Förra helgen firade vi min och Markus födelsedag tillsammans med Hasselrydarna. Mamma och pappa kom på lördagen med julklappar och presenter och Love fick äntligen sin fina gunghäst. Till en början var han lite reserverad men när han sovit på saken kom han fram till att den var ganska intressant. Nu trycker han på hästens öra och väntar ivrigt på att den ska göra sitt galopp och hästljud. Ljudet låter nästan lika bra som Loves imitation.
Foton från mormors kamera.
Första riktiga vardagsveckan är här och därmed ett nytt kapitel för hela familjen. I måndags började Love på dagis. En ny spännande tid för oss alla, men främst för Love. Än så länge har det gått bra. Markus har gått ifrån några timmar och han har ätit och somnat utan honom. Lite blyg och avvaktande är han ibland men vi tycker att det verkar lovande.
Själv håller jag på att skola in mig på att åka buss till jobbet. Det är lite skillnad mot när vi bodde i stan. Då hade jag en tio minuters prommis till jobbet. Nu måste jag gå ner till vägen, det tar 13 minuter, sen hoppar jag på bussen som tar cirka 20 minuter. Det går riktigt bra och det är skönt att slippa parkera bilen.
Så vi vänjer oss alla med nya grejer.
Snart kommer bilder från helgens födelsedagsfirande.
Det är dags att summera ännu ett år. Ett år som om möjligt har varit vårt bästa någonsin.
Nyår firades med pompa och ståt på Klippvägen tillsammans med mina systrar med familj. Vi hade mycket trevligt och en härlig känsla av att ha det så mysigt i vårt nya hem infann sig. Menyn bestod av en skaldjursbakelse, oxfilé med madeirasås och potatis med chili- och västerbottenost och till efterrätt en pannacotta med hallon och blåbärssås. Mycket gott.
Vid tiotiden brände vi av raketer till Maja och Elins stora förtjusning. Love sov igenom det hela, trött efter en dag hemma hos kusinerna och en späckad festkväll. Tolvslaget firade vi ute på bron med att avnjuta Hemmanets stora fyrverkerishow. Killarna och Johanna skålade i skumpa och Emma och jag klirrade med pommac i glasen. Kvällen avslutades med TP. Tjejerna mot killarna. Vilka vann? Dom nyktra flickorna såklart.
Gott Nytt År allesammans!
Efter det stora vattentumultet fick vi njuta av trevligt sällskap när Emma, Niklas och Hilma kom och hälsade på. Lilla bedårande Hilma Melinder var så söt och snäll. Hon sov mest, åt och var söt i famnen. Så roligt och naturligt att se Emma och Niklas som föräldrar. Det är häftigt att se sin barndomsvän blir pappa. Det kan man inte komma ifrån.
Tänk vad liten hon kändes. Loveliten blev plötsligt en riktig storkille, typ Stor-Love. Det är svindlande hur Love för ett år sen var en lite minibebis och nu är han en liten person som kan en massa saker. Det svindlar också till när jag känner hur det puffar i magen och påminns om det lilla livet som växer där. Love ska bli storebror och vi ska få ett barn till. Det kan inte bli bättre än så.
Att det skulle var mycket snö det var vi förberedda på, men att vattnet skulle frysa, fanns inte riktigt med i beräkningarna. Men det var verklighetn vi möttes av efter en dag i bilen. Markus skottade i flera timmar och fixade massor av vattenflaskor från hjälpsamma grannar. Trötta suckade vi oss i säng.
På tisdagen började Markus ringa runt för att kolla hur vi kunde få hjälp. Det visade sig vara svårt att få tag på någon som kunde hjälpa till. Markus fick lära känna huset från undersidan när han kravlade under för att lokalisera vattenledningarna. Till hans hjälp fanns vår hjälpsamma lilla granne Simon, 7 år. Han ropade till Markus och rapporterade till mig hur det gick. Han är en väldigt social figur den lille Simon. Han knackade på dörren flera gånger på dagen för att höra om han kunde hjälpa till mer.
– Jag ställer upp för er jag, alltid! Ska han ut och skotta snart? undrade Simon.
– Om några timmar, svarade jag.
– Men jag kan komma in och vänta, sa Simon.
– Vi håller på att packa upp och städa så det passar inte så bra idag, förklarade jag.
– Kan jag komma imorn?
– Då ska vi ha gäster.
– I övermorgon då?
– Har du ingen att leka med? undrade jag.
Simon skakade besviket på huvudet.
På kvällen kom en elektriker och utförde någon form av magi med våra gamla vattenledningar. Vattnet var åter och vi kunde äntligen ta kommandot över hemmet och börja göra nyårsfint hemma. Allt beröm till Markus som hanterade situationen med stort lugn och tålamod. Han är trygg och fin att luta sig mot, den där Markus. Lite klokare blev vi också på kuppen. Vi har en del att lära oss om vårt snart 100 år gamla hus. Men vi gillar’t allt mer, trots frusna ledningar och smådragiga fönster…
Tiden har inte räckt till, men nu kommer några inlägg om julhelgerna.
För första gången firade vi jul tillsammans i Orsa. Vi var ett stort gäng som samlats. Full styrka med farmor och farfar i spetsen, fem syskon med respektive och barn. Det blir inte mindre än 20 personer. Ett stort gäng som skulle samsas under samma tak. Det gick bra och var trevligt, smått kaotiskt och en ny upplevelse för mig. Love stortrivdes i Orsa. Han pinnade på i korridoren och lekte för fullt med allt och alla. Han är verkligen en social och orädd typ. Han bekantade sig också med katten. Till en början var han väldigt intresserad men efter några rivsår på armen blev han mer försiktig. Det gäller att lära sig den hårda vägen.