Månad: augusti 2010
Dagarna går fort nu. Vi har inlett ett rensa-ur-projekt så vi betar oss igenom garderober och förråd. Sakta men säkert. Det blir ju en del avbrott när man hänger med Love. Han är snabb som en vessla. Plötsligt har han krupit iväg någonstans. Det gäller att hänga med och gärna ligga steget före. Men han är kul att hänga med. Så glad, aktiv och nyfiken på allt. Just nu är han väldigt inne på djurljud. Han kan kossan, vovven, kissekatten, grisen, tuppen, fåret och sist men inte minst – hästen! Han tar i med hela kroppen och blir alldeles till sig av ljudet han får till. Det är lika roande varje gång, inte minst för oss. Gott om dalahästar har vi ju också. Han säger klocka, lampa, mamma och nån variant av pappa. Det märks att han gillar att lära sig så det blir många och långa stunder med böcker. Som sagt, full fart när han är vaken men så tar han igen sig mellan gångerna också.
En vanlig dag för Love, 11 månader
Love vaknar oftast kring åtta på morgonen. Då får han välling och sen myser vi en lång stund. Efter det drar jag på mig träningskläderna och kör ett zumbapass framför tvn. Var lite orolig hur det skulle gå nu när han kryper, men han blir så glad när han hör musiken och tittar intresserat på mig och tvn, klappar händerna och försöker dansa. Så det är toppen. Framåt halv tio sover Love en timme. Sen är det mellis och playtime. Kring tolv äter vi lunch och sen somnar han i vagnen en timme. Mellis kring halv tre, playtime och sen sover han en timme igen vid fyratiden. Middag vid fem. Playtime. Klockan sex blir det extas när pappa kommer hem. Vi står i fönstret och tittar när pappa kommer. Love vinkar som besatt! Halv åtta får han en stor portion gröt och sedan ett härligt bad. Kvart över åtta – Godnatt.
Idag trotsade jag vädret och tog en prommis. Med facit på han var det inte så smart. Blöt som en hund var jag när vi kom hem. Loveliten var varm och torr förutom på händerna som han ivrigt viftade med för att fånga regnet. Nu blir det inomhusaktiviteter för hela slanten. Ska baka Lussis limpor (Maggans recept), biscottis med kardemumma och koka blåbärssylt. Vet inte vart energin kom ifrån, men det är bäst att ta vara på den innan den försvinner!
Igår kväll var vi och hälsade på i vårt hus. Det är lite märkligt att sitta och fika i någon annans kök, ett kök som ska bli vårt. Men det känns så rätt. Nu vill vi bara att lägenheten ska bli såld så att vi kan blicka framåt och planera för flytten. Visning nästa måndag.
I morse åkte jag och Love till Hemmanet igen för att hälsa på dagiset där. Men innan vi gick dit tog vi en promenad med vagnen i området. Det var spännande att titta på husen och fantisera om hur livet kommer att bli. Hittade flera mysiga skogsvägar som bara ligger nån minut från huset och det känns helt underbart att ha naturen så nära inpå. Och så slog det mig hur bekant allting kändes. Hur vi letar oss tillbaka till det vi själva har haft som barn. Efter en lång bostadskarriär i storstad, studentrum och andrahandskontrakt i förorter. Så är man plötsligt hemma igen. På Hemmanet dessutom. Det känns fint att Love får växa upp i en liten trygg värld med dagis, skola, fotbollsplan och kompisar, precis som jag och Markus har gjort. Den stora världen kommer ändå alltid till en förr eller senare (man kan ju alltid ta bussen in till stan:).
Det är både och det där med att tiden går fort. Nu är jag i en period när jag bara önskar att tiden ska stå stilla… Antar att det har att göra med att jag börjar jobba i början av oktober. Hur ska jag kunna vara ifrån Love sen? Just nu känns det obegripligt även om jag vet att det kommer att gå bra. Njuter extra mycket av allt nu. Morgonstunden med välling, kramar och mys i soffan, lek med bollar, att mata, kolla i pekbok och upprepa hur kossan, vovven, och pippin låter, om och om igen. Det är en sådan lycka att bara vara med sin son.
Den här veckan har vi promenerat, picknickat, gungat, tittat på fåglar, vovvar, människor, drakar på stan och allt annat som Love blir glad av. Det är så enkelt att slänga en filt under vagnen, ta en långpromenad och sedan slå sig ner i en park när Love har vaknat. Vi har också varit på bvc. Love är nu 78 cm lång och väger 10750 gram och följer sin kurva fint. Han börjar vara en stor kille, Loveliten. En meter till så är vi jämnlånga. När upphör han att vara bebis? Aldrig, aldrig, aldrig.
För två veckor sedan slutade jag amma. Det blev så naturligt på något vis. Sista gången jag ammade var på Rotsidan. Då spände det ordentligt i brösten och det var så mysigt men vemodigt att sitta där på klipporna och titta ner på Love när han åt. Tänk vad många gånger vi har suttit så, bara jag och han. Det har varit speciellt, underbart, fantastiskt och ibland jobbigt. Vi har haft fina stunder Loveliten och jag under sena nätter, tidiga mornar och vardagliga eftermiddagar. Jag har också kämpat ibland, särskilt när vi ammat på offentliga platser eller med andra i närheten. Loveliten har varit så nyfiken på allt och blev lätt störd när han åt. Men det har alltid gått på något sätt. Jag hade mina tricks i bakfickan. Nu är en epok över, och jag kommer att minnas den med glädje.
Semestern är över och Markus har betat av tre arbetsdagar. Första dagarna har varit lite sega för oss alla tror jag. Det är konstigt att vara ifrån varandra när man har varit nära så länge. Men vi är i gott sällskap verkar det som. Idag har vi haft fint väder så sommarkänslan finns kvar. Och hey – snart är det helg igen!
Vi har haft två visningar av lägenheten. Ett par verkar intresserade och har kollat två gånger, men det verkar lite segt fortfarande. Vi hoppas att folk är på semester och att det börjar röra på sig nästa vecka.
Kvällarna är mörkare man tänder en myslampa och ett ljus och kanske suger på en kräfta. Allting har sin charm.
Vi har haft en helmysig vecka. Sol och bad, auktionsbesök, goda middagar, rött vin, sena kvällar och sovmorgnar. Vi har också röjt en del här hemma eftersom vi har haft en första visning av lägenheten. Det är inte helt lätt att trolla bort chicco-taxis och andra Love-prylar. Men det blev fint och så ska vi försöka ha det fram till onsdag då det är dags för nästa visning.
Idag tog familjen Nolby med oss till en ny strand. Oxsand heter den och ligger långtbortistan, till och med utanför länsgränsen. Det var den finaste strand jag någonsin besökt. Det var som att komma till Gotland eller Maldiverna eller någon annan underbar plats. Vi solade, badade, gjorde konst i sanden, grävde ner Markus i sanden, åt lunch och fikade.
Vi har verkligen gjort allt för att behålla semesterkänslan in i det sista. På måndag börjar Markus jobba och det kommer att bli konstigt att inte få vara tillsammans alla tre. Det är lätt att vara ledig tillsammans. Erfarenhetsmässigt vet man ju dock att det går ganska bra, även när vardagen rullar på. Sommar är det ju fortfarande ett tag till!
P.S Idag säger vi grattis till morfar som fyller ett år klokare!