Mycket har hänt med Elis den senaste tiden. Han har äntligen bemästrat den svåra konsten att krypa. Hans balans blir bättre för varje dag och hans tunga pladask rakt ner i golvet blir färre. När det smäller så smäller det. I lördags kraschade han ner i en legoplatta vilket syntes i flera dagar på lillkinden som små legoprickar.
Han har varit gnällig och kinkig och aptiten har varit dålig ett tag. Slemmet och hostan har gjort att han fått kväljningar och kräkts ibland när han har ätit. Men nu har han ätit bra och varit riktigt harmonisk ett par dag. Vi har socialiserat, varit på kyrkis, hängt i Birsta och kalasat hos Emma och Matte. Det märks att han njuter när vi hittar på saker, det gör jag också efter månader med trista sjukdagar. Allt blir spännande, till och med att storhandla med mamma. Det känns kul att se lillebror utvecklas och bli en liten pojke. En liten pojke som säger: Dä! dä! Och pekar på allt han ser. Lampor, blommor, bollen, stolen. Han ser små detaljer och är uppmärksam på det som händer. Han vet precis hur hästen låter (storebror har instruerat med stor entusiasm) och kossan och katten. Han älskar sång och musik och gillar att klappa händerna och att röra sig till musiken. Han påminner mycket om sin bror men han har många egna sidor också. Han är bestämd och har ett ganska hett humör. Men han tycker också om att varva ner och mysa – gärna tillsammans med någon han tycker om!
