Efter noga övervägande och lite beslutsångest bestämde vi oss idag för att gå på magkänslan. Vi är nu officiellt husägare. Känns väldigt bra just nu att köpet är klart och vi kan börja planera på riktigt inför inflyttningen i oktober. Och förstås att få lägenheten såld…
Efter idogt letande på blocket, tradera, fotosidan m.m. hittade jag objektivet jag sökte. Det blev ett begagnat Sigma 18-50 f 2.8 till bra pris. Snart kommer ni att se delar av vårt liv i ett helt nytt perspektiv…
Påsken blev inte som vi hade tänkt oss i år. Tanken var ett vi skulle fara upp till Skärsätter och fira med Hasselrydarna. Lunginflammation och feberfrossa hos Barbro och mormor Gun förändrade planerna för alla och vi styrde istället kosan mot Dalarna.
I Essvik hann vi med en snabb husesyn av ett charmigt gammalt trähus. Tyvärr var övervåningen alldeles för låg för mina två meter. Synd på en annars mysig nedervåning med 2,70 i takhöjd.
Love var i storform hela helgen och charmade allt och alla i sin väg. Han busade och lekte hejvilt med farmor och farfar som fick chansen att lära känna Love bättre. Kusin Olivia visade goda egenskaper som framtida barnvakt och gav Love smeknamnet Lovis. Eftersom Rebecka skulle jobba hela helgen tidigarelade vi påskafton till fredag istället. Andra gången gillt som hela familjen Mattsson med alla nya kusinerna samlades runt matbordet på kvällen. Mycket stoj och stök men också mycket trevligt.
På påskafton gick min farmor bort. Allt gick väldigt fort. Hennes livskamrat Per ringde på fredagen och förklarade att något stod på tok. Farmor hade hög feber men var uppe på fötterna och verkade bättre till mods när pappa kom dit. På påskaftonens morgon ringde Per igen. Farmor hade kollapsat på toaletten. Mamma och pappa åkte in och möttes av ambulansen. På sjukhuset konstaterades lunginflammation och hjärtinfarkt. På eftermiddagen kallades barn, barnbarn och anhöriga in med budskapet om att slutet var nära för Anna-Lisa. Hon är en farmor som haft nio liv och överlevt många händelser men när jag såg henne i sängen kände jag att denna gången skulle det krävas ett mirakel. Jag tror att hon registrerade att vi alla var närvarande och det kändes skönt att få vara där och säga farväl.
Senare på kvällen orkade inte hennes hjärta med längre.
Det känns ändå bra att hon in i det sista fick vara klar i huvudet och att hon, när det väl var dags, fick en smärtfri och snabb bortgång.
I helgen som var bar det av till Åre med företaget och min snowboard- och skidpremiär. Passade på att hyra skidor på lördagen – första gången på 15 år. Minnena från då jag var 14 år och åkte i Orsa Alpin är inte dom bästa. Ont i fötterna, kall, blöt och frånåkt av brorsan och kusinen Erik medan jag pickade med staven i lössnön för att hitta skidan som försvunnit i vurpan.
Men nu – 15 år senare var det dags igen. Sladdade först ner i pisterna och kände mig måttligt road. Efter lunch fick jag koll på den nya carvingtekniken och kände att de gamla takterna satt kvar. Fick rejält blodad tand! Blir mer av denna varan i framtiden, speciellt eftersom mina knän börjar ta ut sin rätt…
Det bjöds på god mat och dryck, bad/bastu på Holiday Inn, strålande sol och ihållande regn. Med andra ord – en helhelg i Åre.
Får några veckor sedan introducerade vi smakportioner av gröt till Love. Han brukar få sig ett extra mål på kvällen så att ska stå sig på kvällen och natten. Det har verkligen gått hem hos lilleman, han slukar i sig som om det inte fanns någon morgondag. Det är tydligt att han har nytta av skedvanan från magdropparna som han fått.
Här sitter han i sin nya Stokke stol som vi nyss köpt.
Ja du SJ… jag hade inte behövt springa med andan i halsen från trafikljusen nedanför oss i alla fall. Klockan är nu 6.45 och vi sitter fortfarande kvar i Sundsvall. Vi brukar vanligtvis avgå 6.08. Det tog 10 min innan de gav någon som helst information i högtalarna. Då var det endast för att meddela att de försöker få kontakt med trafikledningen för att få veta om när de kan åka. Nu ska tydligen en banskötare utefter spåret besiktiga några ledningar och återkomma med besked om hur det ser ut.
Kan bara konstatera att jag skulle ha tagit företagets bil hem igår när tåget då var en timme sent.
Kl. 6.55, fortfarande stillastående…
Igår hade Therese en skön och efterlängtad rast från Loveliten. Efter att ha varit insnöad hela veckan med uteblivna promenader och yttre intryck kan det bli jobbigt. Amningen har strulat under veckan men i skrivandets stund går det åt rätt håll igen. En inbokad klipptid kl 13.45 låg nog som en hägring för henne. Jag hade i uppgift att underhålla Love i fyra timmar, längsta tiden hittills som jag varit ensam med Love. Men det gick väldigt bra. Efter en tuff fredagsnatt med orolig sömn och tidig morgon, somnade Love ovaggad i vagnen och sov onappad i 2,5 timme. Väl hemma skötte sig Love finfint. Bärselen som vi fick av Thereses arbetskompis Mårten håller Love nyfiken och glad länge.
Idag har hela familjen tagit en lång promenad i fint vinterväder; sol, mycket snö (men plogade gångbanor) och -12 grader. Vi gick bort till Tonhallen och besökte loppisen och sedan hem genom stan.
Nu laddar vi inför kommande vecka med en tacopaj och lite hemmapyssel.
Längdskidspremiären är avklarad. Kändes skönt efter gårdagens dekadens…
5 km på södra berget brev en bra mjukstart på säsongen. Men ribban är lagd rätt högt. Utanför kontoret i Huddik har de nu i veckan spårat längdspår på intilliggande golfbana. Har varit otroligt fina dagar senaste veckorna (aningen kallt dock). Tanken är att klämma in en runda på lunchen. Kanske vasaloppet 2011??
