I dag tog jag och Love bussen in till stan. Vi fick sitta längst fram och Love var på sitt pratigaste humör. Han berättade vilka han elkar: Tiet, mamma, pappa, ammo, arkar, mommo, morpar osså bamse. När vi kom in till stan gick vi för att se Smultron och Sång uppträda. Love var lite avvaktande och det förklarade han med att han var lite blyg. Efter konserten ville han åka hem trots att jag hade planerat att vi skulle äta på restaurang. Så vi satte oss på bussen, fick framsätet igen, och puttrade söder ut. Var aningen nervös att gå den långa vägen från E4:an och hem på tom mage och Love bröt ihop när vi klev av bussen och han förstod att vi skulle gå hem. Men plötsligt började han springa och förklarade att han nu var glad igen. Så vi tog oss hem, utan tårar men med många nävar hallon. Väl hemma deklarerade Love: Mamma har inte burit mig en enda meter! Slutet gott, allting gott.
