Ensamma mamman

Jag ser tillbaka på en mycket annorlunda vecka. Jag har börjat jobba och dessutom har jag varit utan barnen och Markus i en hel vecka. Märkligt men mycket skönt. På sitt sätt förstås. För ibland har en värkande längtan bara kommit till mig. Den där omedelbara känslan av att vilja vara nära sina barn. Vi har varit så tighta, jag och killarna under året som gått. Alltid tillsammans. Känner mig inte riktigt hel utan dem, även om jag har njutit för fullt av all egen tid. Tid som jag har lagt på jobbet, svampturer, safttillverkning, städning, trädgård och soffan. Alla med små barn borde få en sån här paus i tillvaron. Men nu får det vara nog, imorgon styr jag mondeon mot Orsa för att hämta hem mina killar – min fina familj! Alla är de saknade, de två små och den riktigt store. Det är skönt att få längta.