmm, tror att det var Åland. Jag var gravid i femte månaden och det finns säkert bättre tillfällen att åka på kryssning men destinationen i sig var inte det viktiga, det var att resan blev av och att alla kunde hänga med. Vi har alltid hängt ihop, vissa mer ofta och i olika konstellationer men vi har alltid hållit ihop på ett eller annat sätt. Ibland har vi glidit ifrån varandra eller hamnat på kollisionskurs men nånstans har vi ändå aldrig släppt varandra helt. Det är jag så glad för. För det är få som känner mig så väl som Nordingråbrudarna, Mia inkluderad trots att hon är en citychick. I brist på resor och utsvävningar i en nybliven mammas liv kommer här lite bilder från resan. Längtar efter en ordentlig fest mer er. Respektive och barn exkluderade.
Lite sega och slitna efter nyårsfirandet skiftade vi fokus. Oskar och Lukas skulle döpas. I sann Mattssonmanér, dvs alla springer runt omkring och försöker göra sig klara och komma ihåg allt som ska kommas ihåg, lyckades vi duscha och få på oss fina kläder. Dopet ägde rum i Fryksås fäbodspensionat. Det var mysigt att komma in i den fina lokalen och njuta av den magnifika utsikten över Orsasjön. Love sov sig igenom hela ceremonin, även då mamma och pappa sjöng. Vi valde en av Uno Svenningssons låtar, ”Skymtar för en stund”. Texten är så fin och beskriver känslan och tankarna man har till sitt nyfödda barn. Salladsskålen som vi hade under nyårsmiddagen tjänade som dopfund. Barnen var mestadels tysta under dopakten fastän Oskar tappade tålamodet ibland. Vad gjorde det? Ingenting.
Vi njöt av god smörgåstårta och trevliga samtal. Love vaknade på slutet, lagom för att heja och charma Markus mostrar Kerstin och Gertrud. Love fick lite mat och sen var det skönt att ta det lugnt hemma i huset.
Lördagen ägnades åt att länsa Moras affärer. Länge leve mellandagsrean. Det är ju vansinne att köpa julklappar innan julafton, men det kommer man ju inte ihåg i början av december. Vi tog en promenad i -19 grader och fick titta på Anna och Daniels fina hus. När vi kom hem bastade vi och Love sov fint hela kvällen. Vi behövde bara plugga in nappen ibland så somnade han om.
Farmor, farfar, Markus, Matilda och jag spelade sällskapsspel och njöt av att det var lite lugnt och skönt. Dagen därpå packade vi bilen och styrde hem till Sundsvall, nöjda med ett härligt nyårsfirande i bagaget var det härligt att komma hem.
Resan från Sundsvall gick efter planerna. Efter att ha lärt oss packa bilen från vårt julaftonsfirande i Kramfors kom vi iväg på utsatt tid. Vi stannade till i Söderhamn på McDonalds och Love fick sin vanliga milkshake medan jag och Therese tog en kaffe och bulle. Det var en kall och krispig decemberdag med en toppnotering på -26° strax efter Bollnäs. Strax före ankomst till Orsa älgade tre älgar över vägen, som tur var såg vi den första älgen på långt avstånd och kunde sakta in lagom till att på nära håll beskåda de två eftersläntrarna.
Kvällen spenderades med att planera inför nyårsmiddagen. Ett ambitiöst tidsschema gjordes och uppgifter fördelades ut.
Nyårsafton blev en riktig succé. Hela familjen Mattsson var samlad och vi avnjöt en väldigt god middag med avbrott för att amma och söva barn. Vi lyckades också fånga de fyra nya kusinerna på bild. Menyn bestod av gratinerade hummer, fänkolssoppa, oxfilé med potatiskaka och till efterrätt en smarrig chokladtårta. På tolvslaget stod vi ute på gården runt den nyinköpta eldkorgen och bevittnade fyrverkerierna över orsasjön. En kväll väl värd att minnas!
Efter några intensiva dagar är vi hemma i Sundsvall och packar om och stannar till. Vi har haft en mysig julhelg. Det är alltid vemodigt när julen är över men det gäller att gå vidare och ta sikte mot det nya året. På väg hem från mamma och pappa stannade vi till hos Emma och Mattias i Härnösand. Där fick vi också träffa Mia och Rosan! Det blev kort men ändå härligt att få träffas. Ser fram emot en tjejträff senare i vår! Minibrudarna Elsa och Klara var också hemma. Gud vilka fina tjejer. De var så gulliga och intresserade av Love. Elsa som är 2,5 år är väldigt förtjust i bebisar, och Love tyckte om uppmärksamheten.
Borta bra men hemma bäst verkar gälla för Loveliten. Han blev alldeles till sig när han började märka att han var hemma. Tavlan i hallen, tapeten i vardagsrummet och hyllan ovanför soffan gjorde honom väldigt glad. Så glad att han nästan inte kunde äta för att han var så exalterad. Nu sover han i sin lift i köket. Mamma och pappa är mycket glada att slippa kvällsprommis i minusgrader. Imorgon laddar vi för mellandagsrea. Det återstår att se om Loves åttatimmarspass håller i sig. Hoppas, hoppas.
