Nedräkningen har så sakteliga börjat. Det sparkar ordentligt i magen. Lillbebben har fått arbetsnamnet Lille-skrutt av mig. Lille-skrutt rör sig mycket och ofta. Mer än vad jag kommer ihåg att Love rörde sig. Det är så mysigt och ofattbart att det är en liten människa där inne men ändå är det så mycket mer verkligt den här gången. Det går att föreställa sig vad som väntar på ett annat sätt.
Det är med skräckblandad förtjusning jag kryssar dagar i almanackan. Förkylningen håller ett järngrepp om mig (oss alla i perioder) och tröttheten är högst påtaglig. Känner mig ganska sliten och ändå är det så mycket som ska ska hinnas och orkas med. I de stunderna kan man undra hur det ska gå till med två små barn och två trötta föräldrar.
Men efter vinter kommer en vår. Ljusa kvällar, blommande syréner, doften av grillat, kaprifol, nyklippt gräs och förgätmigejs, barfota barn och en liten, alldeles ny människa i vårt liv.
3 svar på ”97 days to go”
Håller med dig! Tänker på vad jag ska/vill /måste göra när jag kommer hem från jobbet men orken finns inte riktigt där! MEN jag blickar också framåt… Det var sååååå mysigt att träffa Loveliten en sväng igår! Han trivs verkligen hos oss och vi med honom! I era tunga stunder med två små är Love alltid välkommen till oss!
Kram från moster/syster
Vad fint du skriver Therese, rena rama poesin.
Jag håller med Emma. Det var så roligt för oss att få träffa alla barnbarn några timmar i söndags. Vi fick påfyllnad och kunde stilla värsta abstinensen.
Jag räknar inte dagarna men det närmar sig då jag ska sluta jobba 1 juni.
Kommer lägligt med tanke på framtiden……………………….
Kram mormor.
Det är tur att ni finns! Just nu hägrar 26 februari med konsert och hotellnatt på Knaust. Hoppas bara att förkylningen släpper. Är less på att inte ha någon energi.
Kram till er!