Inlägg som rör pojken vår.
Förra helgen kom Loves farmor och farfar på besök. Love var i toppform och njöt i fulla drag. Markus och Peo målade väggar och la golv uppe i mellanrummet. Margareta och Love lekte och jag stod för markservicen. En riktig toppenhelg – kom snart tillbaks!
Äntligen har vi tagit oss ur sjukkoman som har härjat här på Hemmanet. Först var jag sjuk en vecka och sen var det Loves tur att vara sjuk en vecka. När jag tänker på det måste Markus vara av riktigt hårt virke som stått pall utan att bli sjuk. I går var jag hemma med Love och han hade äntligen god aptit och var sitt goaste jag. Underbart att få sin pojke tillbaks!
Solen skiner och skiten syns på fönstren. Påskliljorna slog ut igår. Snön smälter långsamt och det droppar från taken. Kaffet droppar i Moccamastern. Jag har fått graviditetspenning beviljat vilket betyder att jag har fyra arbetsdagar kvar att arbeta. Känns skönt för det börjar vara tungt att jobba med allt bärande och alla snabba ryck. Arbetet tar sig nya vändningar för Markus, men det får han berätta mer om själv. Framåt helgen kommer Loves farmor och farfar hit. Det ser vi fram emot!
Äntligen, äntligen, äntligen känns livet ganska lätt igen. Dripp. Dropp.
Nedräkningen har så sakteliga börjat. Det sparkar ordentligt i magen. Lillbebben har fått arbetsnamnet Lille-skrutt av mig. Lille-skrutt rör sig mycket och ofta. Mer än vad jag kommer ihåg att Love rörde sig. Det är så mysigt och ofattbart att det är en liten människa där inne men ändå är det så mycket mer verkligt den här gången. Det går att föreställa sig vad som väntar på ett annat sätt.
Det är med skräckblandad förtjusning jag kryssar dagar i almanackan. Förkylningen håller ett järngrepp om mig (oss alla i perioder) och tröttheten är högst påtaglig. Känner mig ganska sliten och ändå är det så mycket som ska ska hinnas och orkas med. I de stunderna kan man undra hur det ska gå till med två små barn och två trötta föräldrar.
Men efter vinter kommer en vår. Ljusa kvällar, blommande syréner, doften av grillat, kaprifol, nyklippt gräs och förgätmigejs, barfota barn och en liten, alldeles ny människa i vårt liv.
I morse hade vi mysmorgon. Läste Den vilda bebin i sängen. Den har blivit en ny favorit. Sen hade vi bus, mys och frukost. Klockan 10 gick vi till dagis och möttes av Loves nya kompisar.
– Love! Love! Love! ropade några knattar i kör.
Love verkade smickrad och blev inte ledsen när jag gick. Vilken bra start på dagen!
När man är krasslig måste man skämmas bort lite. En kolakaka kan göra susen för en hängig liten man. Att få hjälpa till hemma kan också fungera bra. Love älskar att sopa, dammsuga och torka bord med trasa. Praktiskt tycker mamma.
Efter fyra veckor på dagis har Love blivit sjuk. Han är förkyld och febrig. I natt har han vaknat, somnat, vaknat och somnat. Vi också. Idag är tröttheten högst påtaglig. Markus är hemma med honom och premiärvabbar. Det var ju bara en tidsfråga. Själv kämpar jag på och jobbar med en förkylning som inte släpper. Jag har nog sett piggare ut. Men vi biter ihop. Imorgon ska jag göra ett specialjobb och sen väntar flera dagars ledighet. Det kommer lägligt.
Pappa och Love på promenad i snön.
Vi har haft fina dagar hos min mormor. I onsdags åkte vi till Kramfors och sov där och på torsdagen fortsatte vi tillsammans med mormor, vidare till Skellefteå. Bilresan gick bra. Love sov ganska mycket och sen gjorde vi en paus i Umeå då han fick sträcka på sig och äta en varmkorv (riktig favorit). Vi kom fram till Skelleftå vid middagstid och då väntade en härlig middag med en god paj med skinka och grönsaker.
Det var lite vemodigt att komma till lägenheten, sist jag var där var för två år sedan, i samband med att morfar dog. Så det var konstigt men också så bekant att komma dit igen. Mormor har en trivsam lägenhet mitt i stan som passar henne alldeles utmärkt.
Love var till en början lite reserverad för Gun, men det gick över ganska snabbt. De har busat och haft kul hela helgen. Vi har njutit av god mat, gott fika och jag har fått den avlastning man får med en mormor och en mormorsmor i närheten. Jag fick tid att strosa på stan och bara ta det lugnt. Dessutom kom min faster Eva och hälsade på i lördags. Mycket trevligt.
Vi åkte också till morfars minnessten och tände ett ljus. Mamma hade med en spade så att vi kunde ta oss dit. Stenen ligger i en tallbacke, väldigt vackert till. Det kom några tårar för min älskade morfar men det det kändes fint att få komma dit. Sen åkte vi förbi Fjällgatan där mormor och morfar bodde förut. Vi hade sån tur att den nya ägaren (sen 20 år) var ute och hon bjöd in oss. Vilka minnen som kom tillbaka när vi kom in i hallen. Minnen av hur mormor och morfar mötte oss i hallen med kramar och hur vi barn snabbt som ögat kutade ner på nedervåningen och lekte med några häftiga dynor man kunde bygga koja med. Fina minnen och hujedamig vad fort det känns som att livet går.
Vi tackar mormor för fina dagar i det soliga och plusgradiga Skellet.