Författare: Therese
I onsdags var jag och Love och tittade på kusinernas fina musikkväll på Opalen. Igår var det dags igen men då var det Jojje Wadenius som stod för underhållningen. Love sjöng med i de låtar han kände igen: Mitt sår och Ett barn ska jag ha. Ellis diggade också musiken och så också vi!
Igår hade vi härligt eftermiddagshäng i vårsolen. Elis fick premiärträna på barmark och han verkar gilla det även om hans träningskompis Sally är lite snabbare i vändningarna. Love och Greta höll mest till i lekstugan och njöt av att kunna leka utan handskar.
Imorse åkte jag och Love in till stan. Kvar lämnade vi en krasslig pappa och brorsa. Iklädda våra vårjackor njöt vi av att titta på duvor, gå på leksaksaffär och att titta på det exotiska stadslivet. Jag fick också kolla på kläder. ”Det är kul mamma” sa Love glatt. Vi lunchade och småpratade. Sen somnade han som en stock i vagnen och då kunde jag shoppa vidare. När han vaknade gick vi till Kulturmagasinet och kollade på en fotoutställning. Det tyckte vi båda var roligt. Men museets fasta utställning roade inte Love. ”Ouve tycker inte om tavlor”. Förutom en tavla med rådjur och fåglar. Sen gick vi till barnhörnan och läste massor av böcker och lekte i stora båten. Avslutade det hela med en glass på kaféet. Inte ett bråk eller ett endaste tjafs på hela dagen. Vad underbart det är att få vara tillsammans bara vi två. Att borra ner näsan i hans hår när vi läste böcker. Att kunna lyssna utan några avbrott och bara vara tillsammans. Med oss hem fick vi tre små bilar, ny energi och en ask med jordgubbar, för det tycka Love om!
Kategorier
Strävsamt var det här
Ibland undrar jag hur vi får det att funka. Som den här veckan när vi alla till och från har varit däckade i influensa. Och visst önskar jag ibland att vi kunde smita undan det stora ansvaret. När vi bara vill få sova bort vår egen sjukdom och man bara önskar att det gick att ignorera barnen som vaknar på natten av sina förkylningar. Det går ju inte. Och likväl, när morgonen kommer och vi alla ligger i sängen tillsammans är allt förlåtet. Strävsamt men kärleksfullt. Den stora trösten i den här skitveckan är att Love är piggare och så också jag. Solen skiner, sinnet lättar och snön smälter sakta men säkert och jag och Markus gör som pingvinerna i Madagascar, ler och vinkar…