Kategori: Huset
Det känns som igår men nu är det dags att än en gång summera ännu ett fantastiskt år. Ett år när tre har blivit fyra och vi har blivit ett med huset. Men först backar vi bandet till ett kylslaget och vintrigt januari.
Livet rullar på här på Hemmanet. Vi har hittat tillbaka till vardagen efter semesterns underbara dagar. När man har semester känns det som att meningen med livet är att få vara lediga tillsammans. Men hur det än är så kommer man in i en ganska så trevlig lunk med jobb och helg.
Farmor kom hit i söndags kväll och hon har varit till stor hjälp hela veckan. Love fick vaccination i måndags och reagerade med hög feber på tisdagen. Skönt att få hjälp när man själv är halvsjuk och helgravid. Maggan och Love har så roligt tillsammans. De har tagit långa promenader (Love, den nya Marathonpojken?), sått frön, grävt i landet, lekt och busat. Han stortrivs och njuter av den stimulans han får. Trötta föräldrar är ju inte helkul.
Markus jobbar på dagarna och på kvällarna sätts han i arbete i trädgårdslandet. Maggan har uträttat stordåd där ute och gjort sånt som vi aldrig hade haft ork eller kunskap till att göra. En bättre svärmor kan man knappast ha!
Kategorier
Glad påsk II
Tiden håller på att springa ifrån oss, en vecka kvar på gamla jobbet och en månad kvar till det att trion blir en kvartett. Vi bor i en halvfärdig övervåning som äntligen börjar ta form. Medan Therese och Love firar påsken i Skärsätter passar jag på att göra golven – slipning och behandling. Mycket jobb och tidskrävande men efter att idag ha pigmenterat golven kan jag konstatera att det är värt det!
Snart är all snö borta på tomten. Jag och Love har hjälpt våren på traven lite genom att frenetiskt hacka och skotta en stund varje dag efter dagis. I kväll var Markus och Love ute och lekte på kvällen. Love är som en ko på grönbete när han småspringer under äppelträden med spaden i högsta hugg och ett stort leende på läpparna. Vi ler också, för äntligen kommer lite payoff med att vara husägare!
Till skillnad från Markus är jag inte direkt känd för att vara noggrann. Snabbt ska det gå och fint ska det bli. Ekvationen går inte alltid ihop men oftast blir jag nöjd ändå. Det behöver inte bli perfekt.
Överraskade mig själv häromdagen då jag lyckades spola ny undertråd och sy en gardin och två kuddfodral utan att svära. Allt bara flöt på. En mycket ovan känsla. Symaskinen är liksom förknippad med ett visst mått av vrede. Min lugna och sansade mor har under barndomen riktat sin ilska mot symaskinen och jag har nog gjort detsamma. Diverse svordomar har den fått utstå. Men nu behövdes det inte. Gittan, min syslöjdslärare från högstadiet, hon skulle ha sett det här!
