En ovanlig helg

I torsdags kom mamma och pappa och hälsade på. Tror aldrig att vi någonsin har sett Love så glad och lycklig som när de klev in genom dörren. Han hoppade, skrattade, spände kroppen och höll händerna i ansiktet precis som en vinnare i Fröken Sverige. Därför kände vi oss rätt lugna när han på fredagsmorgonen fick hoppa i bilen och hänga med hem till mormor och morfar.

Familjens övriga tre har haft en bra helg. Vi har äntligen åkt till skroten med två stora renoveringslass. Lättnaden är mycket stor att vi hann innan snön och vintern tar järngreppet. Markus har tätat fönstren, fixat trasiga hängrännor och testborrat för ventilation på övervåningen. Jag har gjort fint i växthuset och vi kunde njuta av att tömma kallförrådet tillsammans samtidigt som vi tog en öl. Det är underskattat att jobba ihop, inte något som vi är bortskämda med eftersom en av oss alltid är med barnen. Markus tyckte nog att jag blev lite manisk. Men för en ammande mor med två små kan man bli frustrerad av att inte kunna hugga i och göra sånt. Jag njöt. Elis har varit i toppform så när som på en trötthetsattack igår kväll.

Men vi har inte bara jobbat. I fredags kväll njöt vi av att äta en god middag utan avbrott. Att sitta ner och prata i lugn och ro är aldrig fel. Det känns inte heller fel att komma hem till mamma och pappa och äta söndagsmiddag om en stund. Ännu mer rätt känns det att hämta hem Loveliten. Det här var nog ungefär vad vi klarar av. Längtar efter ”tor pam och böt puss”, läs: stor kram och blöt puss!