När en liten kille sover kan man få mycket gjort. En plåt med kanelbullar till exempel. Nu sover både Markus och Love. Då är det skönt att ta det lugnt på soffan och njuta. Snart är det dags för Loves kvällsmål och sen hoppas vi på en bra natt med mycket sömn. Imorgon blir det långpromenad med föräldrargruppen och sen lunch. Det borde bli bra. God Natt!
Idag är Loveliten som en ny liten bebis. Jag tror att det beror på två saker. Minifomdropparna börjar kicka in och de gör att hans magknip är mycket bättre. Dessutom har vi köpt något som vi kanske inte hade tänkt från början, en napp. Vår bvc-sköterska trodde att Love har ett stort sugbehov. Den slutsatsen har vi också dragit eftersom han kan snutta på mitt bröst i tid och otid. Dessutom blir han lugn av att suga på Markus fingrar. Så idag har vi testat nappen och Love fattade galoppen direkt. Känns bra att ha en nödlösning som kan lugna honom ibland.
Lyslördag. Smaka på ordet. Idag tändes Sundsvalls stenstad upp med tusentals lampor. Men dagen lystes också upp av något helt annat. Något som vi alla väntat och längtat efter – solen!
Lördagen har ägnats åt flera timmars promenerande runt stan. Längs ån, via skyltfönster, hamnen och affärer. Efter ett tag behövde våra trötta ben göra en paus och Loveliten behövde äta. Men att hitta ett ställe att fika på visade sig vara en riktig utmaning. Efter flera försök, (1891, Barista, Tant Anki, Stenstans konditori, Bite Line… det är inte helt lätt att fika med en barnvagn en lördag) hamnade vi på Tant Ankis mysiga café. Jag åt en god grillad macka och Mackan käkade sallad. Gott, men inte helt mättande. Love åt i vanlig ordning milkshake. Markus fick testa att byta blöja på en offentlig toalett och det klarade han galant!
Vi lämnade en tindrande stenstad och gick hem och tände egna ljus. Vilken mysig lördag.
Mormor Barbro är en fena på att sticka. En rättvis fena. Hon har stickat dressar till mina två systerdöttrar och nu har hon även stickat en klassisk ”pippitröja” med tillhörande byxor och mössa till Love. Love är så fin i den. Igår fick han inviga den när vi åkte hem från Orsa. Men det gäller att använda den nu. Nu sitter den som ett smäck, men jag har en känsla av att Loveliten kommer att bli stor snabbt…Undrar om jag kommer att kunna sticka till mina barnbarn? Så här långt har jag klarat av några obligatoriska syslöjdsuppgifter på högstadiet och nu senast en Åremössa (väldigt förlåtande garn!)
Att få vagnen i rullning och benen igång har blivit ett begär. Promenaden delar upp dagen och fyller på energin. Och vi behöver den lika mycket Love och jag. Han för att få sova bra och jag för att få rensa skallen och röra på mig. Men som idag, när de novembertunga molnen släpper regn är det inte lika kul. Men dock nödvändigt. För några veckor sen tog jag en bild på skuggan av vårt brio-ekipage. Det var en häftig känsla att se oss själva i skuggan. Efter nio månader låg han där i vagnen och sov…
Då var det så äntligen dags att sätta igång att blogga. Måste bara lära mig hur först. Markus ska ge mig en grundkurs. Således är detta ett testinlägg.