Året som gått och allt som vi fått II

Det är dags att summera ännu ett år. Ett år som om möjligt har varit vårt bästa någonsin.

Den djupfrysta vintern

Vintern var intensiv med kyla och massor av snö. Vissa dagar tog vi oss inte ut med vagnen. Men vi hade mysiga dagar jag och Love. Fast det krånglade en del med amning och förkylningar som inte ville släppa. För att inte tala om den stora frustrationen vi kände över försenade och inställda tåg. Vet inte hur mycket vi har svurit över SJ. Men vi tog oss förbi det och kunde också njuta av härliga vinterpromenader och aktiviteter som babysång och babysim. Love älskade att vara i det varma vattnet och flöt omkring med ett leende på läpparna. Vid den här tiden minns jag att vi oroade oss lite för Lovelitens kala och platta bakhuvud. Men med facit på hand visade det sig att vi inte behövde oroa oss. Vi hade också kombinerad inflyttnings- och dubbel födelsedagsfest med Hasselrydarna då vi bastade och relaxade i källaren och sen åt middag i lägenheten.

Jag hade också mitt första äventyr utan Love när jag fick gå på tjejfest och slå klackarna i taket. Det var precis vad jag behövde då. Fest och återträff med kära gamla vänner.

Love fick börja smaka lite på gröt och det gillade han skarpt. Han sov bra på nätterna och jag kan inte erinra mig att jag kände mig trött som andra mammor brukade säga att de var.

Flera dop blev det också. Kusinerna Lukas och Oscar döptes på nyårsdagen och i februari var det dags för Esmeraldas dop. Loves dop ägde rum i mitten av mars i G:A Kyrkan i Sundsvall. Det var kul med släkt och vänner. Ribban var hög när vi bestämde oss för att laga maten själva. Lite efterklokt kan vi ganska säkert säga att nästa gång det blir dop så kommer vi att köpa smörgåstårta i stället. Men pojken blev i alla fall döpt och vi fick fira ordentligt!

Jag minns att livet kändes ganska enkelt med fina dagar med långa helgfrukostar, promenader och mys och bus.

Den efterlängtade våren

Vilken glädje det var när vinterkylan började släppa. När vi kunde vara ute och njuta av vårvinterns varma solstrålar. Vi åkte till Åre en långhelg och bodde i Markus jobblägenhet. Det var toppen. Love gillade att ligga i skidpulkan och mamman och pappan gillade frihetskänslan med att kunna vara ute på fjället med sin bebis. Vi hade riktiga toppendagar.

Jag gick med i viktväktarna och började gå ner i vikt. Det var en härlig känsla att sakta men säkert återfå sin gamla kropp. Syster Johanna hängde också med och har lyckats gå ner massor i vikt.

Påsken skulle vi fira i Skärsätter men lunginflammation och feberfrossa hos Barbro och mormor Gun förändrade planerna för alla och vi styrde istället kosan mot Dalarna. Där blev påsken inte heller som vanligt. Markus farmor gick stilla bort på påskaftons kväll. Det kändes fint att alla syskonen var hemma och fick vara tillsammans. Några veckor senare åkte vi igen till Orsa för begravning. Den dagen är ett fint minne, minns att luften kändes ljum och framtiden lite hoppfull mitt i allt ihop.

I maj hade vi en härlig helg i Skärsätter med fint väder och god mat. Vi hann också med att åka till Stockholm för att hälsa på hos Emma och Niklas. Det var en riktigt skön helg med trevligt umgänge, god mat och lite shopping. Love klarade bilresan galant.

I början av juni slog vi till och köpte ett hus. Ett hus som vi båda fastnat för. Och vem blir inte förförd av doftade syrén, gullvivor i gräsmattan och gamla knarrande trägolv? Vi tog beslutet, vann budgivningen och satte en ganska lång boll i rullning. Lägenhetsförsäljningen fick vänta lite efter råd från mäklare.

Den fantastiska sommaren

19 juni fick vi vara med på en fantastisk vigsel i Nordingrå kyrka och njuta av härliga dagar i stugan. Sen kom en efterlängtad semester tillsammans som vi inledde i Orsa med midsommarfirande och fantastiska dagar. Sol och värme. Bad och avslappnande dagar. Vi gjorde auktionsfynd och utflykter. Det är så lätt att umgås på sommaren, trots att man är många. Love fick prova på att bada i sjön. Han gillade det och protesterade aldrig. Sedan åkte vi norrut för att fira Barbro 60 år. Vi hade en härlig dag när vi åkte båt till Ulvön och åt på det nya skärgårdshotellet. Sen körde vi på med klassiska traditioner som storhamnsburgare, femkamp och trevligt stughäng. Markus och jag fick fira vår förlovningsdag på tu man hand och åt en god middag på Hornöbergets restaurang. Under den tiden lärde barnvakterna Mats och Barbro, Love att krypa. Med hjälp av en skål  smultron blev det fart på lillkillen.

Vi hade kompisfest och mormor och morfar fick återigen vara barnvakt. Med backspegeln minns jag bara soliga dagar med bad i sjön och Loves lilla plaskpool. Men en dag som sticker ut var den traditionsenliga träffen på Rotsidan. Det var något alldeles speciellt. Vågorna gick höga och luften var ljum. Det var också sista gången jag ammade Love. En fin epok var över.

Love lärde sig en massa trick under sommaren, som att flirta, att vara gullig, klappa händerna och göra I’m so excited.

Den strävsamma hösten

Det var med vemod Markus började jobba. Det är så lätt att vara lediga tillsammans. Att njuta av det enkla lilla men viktiga i livet. Lägenhetsförsäljningen satte igång. En process som skulle visa sig bli ganska seg. Loves stora intresse för djur började utvecklas alltmer. Djurljud och kolla i böcker blev en favorit. Hans hästimitation slog igenom på allvar när vi publicerade hans hästfilm här på bloggen. Vi hade också stugsista i Skärsätter i samband med Botniabanans invigning.

Vi började gå på öppna förskolan och det var tydligt att Love tyckte att det var roligt och att han behövde få träffa andra barn. Kanske inte så konstigt för en ettåring. Loves födelsedag firades med kalas och besök i kyrkan där Love och jag var med och sjöng och dansade. I Oktober började jag jobba. Lägenheten var inte såld och det gnagde på oss båda. Samtidigt hade vi fått veta att jag var gravid igen. Det var svårt att känna glädje när det fanns så mycket oro kring försäljningen. Men glada var vi båda, även fast vi hade mycket med annat. En helg i oktober tömde vi förråden och flyttade grejerna till huset. Vi fick hjälp av farmor och farfar,  Matte och Radek.

I slutet av oktober såldes lägenheten till ett pris vi var nöjda med. Äntligen. Nu kunde vi  planera och sätta igång med renoveringen i huset. Det var skönt att börja jobba, precis rätt tid och jag kunde njuta av det samtidigt som Markus och Love fick skapa sig en egen vardag. I slutet av oktober kom farmor Maggan (super nanny) på besök en hel vecka. Det var toppen tyckte vi alla, men särskilt Love som lekte intensivt med farmor hela tiden. Love lärde sig att gå och från ganska stapplande steg var han plötsligt en fullfjädrad gångare. Farmor barnvaktade medan Markus renoverade och jag jobbade.

Snön kom tidigt och Markus fick kämpa med Bengt och Rebeckas volvo som vi lånat. Snöskottning och sliriga bilturer var väl inte vad vi önskat men allting går ju. Tyvärr blev vi magsjuka alla tre, mitt i en renoveringsvecka men vi blev friska ganska snabbt i alla fall. Friska lagom till att börja packa flyttkartonger och förbereda oss inför flytt. Den 11 december gick flyttlasset och allt gick smidigt och bra. Vi hade god hjälp av pappa, Matte, Rebecka, Bengt och Marko. Sen städade jag i vemod ut lägenheten. Lägenheten där Love bodde sitt första år och som vi renoverat och gjort till vår. Det kändes konstigt och tomt att lämna den. Första natten i huset var märklig. Att gå och lägga sig i ett nytt hus. Det var alldeles tyst. Inga billjud. Ingenting. Men nu en månad senare känns det underbart att slippa alla ljud. Det är fortfarande ovant att inte bo i stan. Men i takt med att vi får fint och ordning hemma så känner vi att vi trivs bättre och bätte. Nu börjar det bli vårt nya hem.

Summan av kardemumman

Vi har haft en vardag som har varit allt annat än tråkig. Livet är med oss och ibland slås jag så av känslan av att vara mitt i livet. Med barn, hem och satsningar på alla fronter. Vi har slagit ner en påle i marken, en tjälfrusen sådan men dock. Vi har flyttat till ett snart 100 år gammalt hus. Vi har en liten bebis som växer i min mage. Det är skrämmande och härligt på samma gång.