Love – stor men liten

Även om vår lille plutt har fördubblat sin vikt sen födseln och hunnit bli 5 månader känns han så liten när han är sjuk. Det rosslar i bröstet och han hostar och kämpar. Igår natt vaknade jag av att han låg och jämrade sig och var svår att få kontakt med. Kände direkt att nånting var fel så jag tog upp honom. Det visade sig att han hade 39,9 graders feber. Tvättade honom med en sval tvättlapp, bytte blöja och försökte ge honom lite mer mat. Men han var svår att trösta. Till slut väckte jag Markus, och vi gav honom en Panodil. Efter ett tag lugnade han ner sig och somnade, om än oroligt.

Första febertoppen. Det kändes verkligen jobbigt att se Loveliten sådär, man är inte van. Men i morse var han feberfri och har inte haft feber på hela dagen. Däremot har han varit så rosslig så jag ringde sjukupplysningen och fick en tid hos primärvårdsjouren. Vi var där ikväll och Love blev undersökt. Han visade inga tecken på bakteriell infektion. Det verkar vara nån form av virus. Vi fick brickanyl med oss hem och det verkar hjälpa luftvägarna. Hoppas, hoppas att natten blir bättre än igår.

Vilka känslor ens barn väcker. Inget annat spelar någon roll. Man vill bara kunna hjälpa och trösta. Ta bort det onda och besvärliga. Man gör vad man kan och jag tror att det räcker ganska långt. Han är en liten men trygg människa, den där Love.