Fredagskänslan infinner sig även under föräldraledighet, det kan jag intyga. Ska bli så skönt med helg och att få vara tillsammans alla tre. På lördag siktar vi på att åka till Birsta och söndagen ser ut att bjuda på sol och några minusgrader så då får det bli en utedag. Precis vad vi behöver. Äta apelsin och dricka varm choklad i februarisolen.
Ibland saknar jag att jobba. Jag har verkligen världens bästa jobb. Kanske inte bäst betalda, men roligaste. Det är så variationsrikt. Varje dag är som en blank sida i en bok, på gott och ont. Man vet aldrig vart man hamnar eller vem man kommer träffa. Det är högt och lågt och snabba kast. Igår träffade jag en arbetskompis som berättade om hur hon och fotograf-Maria fick pulsa i meterhög snö för att ta sig till en olycksplats, sånt kan man gärna vara utan. Men pulsandet ledde till en bra historia och det är sådana jobb man minns.
Vi kämpar på med att äta ikapp. Jag tycker att det går bättre för varje dag. Det är skönt. Love är på gott humör och spexar, skrattar och sprattlar mellan matningarna, så jag tror inte att det går någon nöd på honom. Hans nya grej är att ”stå stor” som mamma brukar säga. Han tar i med benen och vill stå. Sen står han, ler och skrattar ibland. Loveliten har upptäckt en ny dimension av livet. Dagens gympa och stora matintag gjorde honom till en mjölkig lortbebis, så ikväll var det nog extra skönt att få bada. Han älskar att vara i vattnet, blir glad bara han hör oss spola vatten i baljan. En riktig njutningsmänniska är han allt. Han verkar ha anammat mammas och pappas filosofi: Good way of life.
Tänk vad nånting som har fungerat perfekt kan rubbas lätt. Förra veckan var verkligen tung. Tung, för att Loveliten har varit förkyld och täppt i näsan en längre tid. Tung, för att vi har varit insnöade. Nånstans mitt i allt detta började Love bli jobbig att amma. Förutom hans vanliga nyfikenhet började han bli otålig och jag blev alltmer stressad över situationen. Det blev allt jobbigare att behöva ge koksalt före varje amning. Koksalt betyder gallskrik. Det går liksom inte att undvika. Ger man inte koksalt blir han galen när han inte får luft när han äter, vilket är fullt förståeligt.