6 månader av kärlek

Elis är sex månader idag. Den lilla bebis jag höll på mitt bröst har börjat bli sin egen person. Han har en lugn personlighet och är glad och nöjd för det mesta. Han har tagit en naturlig plats i vår familj och kompletterar oss övriga på ett härligt sätt. När han är arg är han arg och när han är glad skrattar han tills han kiknar. Och glad och nöjd är han nästan jämnt. Han sover nätterna igenom och har så gjort sen han föddes. Hans största idol i livet heter Love. Det spelar ingen roll vad Love gör, Elis skrattar oftast ändå.

En vanlig dag vaknar Elis mellan sju och åtta. Han äter bröstmölk och är sedan glad i två timmar. Då ammas han igen och somnar sen som en klubbad i vagnen. Sover 1-2 timmar och ammas igen kring elva. Kring tolv / ett, sover han en timme. Vaknar, sitter upp och leker eller ligger och leker. Han sitter med stadig stil men med säkerhetskuddar. Gymmet är fortfarande kul, liksom skallror och allt som prasslar. Decilitermått funkar också fint. Elis är nöjd bara han får vara med. Han gillar inte att bli lämnad ensam i ett rum allt för länge. Elis rullar åt båda håll men han gör det inte så ofta. Kring ett äter han igen och sen äter och sover han kring tre. Ammas igen kring sex och äter en ganska stor portion med gröt en timme innan sovdags. Ammas och somnar oftast före åtta med ansiktet inborrat i Hoppe Hare.

När Love var bebis och innan vi fick Elis hade jag svårt att tänka mig hur kärleken till nästa barn skulle se ut. Vi hade ju redan det ”perfekta” barnet. Men sen kom Elis och naturen är som vanligt fiffig och logisk. Kärleken bara finns där och lyckan kunde inte vara större. Två underbara barn, ibland känns det för bra för att vara sant. Även om jag i skrivandets stund är kraschad efter några halvtaskiga förkylningsnätter.

Elis är en underbar kille som har framtiden för sig. Nu närmast med smakportioner, lek i gåstol och så småningom krypträning. Hujedamig, då blir det andra bullar. Grattis på halvårsdagen lille E!