Kategori: Love
Inlägg som rör pojken vår.
Vi och främst Love är snorig igen. Igår kväll hade han feber. Feberfri idag men snorig så att det räcker. Det här har gått runt i flera månader nu. Är less. Vi vill bara bli friska nu. På riktigt. Det finns ingen energi att göra just nånting. Men en sväng till lekparken tog vi idag. Elis diggade gungan och Love gillade att putta på.
När vi satte oss i bilen rann några tysta tårar från Loves ögon. ”Love är inte glad nu, Love är ledsen” sa han och snyftade. Och vi förstår honom. Helgen har varit fantastisk och ett mycket välbehövligt miljöombyte för oss alla. Lek, bus, mat, utevistelse och imorse sovmorgon till oss alla. Lycka är att ha en farmor och en farfar – och en hel massa kusiner!
Mormor och morfar är hemma igen. Två pepparkakor i kyligt aprilväder. Vi fick möta upp dem på tågstationen och åt sedan middag på Bite Line. Trevligt för alla. Love och Elis fick nya fina badhanddukar med luva men bäst av allt var nog att få träffa ”mommo och morpar”. Välkommen hem!
Vanliga dagar är de bästa dagarna. Vakna, äta frukost, borsta tänderna, leka, gå till dagis, söva Elis, byta blöjor, laga mat, plocka, städa, leka, pusta ut, promenera. Känna på hästbajs och lyssna till kiknande skratt. Byta blöjor, laga mat och natta barnen. Pusta ut.
Men vissa dagar hejdar sig tiden. I tisdags fick vi veta att en pojke på Loves dagis har dött. Två år var han. Helt plötsligt och helt oväntat har han dött. Frågetecknen är många och vi är alla chockade och förtvivlade.
Det knyter sig i hjärtat och tårarna bränner bakom ögonlocken. För det stora tomrum han lämnar efter sig. För ett liv som bara tog slut. För ett barnrum som nu står tomt. För en hylla på dagis som aldrig mer rymmer hans leriga galonbyxor. För den sorg hans föräldrar för alltid kommer att bära med sig.
Jag kryper upp i soffan med våra pojkar. Gråter tyst och tänker att det här livet ibland bara är helt obegripligt. Oändligt tacksam för allt som vi har i detta nu.
