Det gäller att göra något vettigt när det väl är ljust ute…
Kategori: Love
Inlägg som rör pojken vår.
Hela familjen har drabbats av den inte så trevliga versionen av pay it forward. Det stavas kräksjuka, eller vinterkräksjuka om man så vill. Love var först ut, mamma tvåa och pappa trea. Nu håller vi som bäst på att samla ihop resterna av oss själva för att orka med saker som att handla, jobba och leka med Love. Stackars Love, (som tack och lov har varit piggast av oss) har nog känt sig understimulerad de här dagarna. Vi har varit frustrerade över att vi har missat flera dagars renoveringstid. Men, det är inget att göra.
Vi har hållit oss friska året som gått. Det blev extra tydligt den här gången när man känner att man inte kan vara sjuk, bädda ner sig och räkna med att vara ostörd. Den tiden är verkligen förbi. Annat var det när man själv var barn och mamma kom hem med coca-cola, en tidning och allmän omsorg. Fan, man skulle vara barn igen…
Idag har vi firat fars dag. Love var ivrig med att komma igång med firandet. Lite för ivrig tyckte vi… Pappa fick paket och kramar i sängen och sen gick vi och åt hotellfrukost. Väldigt trevligt. Det var skönt att få se varandra i dagsljus. Som det är nu är vi mycket uppdelade för att få renoveringsarbetet att fungera. Nu sover Love eftermiddagslur, Markus är i huset och jag passar på att göra allt man inte kan göra när Love är vaken. Ska försöka göra upp en plan för de närmsta veckorna. Det är mycket som ska hända framöver och det är stressande när allt flyger omkring i luften. Renoveringsprioriteringar, flytt, flytthjälp, urstädning av lägenhet, julklappar, julgerejor…Det blir nog en lång att-göra-lista.
I fredags var olyckan framme. Vi var i huset och Love gick som vanligt omkring i köket. Han stod framför gjutjärnskaminen och tittade och plötsligt tappade han balansen och föll rakt in i den. Han fick ett ganska djupt hack långt upp på pannan. Gud vad skraj vi hann bli, alla tre. Love grinade men blev lugn efter en stund. Vi ringde sjukvårdsupplysningen men där kulle man lämna sitt nummer och vänta så vi provade och ringde vårdcentralen i Njurunda och dit fick vi komma på en gång. Där tejpade läkaren såret och vi åkte lugna därifrån. Hjälp vad mycket som kan hända.
Love är i sitt bästa upptäckarhumör nu. Han klättrar gärna i skafferiet och i bokhyllan i sitt rum. Han älskar att pillra med små saker och att trycka på knappar. Tyvärr har han upptäckt hur man slår av och på tvn. Men han har kul och vi får göra vårt bästa för att hänga med.
Idag är Markus och köper trägolv till övervåningen. Efter lunch ska jag och Love åka till huset och städa lite och ta en långpromenad. Solen skiner i november. Jag ler för att vi har så mycket att vara glada för. Igår slog det mig hur ”mitt i livet” vi är. Trots en påtaglig trötthet och en extremt lång att-göra-lista är det så här vi vill ha det. Vi är på väg dit vi vill. Snart bor vi tillsammans i vårt fina hus!
Den här veckan är jag långledig så vi kör hårt i huset. Eller vi och vi. Markus (den snälla snickaren) är i huset och jag och Love håller oss för det mesta i stan. Det är rörigt och svårt att vara där med Love nu. I tisdags planerade vi renoveringen (allt enligt Arga snickarens råd) och åkte sedan på en shopping -och inspirationsrunda. Vi kollade golv och lite annat. Love är en riktig storkille som gärna vill vara med och snacka med försäljarna. Kan vara bra att skicka fram honom när det är dags att pruta…
Vardagsrummen nere är färdiga nu. Vi har satt upp easy cover, målat väggarna, målat lister, fönsterbrädor och dörrposter. Det blir hur fint som helst. Markus har nu gått på den mer eller mindre otacksamma uppgiften att ta bort de gamla mattorna i trappen. Men han är på god väg. Han har tre steg kvar, sen blir det slipning, tvättning och vitmålning. Renoveringen går framåt och det känns skönt att kunna bo i lägenheten medan vi gör de stora bitarna. Det ska bli så mysigt att flytta in i huset, inreda och göra det till vårt. Igår fick vi också de godaste av nyheter – Love har fått plats på Hemmanets förskola! Vilken lyx att bara ha några hundra meter till dagis.
Förra helgen var mormor och morfar på besök. Då fick Love hänga med på Elins ridkurs. Elin var lite orolig att Love skulle störa.”Han kanske gör sitt ljud”. Hästljudet har blivit Loves trademark. Han låter som en häst när han är glad, ibland när han vill ha uppmärksamhet och såklart när han ser en häst. I lördags fick han se livs levande hästar och mycket riktigt så lät han som en häst. Han tyckte att det var toppen. Det tyckte nog alla som var där.
En intensiv jobbvecka börjar sakta men säkert lida mot sitt slut. Jobbar söndag och måndag och sen är jag ledig i sex dagar. Det behövs efter en kvällsvecka och helgjobb. Vi har haft farmor hos oss hela veckan. Vilken fantastisk lyx för Love att få ha henne alldeles för sig själv. Saknaden blir nog stor för både honom och för oss.
I torsdags kväll fotade jag på Johnossis konsert på Stadshuset och vem ser jag i publiken? Jo Mr Markus Mattsson. När man har den längsta killen har man alltid koll på vart han är, även om han står mitt i en folksamling. Det kallar jag praktiskt.