Kategori: Love
Inlägg som rör pojken vår.
Tiden går fort och vardagen rullar på. Det hämtas och lämnas på två förskolor, det jobbas och ibland är vi lediga. Lediga har jag och Markus varit den här veckan. Jag enligt schema och Markus tog sig en frivecka innan det nya jobbet startar på måndag. Vi har fixat och donat hemma, gått på stan, druckit öl på eftermiddagen och varit på bio. Mormor, morfar och Gun barnvaktade en kväll så vi fick oss en riktig heldag tillsammans. Vi har sett snön komma, byggt en snögubbe för att sedan se den smälta bort.
Det händer mycket för våra små killar. Elis har de senaste månaden gått från klarhet till klarhet. Han är glad och nöjd för det mesta och hans utbrott är inte alls så frekventa. Han har liksom blivit stor sedan han började på förskolan. Det är tydligt att han trivs där, han blir glad varje gång vi kliver ur bilen och ser byggnaden. Barngruppen är liten och verkar harmonisk och bra. Elis senaste grej är att dansa. Han börjar spatsera med rytmiska steg och diggar och dansar med hela kroppen. Det är jätteroligt att se. Han är väldigt tillgiven och tycker om att mysa och ofta kommer han och lägger huvudet i våra knän eller myser ner sig mot oss i de mest akrobatiska ställningarna. Han är en liten goklimp på alla sätt och vis. Och det är ju hans storebror också även om hans humör skiftar lite mer. Ibland kommer det utbrott och mellan varven är han mysig och go. Love trivs också på sin förskola. I fredags när jag lämnade honom kom hans kompis A och sa: – Love! Jag har saknat dig! Jag har saknat dig! Love blev lite blyg men mycket glad. Pedagogen M berättade att de är så snälla med varandra och att de ofta ger varandra en kram mitt i leken. Det är kul och fascinerande att se hur vissa personer blir viktigare och hur vänskaper växer fram.
Vi har precis gjort Elis rum färdigt, det blev så fint med ny säng och fina tapeter. Det är nu inflyttningsklart men det återstår att se när han flyttar in. Han sover väldigt gott i mammas och pappas säng och om sanningen ska fram så njuter vi av att ha honom så nära. En varm och knubbig liten pojke som drar långa, djupa och trygga andetag gör själen glad. Och snart är han väl tonåring. Och då lär han inte vilja sova mellan mamma och pappa.
Den här veckan har jag jobbat kväll och kommit hem strax före tolv på kvällen, legat speedad och vaken i minst en timme och sen vaknat vid sjutiden med gosiga barn som saknat sin mamma. ”Mamma är du hemma nu?” hördes från Loves rum en morgon. Han är duktig på att sätta ord på sina känslor. ”Mamma jag saknar dig när du är på jobbet”. ”Tänker du på mig då mamma?” Svaret på den frågan är utan tvekan ja. Fastän tempot har varit högt med elitseriehockey, liveskickning från näringslivsgala och andra arrangemangsjobb är tankarna på den lilla familjen aldrig långt borta. När klockan slår fem och jag vet att de äter, när det närmar sig läggdags och däremellan. Den här veckan är extrem för nästa vecka är jag ledig sex dagar och då blir det andra bullar. Men Elis är ny på dagis och det kändes märkligt att låta honom vara hemma med mig på dagarna. Men om sex veckor när det är dags igen, då kan jag förhoppningsvis ha dem hemma några timmar på förmiddagen så att vi får lite tid tillsammans. Jag har varit djuriskt trött de senaste två dagarna, det blir så otroligt intensivt och svårt med sömnen när barnen vaknar tidigt. I går var jag ledig och somnade sött i soffan kring nio. Det var välbehövligt. Nu slutar jag snart dagens arbetspass och får komma hem och träffa familjen en stund. Jag längtar. ”Mamma, pappa, El-issss och Ouvve – vi är en familj” som Love brukar säga.
Helgen gick fort men vi har hunnit med mycket. Mysfredag, hemmalördag med målning och fix, utelek, kväll med mys framför brasan var mycket populärt hos pojkarna. Besök på badhus, färdigtapeserat i Elis rum, loppis på fotbollsplanen, kvällsstök och mental förberedelse för fullspäckad vecka. Nu är det skarpt läge. Markus börjar jobba och killarna ska iväg på två dagis. Och jag bränner igång med en kvällsvecka. Önska oss lycka till.
Kategorier
3-årsbilder
Att ta bilder till födelsedagsfotot kan vara svårt. Eller härligt.
Love bjuder på sig själv.
Pappaledigheten har börjat på allvar nu. Lämna på dagis, få lite kvalitetstid med Elis, förbereda lunch, ge Elis mat, hämta Love, lägga Elis, ge Love mat, få Love i säng, kanske få en halvtimme ”fritid” med diskning, plockning och förberedelse för eftermiddagsaktiviteter, plocka upp Elis, plocka upp Love, låta Love vakna ett tag medan vi leker på hans rum och sedan ut på någon altivitet om vädret tillåter.
Kan låta lite inrutat och det är väl det på sätt och vis – pojkarna behöver rutiner för att må bra och det behöver jag med.
Jag njuter dock så mycket det går av att vara med grabbarna och att ha det fulla ansvaret med allt vad det innebär. Snart börjar vi båda jobba och då blir det andra utmaningar.
