Äntligen fredag! Vi träffade dopprästen i kyrkan för att prata om dopet. Prästen är en nyexad ung kvinna vid namn Tove, som rimmar på Love. PÅ dopet kommer även en Ove, vilket kan vara kul för nördiga typer, som mig själv. Tove verkar ok, lite ny i prästrocken, men det blir nog bra. Vi fick göra ett snabbt mat- och blöjstopp i kyrkan. Hoppas att inte Gud misstyckte. Sen strosade vi på stan och åt sedan middag på Biteline, ett hak som vi på den gamla goda tiden brukade hänga på när vi var bakis. Men nu gick vi dit spiknyktra med en bebis som fick äta gröt till middag. Tiderna förändras och det är bara att hänga med. En stor stark fick vi dock i oss för att kompensera vårt vuxenliv.
Kategori: Love
Inlägg som rör pojken vår.
Veckan har som vanligt gått fort. Men vi har hunnit med en hel del också. Just nu ägnar vi mycket tid till att planera och förbereda inför dopet nästa vecka. Igår fick Love prova dopklänningen och den sitter bokstavligen som ett smäck. Tror att han får gå på diet en vecka så att inte armomfånget ökar…Blir tight att få in en vit body under den, vi får se hur vi löser det. Men annars verkade Loveliten ganska nöjd med att ha klänning på sig. Vem är det egentligen som har bestämt att tjejer ska ha klänning men inte killar?
I veckan har jag också gjort ett frilansjobb för Amelia och det har tagit en del tid och planering. Men det gick fint, Johanna ryckte in som barnvakt så att jag kunde jobba i några timmar. Det är alltid kul men lite stressande att göra jobb i skarpt läge. Sen är det bra med lite extra pengar så här under föräldraledigheten. Har också varit på jobbet och hälsat på. Det är alltid lika roligt att träffa jobbarkompisarna och få höra lite skvaller. Veckans snackis är den positiva nyheten att vi ska få en ny tryckpress. Halleluja! Som vi har längtat efter det. Nu finns det hopp om framtiden!
I måndags var jag och Love i Birsta och shoppade. Vi hade en superbra dag, men på väg hem i bilen började han skrika. Jag nådde inte nappen och trafiken var tät, men vi var nästan hemma så jag körde på. Men vid sista rödljuset, ca 150 meter från vårt hus, åkte slemmet upp och ner i halsen och det lät som att han inte fick nån luft.
Efter flera förkylningsdagar hemma var det skönt att gå på stan och shoppa lite. Love sov sött i vagnen och jag kunde gå i affärer. När vi var på väg hem ringde Mia som var på väg med tåg till Sundsvall. Vi tajmade en fika på tant Ankis och jag fick all info om hennes tid i Bulgarien. Alltid lika roligt att träffas. Men den här gången kom hon med alldeles speciella nyheter. Mia har blivit modell. 30 år och modell, det är inte dåligt. Hon hade med sig en broschyr om smycken som hon modellar i. Och hon gör det så bra. Helt overkligt att se Mia som alltid är enkel, naturlig och vacker i sin stil, sminkad och stylad som värsta supermodellen. Fantastiska bilder och en fantastisk tjej med många strängar på sin lyra.
Imorgon ska jag på fest. Mia med. Och Emma, Sandra B och andra tjejer från ”förr”. Det är Elin som har dragit ihop en fest med nya och gamla vänner. Det ska bli så kul att träffas och få ha min första kväll hemifrån. Markus och Love har tränat på matbiten och jag tror att det kommer att gå bra. Så imorgon tar mamman på sig klackeskorna och tar sig några drinkar. ”Because I’m worth it…”
Kramforskråkan är en slags symbol för Kramfors. Många tycks ha fördomar och negativa associationer till Kramfors. Jag är alltid noga med att betona att jag kommer från Nordingrå och att jag aldrig har bott i Kramfors. Nordingrå ligger i Kramfors kommun, that’s it. Annat är det med Love. Han är stolt över Kramfors, så stolt att han manifisterar det genom att klä sig i kra, kra, kra kramfors kråkbody. Och han verkar ha stora förhoppningar om att få bli officiell maskot för Kramfors kommun. Vi får se om morfar kan rycka i några trådar.
PS Byxorna han har på sig hade jag när jag var liten! Det finns anledning att spara:)
Även om vår lille plutt har fördubblat sin vikt sen födseln och hunnit bli 5 månader känns han så liten när han är sjuk. Det rosslar i bröstet och han hostar och kämpar. Igår natt vaknade jag av att han låg och jämrade sig och var svår att få kontakt med. Kände direkt att nånting var fel så jag tog upp honom. Det visade sig att han hade 39,9 graders feber. Tvättade honom med en sval tvättlapp, bytte blöja och försökte ge honom lite mer mat. Men han var svår att trösta. Till slut väckte jag Markus, och vi gav honom en Panodil. Efter ett tag lugnade han ner sig och somnade, om än oroligt.
Första febertoppen. Det kändes verkligen jobbigt att se Loveliten sådär, man är inte van. Men i morse var han feberfri och har inte haft feber på hela dagen. Däremot har han varit så rosslig så jag ringde sjukupplysningen och fick en tid hos primärvårdsjouren. Vi var där ikväll och Love blev undersökt. Han visade inga tecken på bakteriell infektion. Det verkar vara nån form av virus. Vi fick brickanyl med oss hem och det verkar hjälpa luftvägarna. Hoppas, hoppas att natten blir bättre än igår.
Vilka känslor ens barn väcker. Inget annat spelar någon roll. Man vill bara kunna hjälpa och trösta. Ta bort det onda och besvärliga. Man gör vad man kan och jag tror att det räcker ganska långt. Han är en liten men trygg människa, den där Love.
En lyxig kaka, det går ju inte att motstå. Läste i gårdagens ST om två söta tjejer som är inne på 50-tal. Blev sugen att prova ett av deras recept som kallades för just, lyxig kaka. Förra våren gjorde vi ett reportage om en tjej som är helt såld på 40-tal. Hon var bedårande, ung, smart och vacker. Det är härligt med människor som tar ut svängarna ordentligt och verkligen kör sin grej.
Själv flirtar jag lite åt alla håll. Men med viss förkärlek för för gamla grejer med historia, lite kitsch och stilrena saker. En kombination som inte alltid funkar med Markus smak. Men oftast gillar vi samma saker även om jag skulle vilja ta ut svängarna mer ibland. Jag gillar 50-talets vackra porslin och möbler, 60-talets härliga mönster och 70-talets färger. Stackars Loveliten får nog vänja sig vid brunt och plysch. Men än så länge har han inte klagat.
Det blir en del pyssel hemma. Med bakning och matlagning. Man får liksom göra det man kan när man inte kan gå hemifrån som man vill. Men jag älskar att pyssla på och skrota runt. Och nu när Love sover mer regelbundet är det lättare att planera in och få till bullbak eller en plåt med kakor. Men det gäller att ha lite karaktär, det hade inte Markus som en halvtimme efter avslutad middag toppad med en rejäl bit lyxkaka, gick och hämtade ett glas mjölk och en bit till. Det är härligt att han gillar kakorna men nu vrider han sig med magont. Men som sagt, kakorna fick bästa betyg: ”De är nog de godaste jag ätit.”
Får några veckor sedan introducerade vi smakportioner av gröt till Love. Han brukar få sig ett extra mål på kvällen så att ska stå sig på kvällen och natten. Det har verkligen gått hem hos lilleman, han slukar i sig som om det inte fanns någon morgondag. Det är tydligt att han har nytta av skedvanan från magdropparna som han fått.
Här sitter han i sin nya Stokke stol som vi nyss köpt.
Nu är vi krassliga alla tre. Markus är på bättringsvägen, men är inte helt frisk. Loveliten hostar och snorar men är vid gott mod. Och jag är hes och lite allmänt hängig. Men vi hänger inte läpp för det. Vi skulle egentligen ha ätit middag hos Johanna ikväll men vi fick ställa in. Syrran med familj var också småsjuka. Men det kommer nya tillfällen att dinera på Västergatan.
Ute blåser det bistra vindar så det har varit mysigt att skrota runt här hemma. Markus har gjort ett ryck och monterat ett skåp i köket. Övrig tid har ägnats åt en massa bus. På förmiddagen hade vi bus och kul inne i Loves rum. Ni skulle ha varit med! Här kommer några av mammas och pappas bilder.



































