Vi är hemma efter en mycket trevlig och intensiv helg i Stockholm. Efter 80 mil i bilen och späckade dagar och kvällar är vi trötta men glada. Love har sovit som en stock hela dagen, med korta pauser för mat och lek. Det tar på en liten med alla nya intryck. Och vilka minnesbilder han har med sig i huvudet: Sofo, promenader, shopping, uteserveringar, restaurangbesök, kändis-spotting, utställning, amning i provhytt och konferensrum, nya bekantskaper, fest, besök hos Rosan och familjelunch i Frösunda. Det är klart att Loveliten är lite bakis. Det är föräldrarna också. Vi tackar Emma & Niklas för en härlig helg!
Månad: maj 2010
Det är tur att Markus syster Rebecka har träffat en redig norrlänning. Bengt kommer från Gnarp som ligger några mil söder om Sundsvall, så ikväll kom de och hälsade på, till Loves stora förtjusning. Det känns som att Love har ett gott öga till Bengt. Och jag tror att det är ömsesidigt.
Idag var vi på 8-månaders koll med Love. Eller koll och koll, många gånger tycker jag att bvc är svävande och otydliga. En broschyr om barnsäkerhet, några frågor och sen väga och mäta. Vet inte vad man kan förvänta sig egentligen, och allt går så bra med Love. Men jag vet att många som verkligen behöver hjälp, inte får den hjälp som de behöver. Loveliten eller StorLove kanske vi ska kalla honom, är 74 cm lång och väger 9910 gram. Sprängde inte 10 kilo men han är på god väg.
Idag packar vi och fixar inför stockholmsresan. Ska hälsa på Emma, Niklas, Rosan, Cecilia med fler. Förhoppningsvis hinner vi med att spana in det alldeles nya Fotografiska. Annie Leibovitz, Lennart Nilsson, Vee Speers och den smått bisarre Joel-Peter Witkin, vars bilder skrämde livet ur mig som tonåring, kan nog inspirera inför min comeback till hösten.
Igår tittade vi på ett fantastiskt hus. Vilket läge, vilken tomt och vilket ställe. Vi har en del att fundera över nu. Tur att vi har en lång bilresa framför oss. Då kan vi varva mosters trudelutter med lite hussnack och framtidsplaner. Shit alltså.
Här kommer hela härliga helgen i bilder!
Vilket härligt väder vi har haft senaste veckan. Så härligt att man börjar bli lite kaxig. Mindre kläder och inte en tanke på att det kan börja regna. Men det gjorde det idag. Mitt i vår långpromenad. Först kom bara några droppar, tillräckligt många för att styra vagnen i riktning mot stan. Efter en stund öste det ner.
Sprang i full fart mot ett busstopp där jag tack och lov hittade regnskyddet under vagnen. Loveliten vaknade i all turbulens. Han verkade inte det minsta besvärad. Tvärtom. Han skrattade som aldrig förr när jag med älgkliv försökte springa mot stan. I tio minuter skrattade han. Det är lätt att vara kaxig när man ligger kruttorr och myser och tittar på sin genomblöta, flåsande mamma. Men jag skrattade jag också. När vi torkat till oss avslutade vi med lite välförtjänt shopping på stan. Nästa vecka shoppar vi kanske ett hus också…
10 kilo lättare
För exakt två månader sen jag började jag viktväkta och nu visar vågen -10 kilo. Det är en enorm lättnad att sakta men säkert återfå sin gamla kropp. Har ca 7 kilo till målvikt, och det ska nog gå med lite vilja. Målet är att nå dit innan jag börjar jobba i oktober. Tycker inte att jag missar något och jag känner inget sug efter godis eller annat skräp. Äter ordentlig frukost, lunch och middag. Skippar allt däremellan förutom frukt och något mellanmål. På helgerna äter vi gott och dricker vin och käkar lite godis eller efterrätt. Men det krävs planering och prioriteringsförmåga. Motionerar mycket och det är nästan det viktigaste av allt!
Förra helgen var det full rulle. På lördagen firade vi Maja Hasselryds 8-års dag. Hon bjöd på familjekalas med specialtårta. Tårtan bestod av glass i tre olika smaker, grön grädde och godis. Supergod!
På söndagen var jag och Markus på kurs i barnsäkerhet. Det var jättebra att få träna livräddning och lära sig saker som man bara måste kunna (men som man hoppas aldrig behöver göra). Under tiden passades Loveliten av två entusiaster: mormor och morfar!
De kom hit på morgonen och lekte och busade med Love. Lovemannen var nöjd och glad hela dagen och jag vågar nog säga att mormor och morfar också hade kul. Det känns skönt att veta att det finns härliga barnvakter att tillgå. Det bådar gott inför sommaren. Tänk vilken dröm att sticka iväg några timmar och ligga och sola på någon stenhäll.
Bilderna är från mormor och morfars kamera. Därav den fördröjda publiceringen.
Gubben är tillbaka
Han är back-in-the-game. Farbrodern i huset mittemot som jag la märke till i höstas när också jag var hemma på dagarna. Ibland noterade jag honom och tänkte att han var på väg ut på promenad. Men efter ett tag såg jag att han gick fram och tillbaka längs med huset. Fram. Och tillbaka. Med sina stavar och sin ihärdiga gångstil.
Sen kom vintern och snön och gubben syntes inte till. Men så för någon månad sedan såg jag honom igen! Drog en lättnadens suck när jag såg att han hade kvar spänsten i benen. Trodde ett tag att han gått ett annat öde till mötes. Nu kan jag åter igen le för mig själv när jag tittar ut genom fönstret. Le för att sommaren är nära. Le för att gubben lever och går och går och går.