Förra helgen var mormor och morfar på besök. Då fick Love hänga med på Elins ridkurs. Elin var lite orolig att Love skulle störa.”Han kanske gör sitt ljud”. Hästljudet har blivit Loves trademark. Han låter som en häst när han är glad, ibland när han vill ha uppmärksamhet och såklart när han ser en häst. I lördags fick han se livs levande hästar och mycket riktigt så lät han som en häst. Han tyckte att det var toppen. Det tyckte nog alla som var där.
En intensiv jobbvecka börjar sakta men säkert lida mot sitt slut. Jobbar söndag och måndag och sen är jag ledig i sex dagar. Det behövs efter en kvällsvecka och helgjobb. Vi har haft farmor hos oss hela veckan. Vilken fantastisk lyx för Love att få ha henne alldeles för sig själv. Saknaden blir nog stor för både honom och för oss.
I torsdags kväll fotade jag på Johnossis konsert på Stadshuset och vem ser jag i publiken? Jo Mr Markus Mattsson. När man har den längsta killen har man alltid koll på vart han är, även om han står mitt i en folksamling. Det kallar jag praktiskt.
Jag skulle vilja sammanfatta den senaste veckan med ett ord; framsteg. I lördags skrev vi på kontraktet för lägenhetsförsäljningen. Det vinnande budet (1 100 000 kr) lades i torsdags så det var spända dagar som väntade innan försäljningen var klappad och klar. Otroligt skönt att släppa det! De nya ägarna ville få tillträde första januari vilket passar oss bra. Ger oss tid att komma en bra bit med renoveringen och kunna flytta i lagom takt. Det var skönt att kunna leverera lite goda nyheter om lägenheten till mormor och morfar som kom på en blixtvisit fredag till lördag. De passade på att kolla in huset och agera barnvakt medan vi skrev kontrakt.
I söndags kom så farmor på besök. Den numera pensionerade läraren har nog mer att göra nu än som förvärvsarbetare. Love fattade galoppen direkt – en lekfarmor! De har busat och lekt i två dagar nu och det har redan resulterat i framsteg – Loves första steg! I går kväll lyckades han gå 6 steg till farmor som lekte med honom på golvet. Några till steg avklarades på kvällen innan det var dags för sovning. Mycket kul tycker vi. Farmor stannar i en vecka så vi får se vart det slutar.
När vi ändå är inne på Loves framsteg så har (äntligen) en tand tittat fram. Vi har känt att det måste vara dags snart, men inte varit oroliga – morfar har lovat att betala titanskruvar om tänderna skulle utebli. Känns bra att vi slipper det… Det förklarar också Loves oroliga nattsömn de senaste veckorna.
Jag har kunnat göra några framsteg med renoveringen nu när farmor är här. Idag har jag målat alla foder och lister. Målet med denna vecka är att måla allting klart i de två vardagsrummen på nedervåningen – väggar, foder och lister. Vi försöker följa Arga Snickarens råd att göra klart ett projekt i taget så att vi inte hamnar i ett renoveringskaos. Än så länge går det bra…
I morgon blir det en sväng till babysången på förmiddagen och sedan vidare till huset för mer renovering.
Bråttom till jobbet idag. Halvtaskigt humör. Men väl ute kunde jag inte låta bli att bli lite glad. Trots att det är måndag morgon och klockan visade 07.22. Stan var alldeles rosa. Och jag blev lite härligt rosa på insidan.
Sitter och rensar bilder på datorn och hittade en mapp med bilder som vi använde till mammas 60-års present. Vi gjorde en bok till henne med text och bilder från barndom till nutid. Pappa fick en likadan när han fyllde 60 år. Här kommer några bilder från tidigt 1950-tal när Barbro var alldeles ny i världen. Lägg märke till det välklädda gänget på tågperrongen och framförallt – den stilige mannen som dessutom är min fina morfar!
Nu är jag igång och jobbar. Det känns bra, riktigt bra faktiskt. Har fått en rejäl start med helgjobb och allt vad det innebär. Nu ska jag iväg och göra ett mingel och sen är det snabb lämning som gäller. Hemma är förkylda Markus och Love. Det känns ovant att inte vara med Love men ändå ganska befriande att sitta och arbeta ostört. På måndag är jag ledig så då kan jag ta hand om mina pojkar.
